[SV] Lättaste sättet att hitta Harpasset är kanske att börja vid "Trailhead" markeringen och fortsätta längs stigen tills du kommer till "Reference Point 1" där du tar höger in på en stig som leder dig rakt till platsen.
Platsen kallas för Harpasset av lokalbefolkningen. Om det passerar mycket harar mellan dessa två "bergskedjor" låter jag vara osagt.
OBS: Cachen är utplacerad med tillstånd av en privat markägare. Jag har lovat att ta bort den om geocachingen skulle innebära nedskräpning av skogen eller dylikt. Var snäll och respektera naturen och landägaren.
[EN] The easiest way to find the Rabbit pass might be to start at the "Trailhead" waypoint and continue along the trail until you get to "Reference Point 1" where you take right onto a trail that leads you straight to the place.
The place is called "Harpasset" by the locals. I translate it to "The Rabbit Pass". If there's many rabbits that passes by these two "mountain ranges" I leave unsaid.
Attn: The cache is placed with permission of a private land owner. I have promised to remove and disable the cache if the geocaching results in littering of the forest or similar. Please show respect for the nature and land owner.
[EN] New information 2012-08-16.
In the book "Bergtagen - några ytformer i åländska berg" (1992) the author Paul Mörn says that the locals are calling the formation "Dollbergsbågen" and that it has been called "Harpasset" by the local hunters sometimes. Two types of granite has through the time been lain against each other. One of the granite types has been more easily weathered and carried away by swells and drift ice, leaving the gap left.
[SV] Ny information 2012-08-16.
I boken "Bergtagen - några ytformer i åländska berg" (1992) påstår Paul Mörn att ortsbefolkningen kallar denna bergsformation för "Dollbergsbågen" och att "berget ibland av traktens jägare kallats "Harpasset"".
Angående tillkomsten av denna formation skriver Mörn såhär:
Man frågar sig hur en dylik gång genom fasta berget kan ha uppkommit. Geologerna i den nämnda exkursionen [Några geologer besökte platsen 1904] tänkte sig att två olika granitarter i tiden legat mot varandra i bågens undre rand, i det s.k. "salbandet" (kontaktytan) mellan dem. Den granitmassa som fyllde den nuvarande öppningen har bestått av en mera lättförvittrande typ som tidigt grusades sönder varpå det lösa materialet bortfördes av vågsvall och drivis. Detta skedde då platsen låg i nivå med havsytan, nu ligger den c. 35 meter däröver. [...]
Inlandsisen, som gled över ryggen i dess längdriktning, har haft den största betydelsen för de övre ytornas utformning . Att också havet medverkat framgår vid en jämförelse mellan bågens sidor. Den västra, som varit mest utsatt för bränningens angrepp, är slät, den östra skrovlig. Undre sidan uppvisar de största ojämnheterna.
Det märkliga valvets fortbestånd är dessvärre hotat, det har nämligen flere stora sprickor. Rämnorna i bågens ändar är de farligaste emedan de är genomgående. Det kan befaras att isbildning i dem, i kombination med bergets sammandragning under vintern, en gång i framtiden skall leda till att bågen störtar in och efterlämnar en öppen och trist klyfta.
Sett i ett längre geologiskt perspektiv kommer denna naturbro under alla omständigheter "snart" att försvinna. Jag frågar mig dock om det vore möjligt att något förlänga dess existens i nuvarande gestalt genom någon form av plombering av sprickorna. En sådan räddningsaktion borde i så fall utföras så varsamt att den inte förändrar klippans utseende.