Så bildas berg
Enligt läran om platt-tektonik består jorden av plattor som flyter på jordens heta inre där temperaturen är mellan 3 000–4 000 grader. Plattorna är i ständig rörelse. Hastigheten kan vara upp till 15 centimeter per år. Ibland händer det att två plattor kommer nära varandra och krockar. Plattorna trycks ihop, veckar sig, och det bildas berg. Den yngsta bildningen av berg i Sverige inträffade för drygt 400 miljoner år sedan när Grönland kolliderade med Skandinavien. Det blev upphov till den svenska fjällkedjans berggrund. Vid kollisionen mellan två plattor kan en del av den ena plattan pressas ned, subduceras, under den andra. När detta sker, stiger trycket och temperaturen mycket kraftigt i området, den så kallade subduktionszonen. Det fasta berget smälter till flytande magma. När det smälta berget svalnat och stelnar igen bildas det nya bergarter. Allt detta sker långt ner under jordskorpan. Bergarter bildas på olika sätt
Beroende på hur de har bildats kan bergarter delas in i tre grupper: magmatiska, sedimentära och metamorfa.
Magmatiska bergarter är till exempel granit, diabas, basalt, gabbro, porfyr, pegmatit. Djupbergarter, som gabbro och granit, bildas genom intrusion, när magma trängt in och stelnar djupt ned i jordskorpan. De bildar ofta stora kroppar och består av mineral med grova kristaller. Det ser ut som en mosaik av olikfärgade korn. Ytbergarter kallas också vulkaniska bergarter. De bildas när lava tränger upp och stelnar på markytan eller på havets botten. Gångbergarter bildas när magma stelnar i en spricka i jordskorpan. Till exempel diabas och pegmatit
Sedimentära bergarter är ytbergarter som bildas när sand och lera packas ihop och förstenas. Exempel är gråvacka, sandsten eller lerskiffer.
Metamorfa bergarter bildas när magmatiska eller sedimentära bergarter utsätts för så höga tryck och/eller temperaturer (deformation) så att de omvandlas till nya bergarter. Det sker till exempel när kontinentalplattor krockar. Gnejs är en metamorf bergart. De flesta bergarter består av två till fem huvudsakliga mineral, som är bergarters minsta byggstenar. Några bergarter innehåller bara ett mineral, men många kristaller. Bergarten kvartsit till exempel kan bestå enbart av mineralet kvarts. Bergarten granit består av fältspat och kvarts, och små mängder av bland annat mineralet glimmer. Gnejs har i stort sett samma sammansättning som granit. Skillnaden är att den är förskiffrad. Den har genomgått en deformation. Kvarts är en vattenklar eller mjölkvit mineral. Den kan även vara rosaröd. Är kvartsens kristaller genomskinliga kallas den bergkristall. Fältspat är den vanligaste mineralen: över hälften av jordskorpan består av fältspat. Den är ofta röd eller helvit.
Bohusläns berg bildas
Baltiska urbergsskölden även kallad den Fennoskandiska urbergsskölden började bildas för drygt 3 miljarder år sedan. Området omfattar Norge, Sverige, Finland, Kolahalvön och ryska Karelen. Berggrunden i Bohuslän är mycket yngre. Man tror att bohusgraniten bildades när Baltiska urbergsskölden kolliderade med en platta under havet för cirka 900 miljoner år sedan. Landskapets äldsta bergarter bildades för 1,8 miljarder år sedan, av vittrat material från en tidigare kontinent, och av vulkanisk aktivitet. Dessa bergarter kan ses i ett stråk från Göteborg upp mot Norge, den så kallade Stora Le-Marstrands-formationen. Därefter utsattes berggrunden i Bohuslän i flera olika omgångar för påverkan av temperatur, tryck och rörelser i jordskorpan. Deformationen skedde på flera kilometers djup där både tryck och temperatur är höga. Gnejserna blev ådrade, veckade och förskiffrade Nya bergarter bildades av att berggrunden smälte på vissa ställen och intruderade (trängde in i) i gnejserna. Senare bildades gångbergarter där magma trängde upp ur sprickor i berggrunden. Den senaste stora deformationen av berggrunden i Bohuslän pågick för 1,2 miljarder–900 miljoner år sedan. Äldre bergarter smälte och stelnade cirka 10 kilometer under markytan. Bohusläns granit bildades i slutet av denna period. Sedan dess har jordytan vittrat ned och jämnats ut. Bergen eroderade och transporterades ut till hav och sjöar som sediment. På det viset kom bohusgraniten upp till ytan. Tryckrörelser i berggrunden har senare gett bohusgraniten sina karaktäristiska sprickor. Jordbävningar längs kusten i norra Bohuslän vittnar om att berggrunden fortfarande rör på sig.
Granit
Granit är en magmatisk bergart som består av mer än 35 % alkalifeltspat, mer enn 20 % kvarts och mindre än 35 % plagioklas. Andra bergartsbildande mineraler i granit är glimmer (biotit och muskovit) och amfibol. Förutom huvudkomponenterna kan granit innehålla mindre mängder (0–5 %) av mineraler som magnetit, ilmenit, apatit, pyrit, zirkon, allanit och flera andra. Granit bildas endast i den kontinentala jordskorpan och inte i oceanisk skorpa - bergarten är sålunda ett tecken på att fyndplatsen var fast land då graniten bildades. Granit är en massiv bergart (det vill säga att den inte har en systematisk fordeling av mineraler), som vanligtvis är grovkornig, medelkornig eller porfyrisk. Färgen är oftast rödaktig på grund av det höga innehållet av alkalifeltspat. Alkalifeltspatens kristallform är oftast delvis til gott utvecklat, medan plagioklas och kvarts vanligtvis har något sämre utvecklad kristallform. Granit är en magmatisk bergart och en djupbergart. Det betyder att den har kristalliserats (stelnat) långsamt nere i jordskorpan, så att kristallene har fått god tid till att växa. Det gör att bergarten är medel- till grovkornig. En smälta med granitisk sammansetning som kommer till ytan under ett vulkanutbrott vill stelna snabbt, och bli till dagbergarten ryolit. Magma med granitisk sammansättning kan bildas vid en delvis uppsmältning av jordskorpan (detta vill producera smältor som innehåller mycket kalium, silisium og natrium, eller vid fraktionerad kristallisation av en smälta med högre innehåll av komponenter (järn, magnesium, kalsium) som kan kristallisera och bilda mineraler som amfibol och pyroksen. När dessa komponenterna avlägsnas från smältan, vill smältan bli relativt berikad i K, Na och Si, och man kan få en granitisk smälta.
Stenindustin
I stenindustrin kallas en djupbergart för granit även om bergarten ut ifrån mineralsammansättning inte är någon granit. Larvikit kallas blå granit och mörk gabbro kallas i bland svart granit. Vanligen är bohusgraniten jämnt småkornig. Många graniter har regelbunden benking och klöv så att de är lätta att ta ut i stora block. Bohusgraniten har haft stor användning som gatsten och som byggnadssten och ornamentsten. Den var förutsättningen för den omfattande stenindustrin i norra Bohuslän under årtiondena runt sekelskiftet 1900.
Fotot över visar hur graniten har trängt upp igenom det äldre gnejslaget.
Alla frågor måste besvaras rätt för att få godkännt logg.
1 - Beskriv vad för färg och kornstorlek graniten har här och varför har den just den färgen och kornstorleken?
2 - Vilken grupp av bergarter tillhör granit?
3 - Kan det finnas fossiler här
4 - Var bildas granit, förklar varför den nu är på ytan.
5 - Varför är granit så väl lämpad som byggnadssten?
6 - Fotot over viser 6 olika stenarter. Vilken hittar du här?
När du har skickat svaren till CO via mail, kan du logga fynd.
Om något är fel tar jag kontakt med dig.
| Hydronor have earned GSA's highest level: |
 |