Stora Råbockedal kallades denna dalgång vid mitten av 1800-talet och tidigare. Idag burkar dalgången ses som en del av "Björkedalen". Under äldre tid skar denna dalgång djupt ned i bergslandskapet. Den stora platta yta som idag hyser ridbanor delar av året och camping under sommaren är skapad av stora massor sopor som tippades här under 1920-talet.
När man på 1920-talet började diskutera anläggandet av en soptipp inom Delsjöområdet fanns det två förslag. Det ena hade inneburit att tippen hade placerats mellan nuvarande Skatås och Delsjökolonin. Men det förslaget förkastades då det skulle bli alltför störande för friluftslivet.
”Av de tvenne alternativa förslagen beslutade nämnden för sin del tillstyrka N:o 2, enär detta innebure avstjälpningsplatsens förläggande öster om den östra skogsvägen på en från alla vägar dold plats, vilken ock gåve garantier för att stanken från avskrädet skulle komma att i minsta möjliga mån göra sig kännbar för den å förenämnda skogsväg promenerande allmänheten. Vad däremot alternativ 1 beträffade innebure detta avstjälpningsplatsen förläggande väster om förenämnda skogsväg å en mindre skyddad terräng, varifrån stanken med de här förhärskande syd-västliga – västliga vindarna komme att föras fram över vägen och där med säkerhet göra sig på ett mindre behagligt sätt påmint.” (Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar 1926. N: o 251 d. 4. Utdrag ur Stadens skogsnämnds proto koll.)
Anläggandet av vägen och av tippen vållade en mindre debatt i stadsfullmäktige den 1 juli år 1926. Det fanns några som kritiserade planerna på en ny tipp. Men det var inte rädsla för nedskräpning av skogen och förstörandet av miljön där som var det viktiga. De främsta invändningarna rörde den nedskräpning som skulle kunna ske när sopvagnarna passerade genom Örgrytes nyanlagda villaområden som oroade några av ledamöterna! Man diskuterade inte heller faran för föroreningar i stadens vattentäckt. Soptippen i sig ansåg man vara nyttig. Den skulle bilda grunden för framtida villaområden enligt mönster från Tyskland. Där var det vanligt att sanka områden fylldes ut med sopor och sedan fick bebyggelse. (Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar 1926. Yttranden, Häft. 12.)
Efter tio år hade dalgången helt fyllts med avfall och Björkedalens soptipp stängdes. Det blev då inte någon bebyggelse i området utan en ridbana. Frågan behandlades av stadsfullmäktige 1944 och man beslöt då att bygga en galoppbana i Björkedalen. (Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar 1944.
N:o 595.) Ryttarna var sedan under många år de enda som använde dalen.
År 1984 började ridbanan att användas som campingplats under sommaren med plats för 350 tält och husvagnar. (Göteborgs Posten (GP) den 23 maj 1994, artikel av Nils Svensson under rubriken ”Ny camping plats och större badplats. Nu får Delsjön en ansiktslyftning”.)
Planer fanns även under slutet av 1990-talet att göra campingen permanent. (Göteborgs Posten (GP) den 20 november 1998. Artikel av Peter Linné under rubriken ”Skatås kan bli lyxanläggning”.) Vissa steg i den riktningen togs under höst och vinter åren 2003/2004, när nya lokaler för dusch och tvätt byggdes upp.
Under sommaren avlastar campingen den större anläggningen nere vid Kärralund. Resten av året är det hästar som dominerar i området, samt givetvis alla som väljer att vandra genom dalgången istället för att gå på grusvägen (8:an).
Din uppgift är nu att leta upp ett PET rör som är placerad på sluttningen till det så kallade "Råbockeberget". Jag har valt att inte lägga cachen nere i själva dalen då det skulle försvåra loggning av burken under sommartid då campingfolket håller till i dalgången.