Äskhults by är ett kulturreservat i Förlanda socken, Kungsbacka kommun. Byn har numera inga boende kvar och är bevarad i historiskt skick. Den består av fyra gårdar och den skiftades på ett sådant sätt att husen inte behövde flyttas, vilket har gjort att den bevarat sin gamla struktur. Den sista boende dog 1964. Byn blev förklarad som byggnadsminne 1981 och är även kategoriserad som riksintresse för kulturmiljövård. 1997 bildades naturreservatet Äskhult och sedan 2004 är Äskhult ett kulturreservat.
På Äskultsbys egen sida kan man läsa följande:
Bara två mil från Kungsbacka kan du uppleva en helt annan tid. Strosa runt mellan timrade stugor och uråldriga stengärdesgårdar. Ta en vända runt sjön. Kärna smör. Möt en Linderödsgris på nära håll. Säg hej till en bonde från 1800-talet. Klappa barken på ett vårdträd. Fika på hembakat i kaffestugan.
På sommartid bemannas Äskultsby av engagerade personer som klär sig i tidsenliga kläder och utför hantverk som det gjordes förr.
Runt Äskhultsby så går det vandringsleder av olika längd. Går man den längsta av dessa leder, den röda, så kommer man se exempel på ögongnejs lite varstans i naturen.
Den ögongnejs som finns på waypoint 1 är till viss del lite utnött, detta på grund av åratal av fötter som passerat detta ställe, men man ser det väldigt bra ändå.
Hade det inte varit för alla fötter som passerat här så hade ögonen stått ut ännu mer och ni hade fått se ett väldigt fint exemplar av Ögongnejs. Jag har varit på ställen där det varit mycket fler ögon som både stått ut mer och som varit tätare.
Gnejsgranit betecknar en förgnejsad och deformerad granit. Till skillnad från den massformiga graniten har mineralkornen här en tydlig parallell orientering, uppkommen genom det riktade trycket i jordskorpan. Samtidigt är gnejsgraniter oftast betydligt mer homogena än de bandade och ådriga gnejser som bildats från sedimentära bergarter. Om innehållet består av stora, utpressade fältspatkristaller med ögonliknande form större, kallas bergarten ögongnejs. Ådergnejs karakteriseras av alternerande ljusa och mörka band, som är parallella med bergartens förskiffringsplan. Då de ljusa ådrorna blir så rikliga att de förenar sig med varandra kallas bergarten migmatit. Granitgnejs (eller gnejsgranit) är en medel- till grovkornig, rätt homogen och ljus gnejsvariant. Bergarten är ursprungligen en granit eller granodiorit och är rik på kvarts och fältspat. Karateristiskt för granitgnejser är att de innehåller smala parallella sliror av glimmer eller amfibolprismor. Ögongnejs är skiffrig, rätt ljus och fin- till medelkornig. Bergarten kännetecknas av stora, ofta mantlade, kvarts- eller fältspatögon. Fältspat har en lite rödaktig ton medan kvarts har en ljus/vit färg och är relativt hårt jämfört med materialet runt omkring sig.
Att det kallas för ögongnejs kommer ifrån tyskans ”Augen” (öga), eftersom det kvarts eller fältspat som ligger insprängt i denna sortens granit har en oval form, som ett öga. Dessa ”ögon” blir större och större under tiden dom bildas pågrund av att nya mineraler kristalliseras och läggs på dess yttre.
Här är ett tvärsnitt på hur ögongnejs kan se ut. Man kan tydligt se den ovala formen på "ögonen". I vissa fall kan man också ganska tydligt se åt vilket håll "ögat" snurrat när det bildades. Granit (från latinets granum korn) är en en av de vanligaste bergarterna på den kontinentala jordskorpan. Granit är en magmatisk djupbergart, det vill säga den bildas då magma djupt nere i jorden genomgår en långsam avkylningsprocess. Granit kan ha en grovkornig struktur. Stora delar av Sveriges berggrund utgörs av granit, särskilt i Småland och Norrland.
Granit består av kiseldioxidrika mineral som fältspat och kvarts samt mindre mängder av till exempel glimmer, hornblände och pyroxen. En granit kan ha olika färger alltifrån vit till röd och svart beroende på skillnader i mineralsammansättning och textur. En del mineraler är millimeterstora andra kan bli flera centimeter. Granit är mycket hård och sprickfri och har ovanligt hög motståndskraft mot tryck, stötar och deformering; den är också okänslig för försurat regn. Eftersom den därtill är vanligt förekommande på många håll i världen har den kommit till rik användning för gatubeläggningar, som byggnadssten, för murverk och i ornament och monument. Graniten är nästan alltid helt massiv eftersom den vanligen saknar inre struktur. Bandning förekommer inte. Ur ett brytnings- och bearbetningsperspektiv brukar granit kallas för en hårdsten, i motsats till marmor, kalksten och andra mjuka bergarter som benämns lössten. Dess hårdhet och därigenom hållbarhet, har gett graniten ett rykte som en sten med bra egenskaper. Mykerinos pyramid vid Giza, en av de mest välbevarade av Egyptens pyramider är delvis tillverkad i granit. Den klassiska curlingstenen är i granit, härrörande från Skottland där den första stenen tillverkades redan 1750.
För att logga denna earth cache vill jag att du svarar på följande och skickar svaren till CO.
1. Vid waypoint 1 kan man se ögonen sticka upp ur graniten. Man kan se på dessa ögon hur stenen har vridit sig när den bildats och ibland kan man se strimmor efter dessa ögon.` Hur har stenen rört sig när den bildades?
2. Vad tror du ögonen på denna plats består av och varför?
3. Vid waypoint 2 kan man se ett mineral vara insprängt men inte i form av ögon utan som strängar. Vilken bokstav ser det ut som? Av färgen att döma vad tror du det är för mineral?