Kadonneet puutarhat sijaitsevat Mustasaaren kirkon pohjois–itäpuolella Postikadun, Adelcrantzinkujan ja Itäisen Aitakadun varren omakotitaloalueen välissä. Nimensä mukaisesti alueelta on hävinnyt ennen Vaasan paloa paikalla sijainneet puutarhat. Nykyisin alue on pääosin niittyä ja niittypohjaista metsää. Kulku alueella on haasteellista, koska selkeää polkuverkostoa ei ole ja keväisin alavin osa peittyy laajalti tulvan alle.
Niittyalueen pohjoisosassa sijaitsi 1800-luvun alkupuoliskolla Seurahuoneenpuisto ja kaivohuone, keskivaiheilla köyhäintalon ryytimaa ja eteläpäässä laamanni Roschierin ja hovioikeuden presidentin puutarhat. Puutarhat ovat nykypäivänä vain muisto, mutta alueen kivimuurit ja -aidat, umpeen soistunut pyöreä lampi sekä jokunen villiintynyt puutarhakasvi osoittavat puutarhojen aikaisemmin sijainneen paikalla.
Kadonneet puutarhat ovat helppokulkuisimpia keväällä ennen kuin kasvillisuus on kasvanut kovin korkeaksi. Myös kiviaidat ovat helpoiten erotettavissa tällöin. Kesällä pääsee tosin näkemään joitain alueella säästyneitä kulttuurikasveja kuten illakkoja, lehtosinilatvoja, ruusuja ja pajuangervoja. Syksyllä erottaa parhaiten ympäristöstään Mustasaaren kirkon parkkipaikan reunalla kasvavaa kaksi vanhaa lehmusta, jotka ovat aikanaan todennäköisesti osoittaneet hovioikeuden presidentin puutarhan sisäänkäynnin paikan.
De försvunna trädgårdarna ligger nordost om Korsholms kyrka, mellan Postgatan, Adelcrantzgränden och Östra Staketgatan. Som namnet säger har de trädgårdar som fanns här före Vasa brann nu försvunnit. Idag består området av öppna och skogsbevuxna ängar. Det är en utmaning att röra sig på området, eftersom det inte finns något tydligt nätverk av stigar och en stor del av området är översvämmat på våren.
I den norra delen av ängarna låg Societetshusparken och Brunnshuset under första delen av 1800-talet, i mitten av området fanns fattiggårdens trädgårdsland och i den södra ändan låg lagmannen Roschiers och hovrättspresidentens trädgårdar. Av trädgårdarna lever bara minnet kvar, men områdets stenmurar, en försumpad rund damm och en del förvildade trädgårdsväxter vittnar ännu om trädgårdarna som tidigare fanns på platsen.
Det är enklast att röra sig i de försvunna trädgårdarna på våren, innan vegetationen har hunnit växa sig hög. Stenmurarna syns också bäst då. På sommaren kan man hitta gamla kulturväxter som nattviol, blågull, rosor och spireor. På hösten är det de två gamla lindarna som växer intill Kosholms kyrkas parkering som mest skiljer sig ur omgivningen. De har troligen markerat platsen för ingången till hovrättspresidentens trädgård en gång i tiden.