Strängnäs domkyrka är en domkyrka i Strängnäs i Södermanland, helgad åt apostlarna Petrus & Paulus. Den är en treskeppig gotisk tegelbyggnad som ersatt den ursprungliga träkyrkan, byggd på en tidigare för vikingarna mycket viktig offerplats. Byggnadsarbetet påbörjades ca 1250 och ett parti invigdes 1291; nya delar kom till under 1300- och 1400-talen, men den karakteristiska tornhuven uppfördes först på 1740-talet. Kyrkotornet är 75 meter högt.
Domkyrkan, med anor från medeltiden, är en kyrkobyggnad i tegel bestående av långhus med säteritak, polygont utformat kor i öster och ett inbyggt mäktigt torn i väster. I tornets bottenvåning en pelarförsedd ingångsportal. Mellan tornet och långhuset finns rester av den ursprungliga kärnkyrkans portal. Långhuset är treskeppigt med enkla kryssvalv medan högkoret har stjärnvalv. Runt koret en koromgång, längs väggarna en rad sidokapell och i norr även en sakristia.
Redan i början av 1100-talet uppfördes, på den blivande domkyrkans plats, en stavkyrka i trä, troligen med vikingatida bladslingor som ornament. På 1250-talet kom dominikanerna till Strängnäs och började bygga ett konvent på norra stadsberget, där Sankt Eskil lidit martyrdöden. Dominikanernas kyrka och kärnpartiet i domkyrkan har varit tvillingkyrkor, alltså på samma sätt som i Sankta Maria kyrka i Sigtuna. Det var munkarna som lärde oss använda tegel och när man på 1250-talet började uppföra en ny större kyrka så använde man just tegelsten. Nya kyrkan byggdes omkring den befintliga träkyrkan, så att man kunde fortsätta fira gudstjänster där under byggnadstiden. Enligt en otillförlitlig uppgift skulle delar av kyrkan ha invigts av biskop Anund Jonsson sommaren 1291 men brunnit ned samma dag. I alla händelser blev tegelkyrkan inte helt klar förrän under 1330-talet. Troligen förrättade biskop Styrbjörn invigningen år 1334.
Denna första del, som byggts i form av en rektangulär hallkyrka, har sedermera kallats ”kärnkyrkan”. Redan 1342 kom den första tillbyggnaden, ett helgonkor, prytt med kalkmålningar, längst fram vid södra väggmuren. Sedan följde kapellen på södra sidan: Det Stenbockska koret längst i öster ca. 1340-1345, därefter Carl Carlsson Gyllenhielms gravkor och Djäknekoret. Längst i väster på långmurens sydsida uppfördes 1404 Vårfrukoret med målningar från 1430-talet och tre hagioskop och omkring 1425 byggdes von Hessensteinska koret. Under 1300-talet utfördes också valvmålningar i långhuset. Mellan åren 1424 och 1444 murades kyrkans västtorn. Åren 1448-1462 byggdes i öster ett gotiskt treskeppigt, polygonalt högkor med omgång, liksom en sakristia i norr. Efter att ha dekorerats med kalkmålningar, förmodligen utförda av någon från Strängnässkolan, invigdes högkoret på midsommaraftonen 1462
År 1479 tillträdde Kort Rogge (†1501) som biskop. Han var en politiskt aktiv kyrkoman, som också engagerade sig i domkyrkobygget. Efter en brand 1473 reparerades skadade delar, men biskopen lät också höja tornet, som efter högkorets tillkomst måste ha verkat en aning futtigt, och täckte hela kyrkan med ett gemensamt tak. Fram till ca 1500 tillkom ytterligare sidokapell samt ännu en sakristia i norr. Han skänkte också tvenne altarskåp, varav det större, avsett för högaltaret, gjordes i Flandern och färdigställdes i Bryssel 1490.
År 1648 skapades den stora västportalen med pelare; 1740-1742 fick tornet sin nuvarande huv, troligen efter ritningar av Carl Hårleman(1700-1753).
Under åren 1907-1910 vidtogs en omfattande restaurering under ledning av Fredrik Lilljekvist (1863-1932) med Sigurd Curman (1879-1966) som kontrollant. Bänkinredning, lampor på pelarna, korinredning med orgelfasad, allt utfört i jugendstil, tillkom nu. I detta projekt tillämpade Curman för första gången de nya antikvariska restaureringsprinciper han lärt sig under sina studieresor nere i Europa (varje tids tillägg skulle respekteras). Domkyrkan i Strängnäs är därigenom den av Sveriges domkyrkor som bäst bevarat sin medeltida karaktär.
Annandag jul år 1999 invigdes "Martyrernas kapell" i en av de tidigare sakristiorna, avsett att erinra om vår tids martyrer i Kristi världsvida kyrka. Bl.a finns där en skulptur från slutet av 1400-talet utförd av lübecksmästaren Bernt Notke föreställande Erik den helige.
Strängnäs domkyrkobibliotek är ett av Sveriges äldsta alltjämt bevarade och fungerande bibliotek. Det leder sitt ursprung till år 1316 då Strängnäs dominikankloster enligt en bevarad urkund genom ett testamente fick ta emot en stormanänkas donation av böcker. Biblioteket byggdes därefter medvetet upp av biskoparna Kort Rogge och Johannes Matthiæ. Under 1600-talets utökades det genom drottning Kristinas försorg med krigsbyten, framför allt från städerna Prag Olmutz och Nikolsburg. Biblioteket kom under 1700-talets att utökas genom gåvor och testamenten från stiftets lärda präster. Det var under 1800-talets förvarat i den dåvarande gymnasiebyggnadens stora sal och finns numera i det särskilda Bibliotekskoret i domkyrkans nordvästra hörn, med en särskild domkyrkobibliotekarie som ansvarig. Gymnasiets lektor i historia Henrik Aminson (1814-1885) utgav 1863 den över 600 sidor omfattande tryckta katalogen Bibliotheca templi cathedralis Stregnensis, quæ maximam partem ex Germania capta est circa finem belli triginta annorum, descripta, 1-2. Domkyrkobibliotekarie Ragnhild Lundgren har publicerat en modern datoriserad katalog i Kungl. Bibliotekets databas LIBRIS. Den är 2017 tillsammans med en vetenskaplig introduktion tryckt i två band, nära 1200 sidor, Strängnäs domkyrkobibliotek. Systematisk katalog över tryckta böcker.
Domkyrkobiblioteket skall inte förväxlas med ett annat historiskt bibliotek i Strängnäs, det s.k. Roggebiblioteket, en enhet inom Kungliga Biblioteket.
Källa: Wikipedia
Foto: Höögarna