Erosion
Erosion är nedbrytning och borttransport av berg och jord. Erosionen orsakas av mekanisk och/eller kemisk påverkan och är en ständigt pågående förändringsprocess i landskapet. Erosion kan orsakas av bland annat vind, vatten, gravitation och levande organismer. Smältvatten från inlandsisen kan, liksom här, mejsla sig ner genom åsen och bilda en ravin.
Erosionen sker i två steg. Först bryts det geologiska materialet ner genom vittring för att senare följas av steg två, borttransporteringen. Vid exempelvis vattenerosion kan man se hur hårdare klippor, som står emot vattnets kraft bättre, bildar avsatser och vattenfall. Mindre hållbara material eroderar lättare och spolas bort. Dalgångar som bildats av strömmande vatten skapar v-formade raviner medan dalar där is och glaciärer dragit fram blir mer mer u-formade.
Det finns olika typer av erosionsprocesser. Först och främst skiljer man mellan kemisk och mekanisk vittring. Kemisk vittring orsakas av surt vatten och andra ämnen som löser och fräter på berggrunden. Mekanisk vittring kan vara till exempel frostsprängning. Frostsprängning sker när vatten som trängt in i sprickor mellan stenar fryser till is, och utvidgas. Isen som bildas kan då spränga loss bitar av klippväggen. En snarlik process är saltsprängning som förekommer i framförallt ökenområden. Där är det saltkristaller, i stället för iskristaller, som har en eroderande sprängningseffekt.
Den effektivaste erosionen är vattenerosionen. Vattenerosion förekommer i bäckar, älvar och på sluttningar och det vittrande och det borttransporterande steget kan ibland ske nästan samtidigt. Mer strömmande vatten, och surare vattendrag, ger effektivare erosion. Sand- och gruspartiklar som transporteras med vattnet hjälper till att slipa ner underlaget.
Vinderosion är den process där material mindre än sandkorn förflyttas med vindens hjälp. Vinderosionens avlagringar kallas lössjord. Vågerosion, även kallat abrasion, är orsakad av vågornas nötning på strandlinjen. Beroende på hur hårda klipporna är går nötningen olika fort. Glacialerosion är all typ av nötning på jordskorpan som orsakats av glaciärer eller inlandsis. Det är glacialerosionen som orsakar ovan nämnda u-formade dalgångar.
Forsakar
Linderödsåsen är en urbergshorst och förkastningsbranten ner mot Kristianstadsslätten är tydligt markerad. Berggrunden består av röd och rödgrå ortognejs. I ravinen har gångar av pegmatit, aplit och diabas blottlagts.
Berggrunden i Linderödsåsen har påverkats av tektoniska processer som omvandlat den ursprungliga graniten till finkornig gnejs. Denna process skedde troligen för 1650-1450 miljoner år sedan. De senaste 570 miljoner åren har berggrunden påverkats under flera olika perioder. Linderödsåsens förkastningszon uppkom genom rörelser i jordskorpan för omkring 70 miljoner år sedan. Linderödsåsen lyftes då uppåt medan Kristianstadsområdet sjönk ner.
Ravinen i Linderödsåsen, Forsakar, är troligen bildad genom glaciofluvial erosion. En större isälv från någon av de senaste smältande inlandsisar har forsat ner mot havet och mejslat fram ravinen. Det har bildats en flodfåra som skurit sig allt längre ner i åsen. Ravinen är idag cirka 40 meter djup och de två vattenfallen räknas som Skånes högsta. Isälven har inte lyckats bryta ner alla bergribbor i åsen och det är här vi har fått vattenfallen. Det övre fallet har en fallhöjd på 7,4 meter och det nedre fallet mäter sammanlagt 10,6 meter. "Karet" i det nedre fallet ansågs förr vara bottenlöst och sluka vatten.
Ortognejsern i Linderödsåsen har påverkats kraftigt av vittring långt ner i berggrunden. I ravinen är den lättvittrade gnejsberggrunden blottlagd på flera ställen. Den låga vittringsbeständigheten och förklyftningen av berget gör att ravinen också påverkas av frostsprängning. Detta ger rasbranter med lossprängda stenar och stenblock.
Den djupa bergravinen imponerade på Carl von Linné och han beskrev platsen efter sin skånska resa år 1749: "Forsakar kallades här en ström, som lopp leder utur skogslanden åt sandlanden eller slätten, och hade gravet sig djupt neder med en brant däld, på bägge sidor så djupt som en hög kyrkomur, ett gott stycke förrän han kom utur skogslanden. Denna fors gjorde först ett högt, präktigt fall eller kaskad, därnäst efter ett bösseskotts loppande, åter ett annat brådstupande högt fall, där vattnet föll ned uti…"
Uppgift
På platsen finns en fin stig uppe ovanför de höga rasbranterna som leder runt området. Från den nedre parkeringen blir det en promenad på cirka 1,5 kilometer. Det finns även en stig i ravinens botten men Länsstyrelsen avråder från att använda denna på grund av risk för fallande träd. Koordinaterna leder till en fin utsiktsplattform.
Håll uppsikt över barn och hundar. Observera att det inte är tillåtet att klättra på rasbranterna.
För att logga denna cache måste du besvara frågorna nedan. Skicka svaren i ett meddelande till cacheägaren. Inga svar på cachesidan! Du kan logga som hittad så snart du skickat in svaren, är det några problem hör jag av mig.
Du får jättegärna ladda upp foton från ravinen i din logg.
- När du står på platsen ser du hur erosionen lämnat spår i landskapet. Förklara och ge något exempel från platsen.
- Hur ser man på det nedre vattenfallet att forsen från inlandsisens smältvatten har haft olika svårt att tränga igenom olika typer av material?
- Varför platsen heter som den heter: Forsa-kar. Förklara! Hur ser fallet ut när du/ni besöker platsen?