LJUNGÅSEN
Naturreservatet Ljungåsen är ett geologiskt intressant område med ett klapperstensfält.
Den 21 november 1952 förklarade länsstyrelsen detta område som ett fridlyst naturminne. Under inlandsisens avsmältningsskede avsattes här en rulllstensås. Genom kraftig påverkan från havet har det sorterats ut och byggts upp ett klapperstensfält. Området visar upp ett naket klapperstensfält som är 450 meter långt och som mest 50 meter brett bestående av grövre rullstenar. På fältet kan man se vallar och halvmånformade gropar som sannolikt bildats av vågor och bränningar. Stenarna visar på ett egendomligt slipningsfenomen (utdrag från skötselplanen, Ljungåsens naturreservat, Västerviks kommun, Kalmar län)
Här kan man promenera över ett klapperstensfält som skapats av inlandsisen och forna hav. Området uppmärksammades redan 1907. Fältet beskrevs då bestå av stenar "af omkring et barnhufvuds storlek eller större" av den Sveriges geologiska undersökning. Stenarna kommer från den senaste inlandsisen, som när den smälte för ca 12 000 år sedan avsatte alltifrån stora stenar till fint grus. Efter det att isen hade smält bildades Ancylussjöns, ett förstadium till Östersjön. Vågorna sköljde bort allt finare material och lämnade bara grövre stenar kvar. Ancylussjön och senare i Litorinahavet nådde upp till 120—150, respektive 70 m över nuvarande havsytan. De finkorniga sediment som avsattes i samband med inlandsisens avsmältning kallas glaciala och kännetecknas av sin halt av organiska beståndsdelar och bildar fin matjord. I trakterna kring Västervik är det vanligt med lerjord. Detta stämmer då ganska väl överens med den geologiska läran om inlandsisen
Står man på området är man bland Västerviks högre punkter som är naturliga. Från E 22 har man kört en bit uppför i en långdragen backe när man kan börja se fältet på höger sida om vägen. Efter att man kört ca 1 kilometer börjar marken/vägen att mjukt slutta utför, ner mot stan och havet. Det känns spännande att stå på området. Här kan man tydligt se och förstå den geologiska förklaringen till hur fältet uppstod. Beroende på var i klapperstensfältet man befinner sig så har stenarna olika storlekar.
Man kan gå runt klapperstensfältet men då förlorar man lite av känslan och storheten i området. Försök att gå upp på fältet, för då ser ni hela utsträckningen, den synen och känslan man får är mäktig. Att stå mitt på fältet och tänka på hur det såg ut en gång innan Östersjön och Västervik växte fram. Lägg märke till det ihåliga och klapprande ljudet som blir när man går på de lite mindre stenarna. De små stenarna är inga problem att gå på, men var försiktig när ni kommer in på de lite större stenarna som kan vara mycket hala och de ligger inte helt still!
I den torra magra marken på Ljungåsen är växligheten sparsam. Tallen dominerar bland träden. På marken breder sig högvuxen ljung och mjölon ut sig. Ni kan hitta husmossa, kvastmossa, väggmossa och renlavar intill.
Några tankar från cacheägaren
Även idag formas landskapet av olika processer. Väder, vind, vatten och frost får berggrunden att vittra till material som kan transporteras bort, främst av rinnande vatten. De naturligt ringlande vattendragen är i sig pågående geologiska processer.
Människan bidrar också till att utforma landskapet och har i flera fall påskyndat erosionen genom att gräva diken och bedriva jordbruk på mark som är känslig för erosion.
I sjöar och fuktiga svackor sker hela tiden en pålagring av material, ofta av organiskt ursprung.
**************************************************
För att din logg på denna Earth cache ska bli godkända måste ni maila svaren på fem frågor till cacheägaren. Foto på angiven plats är helt frivilligt, och behöver inte tas, men det är välkommet med ett foto ihop med loggen.
OBS! Tänk på att ni är på ett naturreservat!
Ni behöver gå till båda waypointen som är utmärkta för att kunna svara på frågorna 1-2.
1. Vid vilken waypoint är stenarna störst?
2. Vid vilken waypoint är stenarna minst?
3. Varför har stenarna olika storlekar?
4. Varför ligger klapperstensfältet just i detta område av Västervik och inte nere vid hamnen?
5. Vad hade det behövts mer på klapperstensfältet för att det ska vara en rullstensås?
Denna cache är en del av kampanjen "Den goda loggen" och vill uppmuntra dig att använda loggtexten för att dela din cache-upplevelse med andra.
**************************************************
English
NOTE! This is no ordinary cache, it´s an earth cache. This is logged by answering some questions. Photo in the specified location is completely voluntary, and need not be, but it is always welcomed with a photo together with the log. Email the answers to us. Do not post the answers in the log. If the answers are posted in the log, then we will erase the log. It's ok to log before you received a reply to the email. The questions are at the end of this cache's information
NOTE! The area is a nature reserve.
Pebbles are smaller stones, with its round shape by rolling and wear against each other as a result of ocean waves or flowing and cascading water. Shingle can be found far from the beaches. The uplift was water, but while the water receded became the remaining stones and indicative of where the shoreline once been.
A ridge or esker is a long spine of rounded stones, gravel and sand size sorted and deposited by isälvar during deglaciation. In landscapes shaped by glaciations are eskers significant aspects and they may be hundreds of kilometers long. Typically, they run parallel to the ice melted direction, ie generally north-south.
Questions to answer:
You need to go to all waypoints that are present to be able to answer questions 1-2.
1st At which waypoints are the stones the greatest?
2nd At which waypoints are the stones smallest?
3rd Why has the stones different sizes?
4th Why is rubble precisely in this area of Västervik and not down by the harbor?
5th What were needed more in the rubble field for it to be an esker?