Svensk-norska gränsen
Svensk-norska gränsen är en 1 630 kilometer lång statsgräns mellan Sverige och Norge. Den följer i huvudsak vattendelaren i Skanderna, mellan Svinesund och Treriksröset. Den moderna gränsen fastställdes i Strömstadstraktaten 1751.
Geografi
Det mesta av gränsen följer vattendelaren vid Skanderna. I Norge går gränsen genom fylkena från söder till norr, Østfold, Akershus, Hedmark, Sør-Trøndelag, Nord-Trøndelag, Nordland och Troms. I Sverige går gränsen vid länen från söder till norr, vid Västra Götaland, Värmland, Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Nordligaste gränspunkten är Treriksröset (svenska) eller Treriksrøysa (norska), som också är gräns mot Finland.
Historik
Gränsen drogs om flera gången på grund av krig; vid freden i Brömsebro (1645), freden i Roskilde (1658) och freden i Köpenhamn (1660). Efter freden i Kiel (1814) och konventionen i Moss (1814) skapades svensk-norska unionen, och gränsen blev nu en gräns mellan två unionspartner. Vid Karlstadskonferensen 1905 som ledde till unionsupplösningen samma år förband sig Norge att stänga flera fästningar längs gränsen.
Under andra världskriget, i samband med Tysklands ockupation av Norge, flydde många norrmän över gränsen till det neutrala Sverige. Regleringen av norska invandrare var strikt mellan 1940 och 1941; flera förmodade flyktingar avvisades.
Informasjonen är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 25 september 2011