Vitsippan (Anemone nemorosa) är en flerårig 10–20 cm hög ört med en ca 1 dm lång, brun, cylindrisk jordstam.
Reproduktionen är ett invecklat förlopp. Längs den horisontella jordstammen sitter ett antal lågblad som fjäll (blomanlag) varifrån blomstänglar skjuter upp. När jordstammen växt en tid böjer sig spetsen uppåt, och en ensam blomknopp bildas. Denna övervintrar. Följande vår blir det intill stjälkens fäste på jordstammen en sidogren (biaxel) som skjuter upp ett enda blad ovan jord. Sen bildar jordstammen flera fjäll och kryper vidare ett stycke, böjer sig uppåt och övergår i en ny stjälk. Så fortgår det år efter år. Jordstammen är därför en s.k. skottkedja, som kallas ett sympodium.
Alla blommor, som kommer från en gemensam jordstam är genetiskt identiska och utgör tillsammans en enda individ. Detta kan i förstone synas märkligt, men jämfört med exempelvis ett äppleträd med många blommor tycker man ju inte att det är konstigt med trädet som en enda individ.
Blomstjälken bär treflikiga svepeblad. Vitsippan börjar blomma i april och maj, vanligen med en ensam 2–4 cm bred vit blomma. Antalet kalkblad varierar, men 6–8 är det vanligaste. Mot slutet av blomningstiden sluter sig kronbladen kring frukten, och baksidan av kronbladen börjar skifta i rödviolett.
Blå blommor förekommer, men är sällsynt. Ovanligt är också rosa blommor, men det ska inte förväxlas med den inte alls ovanliga rödvioletta baksida, som vanliga vita blommor kan få vid slutet av blomningstiden (se bild till vänster).
Blommorna saknar nektar och är därför doftlösa. Växten får förlita sig till pollen för att locka till sig pollinatörer. Efter blomningen ökar antalet blad, och små gröna frukter utvecklas.
Efter fruktsättningen i början av juli månad vissnar hela växten ner. Frukterna sprids sedan med hjälp av myror, kallat myrmekokori. På så sätt bildas nya jordstammar och därmed nya individer.
Källa Wikipedia