Urbergsgrotta - vad isen gjorde
Till för ungefär tiotusen år sedan var Sverige täckt av inlandsis, ettkanske 3-4 km tjockt täcke av is som sakta och obevekligt rörde sig somen tung jättehyvel över landet. En ismassa som hela tiden fylldes på avnederbörd - årtusendens snöfall som omvandlades till massiv is, is somav sin egen tyngd trycktes utåt och nedåt mot lågläntare trakter, mot- Golfströmmens Atlanten där isfronten kalvade isberg, och ner mot det som i dag kallas Centraleuropa. Där tunnades isen ut av brist på näring iform av tillräckliga snöfall, där smälte isen på grund av värmen, precissom det sker i kanten av nutidens glaciärer.
Man tror att den plastiska jättehyveln var i funktion i ca 70.000 år,den hade gott om tid och kraft att forma om landskapets ytformer, attbryta ner berg och flytta sten och jord. När det blev varmare ochisfronten drog sig tillbaka norrut, så lämnade isen efter sig högar avblock och sten som i dag kan vara goda fyndställen för grottletaren.Detta skedde för ca 14.000 år sedan i Skåne, för inre Norrlands deldröjde det ytterligare ca 5.000 år.
I grottsammanhang kan vi nöja oss med att konstatera att istrycket spräckte upp berget och att flyttblock och blockmorän ibland hamnat sålyckligt att det bildats sprickor, mellanrum och håligheter värda attkallas grottor. Utan inlandsisen vore våra urbergstrakter ganskagrottfattiga.
När isen lämnade landet var detta nertryckt i jordskorpan av istyngden, stora delar av det som i dag kallas Sverige låg under vattenytan. Och i dåtida undervattensgrottor kunde det svämmasin lösa partiklar som sand eller lera som bildade avlagringar. Fast dekunde lätt sköljas ut igen när landet stigit så mycket att grottanhamnade i kustlinjens vågsvall. När landet steg så skedde det inte alltid mjukt och omärkligt. Ställvis sprack berget med våldsam kraft, och också på det viset blev det grottor.
Skalv efter isen
Tre-fyra kilometer is väger drygt tretusen ton per kvadratmeter landyta. Isen hade tryckt ner Skandinavien ett stycke i jordskorpan, anske en hel kilometer, och när isen försvann flöt landet upp igen. Inte plötsligt som när man har tryckt ner en kork under vatten och släpper den, utan mycket långsamt. Isen satte sin räffelsignatur på de slipade hällarna, när isfronten drog sig tillbaka. Berget låg då fortfarnde under vatten. Landet höjde sig ganska snabbt, och det uppstod spänningar i berggrunden. Spänningarna gav häftiga jordskalv; det var det som berget fick en jättespark underifrån, och det sparck till stora block. Några vändes om så att isräfflorna hamnade på undersidan. Grottberget var skapat.
Höjningen gick inte med samma hastighet i hela landet, och berggrunden är ganskabräcklig i de här sammanhangen. Det uppstod spänningar djupt nere under marken, och spänningarna utlöstes som jordskalv. Jordskalv vars stötvågor kunde spräcka bergtäcket till block, som kunde göra om isslipade jättehällar till kaotiska blocksamlingar och skapa spricksystem och gånglabyrinter.
Grottan i Östberget - Isgrottan
Denna grotta skapades genom någon av ovanstående processer. De mest troliga är att grottan har bildats efter att inlandsisen gett sig av och att en rasbrant har uppstått. Grottan är belägen på östsidan av Östberget. Grottan har varit känd länge men första ordentliga dokumenterade utforskningen gjordes i början av 1970 talet av en speleolog som då genomförde sin värnplikt i Östersund. Detta finns bland annat dokumenterat i Läns Tidningen Östersund vid samma tid.
Man kan bland annat läsa i artikeln att:
"Då man krupit ner i själva ingången tar man omedelbart till vänster genom en lång och mycket trång passage. Hör stöter man på det stora problemet med grottan. Denna passage är nämligen helt igenisad större delen av året och endast på sensommaren eller hösten kan man räkna med att kunna passera den här flaskhalsen"
Idag är denna passage öppen större delen av året. Detta beror troligen på ett större antalet besökare som håller passagen fri från is. Växthuseffekten kan ha en viss inverkan på att det inte bildas så mycket is längre. Artikeln fortsätter:
"Efter denna passage kommer man in i en mindre håla i vilken man kan stå på huk. Längst in till höger finns en trappstegsformad nedgång till en något större grotta i vilket det är full stå höjd. Här kan man studera de spetsiga och skarpa takformationerna och de mycket släta väggarna. Många sprickbildningar förekommer och man kan se långt in i djupa rännor. Bortre ändan av den hålan upptas helt av en grushylla. Strax innan denna finns nedgången till själva grottan. Kryper man ned här möts man av en stor sal. Man får nästan ett intryck av kyrksal, så stor ser den ut. Den är cirka 8x8 meter och högsta platsen är 5,5 meter i tak""
Isgrottan är en mycket fin grotta att besöka och det finns massa fina is kristaller att se. Det finns många grottmetrar att utforska och krypa genom.
För att logga denna EC måste man besöka grottan och besvara följande frågor. Dessa mailar ni till CO. Vänta inte på att få svaret godkänt utan logga found. Jag hör av mig om det är något som är fel.
1. I grottan kan man hitta fossil is, vad innebär det?
2. Ta er ner till den fossila isen och mät dess tjocklek och beskriv dess utseende. Vad kan man se spår av?
3. Vad för grotttyp är grottan?
För att besvara fråga 2 måste man gå in i grottan till de nedre delarna. Detta innebär att man behöver ficklampa och helst en hjälm. Var aldrig ensam i grottan!
Fota gärna ert besök och dela med er av.