Cachen bör gå att logga under större delen av den snöfria tiden men går ej att nå om vattenflödet är för högt. Var försiktiga när ni beträder älvfåran.
När kraftverket i Harrsele togs i bruk tystnade den vackra Fällforsen och ännu en vild och kraftfull fors var inordnad under människornas behov av energi och elektricitet.
Före regleringen var Fällforsen ett av naturens kraftfulla skådespel och samlingsplats för allt från naturintresserade till familjer på utflykt. Fällforsen var ansedd som en av de vackraste forsarna i Norrland.
Platsen är fortfarande intressant, nu som strövområde och många söker sig hit för att vandra längs älvniporna eller besöka de märkliga elefanterna. Dessa grytor och bergsformationer som vattnet under årtusenden slipat till och som enligt vissa ser ut som elefanthuvudformer, tidigare helt dolda av det framrusande vattnet i Fällforsen.
Parkera med fördel vid de angivna parkeringskoordinaterna och promenera uppströms och titta på formationerna.
Platsen är kraftigt påverkad av erosion som format berget och det finns ett stort antal så kallade jättegrytor i varierande storlekar och former. Från hängbron kan man se ett stort antal grytor både ovanför och nedanför bron i olika storlek samt bergformationer som slipats till av det framforsande vattnet
Erosion (från latin ero´sio nötning) är den nednötning och transport av jord, berg eller annat material på grund av en mekanisk eller kemisk påverkan. Erosion kan till exempel orsakas av vind, rinnande vatten, vågor, glaciärer, gravitationsrörelser, levande organismer, men även genom massrörelsernas materialtransport nedför sluttningar. Till skillnad från vittring så förutsätter begreppet erosion att det även sker en bortförsel av material.
Erosion är en naturlig process. Den har tillsammans med de tektoniska processerna format jordytan. På många ställen har människan påverkat den (jordbruk, avskogning, överbetning, väg- och järnvägsbygge), vilket oftast inneburit en högre erosionstakt, speciellt ökad vinderosion.
Erosion är en utjämnande kraft (en exogen kraft), som "strävar" efter att jämna ut markytan, med ett peneplan som ett slutstadium.
Vattenerosion förekommer såväl i bäckar och floder som i sluttningar. En form av vattenerosion är floderosion som innebär erosion av strandbrinkar eller djuperosion.
Vinderosion omfattar material med ett sandkorns storlek eller mindre. Vinderosionen har i många områden förstärkts kraftigt genom mänsklig påverkan.
Massrörelser omfattar bergras, jordskred, jordkrypning, slamströmmar, och laviner med transport av jord eller berg. Gemensamt för massrörelser är att det är snabba förlopp
Vågerosion, även kallad abrasion, sker vid strandlinjer, speciellt i samband med stormar och höga vattenstånd. Vågorna piskar på bland annat klippor som sedan sakta nöts ned.
Glacialerosion är all nötning, slipning, lossbrytning och upplockning av berg- och jordmaterial som sker genom inverkan av en glaciär eller inlandsis
Här på platsen har erosionen skapat sk jättegrytor. Jättegryta kallas en rundad urholkning i berget som har uppkommit genom nötning då starkt strömmande vatten har nött grus och stenar mot berget. Ibland finns en sten, en så kallad löpare, kvar i jättegrytan och denna är då ofta helt klotrund. Det är dock inte ovanligt att dessa stenar har försvunnit under tidens lopp.
De största jättegrytorna i Norden är 8–10 meter i diameter och 20–30 meter djupa.
Man kan urskilja fyra olika slags grytor: Älvsgrytor, Glaciala jättegrytor, strandgrytor och Vittringsgrytor.
Älvgrytor
Älvgrytor kan så som här på platsen bildas i forsar, där hög strömhastighet och virvlande vatten orsakar erosion. Vid en bergklack eller något annat hinder i älven ökar vattnets strömhastighet och de i vattnet lösta gaserna bildar bubblor. Nedanför bergklacken minskar strömhastigheten tvärt och gasbubblorna upplöses. Om detta sker nära berghällen får man en hammarslagsliknande effekt. Den här processen kallas kavitation och den är effektivast där hällen är svag, som till exempel i sprickor.
Genom kavitation bildas små gropar i berghällen vilka utgör början till jättegrytor. Jättegrytorna bildas sedan genom den slipverkan som sand, grus och stenar utför i det starkt virvlande vattnet.
Glaciala jättegrytor
Glaciala jättegrytor har tekniskt sett bildats på samma sätt som älvsgrytor men i så kallade isälvar när smältvatten från inlandsisen strömmat fram under kraftigt tryck vid bottnen av isen och satt stenar och annat moränmaterial i rotation.
Strandgrytor
Även vid stränder, nutida och forntida, förekommer det grytor, då vågor eroderade berggrunden med hjälp av virvlar och rotation av klappersten. Dessa är oftast ovala och grundare än de två andra. Dessa slipstenar måste vara hårdare än den berggrund som fanns runt omkring.
Vittringsgrytor
Vittringsgrytor uppkommer genom kemisk vittring. Koldioxid i luften löser sig i vatten och bildar kolsyra. Det är en svag syra men om tids ges kan den åstadkomma omfattande vitting i kalksten och skapa fascinerande former. Kalken löses upp av kolsyran i vattnet så att sprickor och hålrum bildas. Hålrummen kan med tiden bli stora grytor och till och med grottor
I äldre tider ansåg man att jättegrytor hade samband med jättar på samma sätt som de stora flyttblocken som kallades ”jättekast”. Man trodde att jättar brukade laga sin mat i hålorna.
För att få logga cachen skall du besöka koordinaterna svara på följande frågor via mail till CO. Du behöver inte vänta på svar innan du loggar:
-
Gå till jättegrytan vid koordinaterna och beskriv vilket typ av gryta det är, hur den uppstått samt grytans form och djup.
-
Studera väggen inne i grytan och bedöm åt vilket håll stenarna roterat samt beskriv hur du kommit fram till det.
-
Observera området kring grytan och beskriv varför du tror grytan uppstått just på denna plats.
Posta också gärna en bild på dig vid några av de mäktiga formationerna (frivilligt)
(källor: http://www.vannas.se & http://www.kvarken.org & http://www.ne.se)