Blåsippa (Anemone hepatica) är en decimeterhög, flerårig ört med vintergröna treloberade blad och blå blommor. Bladen är stora, något läderartade och mörkgröna med brunviolett undersida. Blåsippa blommar i april-maj, men blomknopparna bildas redan året innan de skall blomma och ligger klara att slå ut när vårvärmen blir tillräcklig. Detta gör att blåsippor ibland ses blomma redan under hösten då det varit mild väderlek. Blommorna är mattblå, eller ibland lilaröda, rosa eller vita, sällsynt förekommer också exemplar med dubbla blommor. Efter blomningen böjer blåsippan sina blomskaft mot marken, där myror hämtar frukterna, som är försedda med köttiga bihang som myrorna gärna äter. Blåsippor tillväxer från spetsen av en grov jordstam och ett exemplar kan bli utomordentligt gammalt, flera hundra år.
Blåsippa är vanligast i södra Sverige, de nordligaste förekomsterna finns i sydbranter i Norrland. Den växer mest i lövskogar, men är även en karaktärsväxt i ängsgranskogar. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).
Förr ansågs blåsippa vara verksam mot leversjukdomar på grund av bladlobernas likhet med leverflikar och bladundersidans leverbruna färg.
Blåsippan är fridlyst i vissa delar av Sverige. Man får inte plocka blåsippor i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län