Stillsam flanad genom våre gator en majdag 1936
Vi börja vår historiske flanad vid Stora Hamnkanalen grundad redan 1620 vilket gör den äldre än själve Göteborg. Vi stå vid bron "Västra Bryggan öfver Stora hamnen", byggd 1625; men nödgas konstatera att den moderne tingest, Kämpebron, som sedan 11 år finnes här tyvärr saknar något som helst estetiskt värde. Vi se istället för vårt inre den pråmtrafik som förr till desse stadens lastkajer så ihärdigt drog in gods från när och ännu längre bortifrån. Åt vänster se vi det Chalmersska huset som den forne superkargeuren färdigställde åt sig själv 1807 när han inte grundade en och annan verldskänd Slöjde-Skole.
= Vi gå över bron och vidare söderut men undvika förstås att bestiga den bullrige spårvagnen som sedan 1879 har stört vår förmiddagsslummer, spara därmed också in biljettens 15 öre. Vi runda raskt det profiterande Kreditaktiebolaget, som sedan 1885 ha samlat Göteborske tillgångar i sine penningstinne valv. Vi njuta en stund av stillheten längs Drottninggatan, en rofylld miljö passande en morgonflanör, innan vi vika av och än en gång korsa den Stora Hamnbassängen i all sin småaktige prakt.
Vi se från denne mittre bro det svulstige Ostindiske kontor från 1762 som så uppenbart minner om historiske personlige vinningar. Vi passera därefter Bengt Fogelbergs pompöse kungastaty, mere lik den i Usa av hr Falk just publicerade Fantom än vår stads grundare, innan vi nalkas den store skändning som nu förstör vår stads själve hjärta.
Den östre hamngata som sedan 1600-talet har försett den store Hamnbassängen med inlopp via lilla Bommen fylls under larm och store kostnader igen till brädden! Ett ofattbart övergrepp vi tvingas igenom av stadens hänsynslöse oligarker! Vad må nästa steg vara? En demolering av hele kvarteret Östra Nordstaden? Eller, Gud förbjude, ett nöjeshjul vid lilla Bommen? Nej, du missfoster av osund fantasi, bort! Du förverkligas aldrig, det är givet; vi rysa ändå vid blotta åtanken!
Vi fly från förändringarne, ta oss över Fontänbron och göra ett kort uppehåll i det underjordiske Kabinettet för att tömma våre morgonblåsor innan vi än en gång når Drottninggatans stillhet.
- Sålunda dubbelt lättade flanera vi vidare till Kungsportsplatsen - bara för att där mötas av näste vanhelgande! Karl IX på sin överdimensionerade bronshingst ha i dagarna precis skuffats undan ett 10-tal meter av den alltmer förökande automobiltrafiken och dessutom snurrats runt och vi veta inte vad. Om detta är Hr Chaplins Moderna Tider komna till oss från sin premiär för några månader sedan bäva vi sannerligen för vad som följer därefter!
= Vi vända därför strax åter men ta sedan av mot Domkyrkan från anno 1815, vilken är den senaste i en rad vanligtvis nedbrunna kyrkor på denna plats. En och annan kanske hoppas att även denne möte samma öde, hiskelig som dess arkitektur ju torna upp sig å vår högre hand.
Åter på Västre Hamngatan ser vi för vårt inre även här en livgivande vattenled, en led som för blott 30 år sedan även den så brutalt igenfylldes. Vi få snedda över Grönsakstorget och ta oss längs Vallgraven ånyo till Kungsportsplatsen för att äntligen kunna låta vår blick fara över en vattenyta som, ännu så länge, återstå.
- På Kungsportsbron invigd 1901 av själve Oscar II, vilken därpå miste Norge för all framtid, hoppas vi samfällt att de planerade paddlika båtar vilka skulle föra främmande turister under stoj och glam över denne anrike, slingrande Vallgrav inunder oss stoppas av någon kunnig beslutsperson, om någon sådan ännu finnes kvar i vår stad.
= Vi lämna bron och passera Trädgårdsföreningen där vi skymta fröhandlare Gustafsson vilken sålt sine fröer här i så gott som 50 år, en ihärdig man minst sagt. Strax brede den mäktige Exercisheden ut sig å vår vänstra sida och där se vi även det Lindströmska gymnastikhuset där mången Göteborgare ha sträckt sine vader. Träden längs Parkgatan susa stilla denna morgon och vi stanna upp under dem för att studera Vasaplatsen mitt i hr poliskommissarie Flygarns Haga.
- När vi passera Vasaplatsen förundras vi som vanligt storligen åt den patetiske fontänen som sedan 1897 trona mitt i det hela; ett stort drinkareglas, vad ska det symbolisera månne?
= Vi undvika den överlastade och av lejon utstyrda huvudingången å Universitet från 1907 och ta oss istället runt å gatorna kring Vasaparken på det att vi kunna få en kort men alldeles tillräckelig titt på den grovhuggna Vasakyrkan uppförd 1909 för en säkerligen nog så dryg summa pengar.
Vi fortsätta via Vasagatan upp längs Kungsportsavenyen, som i all sin småurbana glans sakta fortgå vidare till Götaplatsen, men redan vid Engelbrektsgatan göra vi halt på det att vi hålla ett välbehövligt avstånd från den infamt nyantike och av sk "konstnären" hr Milles uppförde Poseidon-statue som sedan fem år pråligt och nyantikt skymmer vår blick.
Götaplatsen, som för blott 15 år sedan mestedels beträddes av nötkreatur, digna nu däruppe av pompös arkitektur och 1923 års konstmuseum flankeras idag av de alldeles nye teaterhus och konserthus. En i sanning bastant transformation vars åsyn i fjärran runda av vår vandring från vår stads grundande till dess snöplige slutstation!
Eder G.C.H. Stadsflaneur
När Hingman skulle kvittera ut sitt blygsamma arvode på restaurang Tanstaafl på Arsenalsgatan nekades han nesligen att äta någon lunch utan att behöva stå för notan. Betraktelsen beskrevs dessutom som "nog så korrekt i sina fakta men med en otrevlig von Oben-vy och av extraordinärt undermålig kvalitet" och kom aldrig i tryck. Hingman replikerade att "Låt ske, det bäste med denna restaurang är likväl inte vad serveras därinne utan den utsikt man gives över staden utanföre dess tillgjorde dörrar".