SVENSKA
Näsbokrok
Längst ut på halvön Ölmanäs, väster om Åsa, ligger naturreservatet Näsbokrok. Havet, vinden och inlandsisen har här format ett kargt men vackert landskap. Hällarna, eller hallarna, längs kusten lär en gång i tiden gett detta landskap sitt namn, Halland ~ landskapet innanför hallarna.
Sju monumentala bronsåldern rösen vittnar om att halvön har spelat en stor roll långt tillbaka i historien. Ljunghedarna har i mer än 5000 år brukats av människan. Med eld, yxa och betesdjur röjdes skogen till betesmark. Men mest karakteristiska för Näsbokrok är det stora klapperstensstränderna i söder.
Klapperstensfält
Klapper kan definieras på följande sätt: ”Klapper utgörs av block och sten, som frisköljts ur jordlager samt avrundats och anhopats.” Namnet klappersten kommer från det klapprande ljud som uppstår när stenarna slår mot varandra då de översköljs av vågorna.
Klapperstenar hittar vi vid många nutida stränder och förknippas oftast med Västeuropa, men de finns även i Bahrain, USA och på den östra kusten av Nya Zeelands South Island. Klappersten blidas främst vid stränder, där den kan bilda fält i svallzonen.
Inlandsisen och landhöjningen
Sveriges jordlager har till största delen bildats under den senaste nedisningen. Isen plockade med sig material från berggrunden och från de lösa avlagringar som fanns. När isen sedan smälte avlagrades detta material som morän. Var moränen hamnade och vilken form den fick bestämdes till stor del av den lokala topografin.
Inlandsisens tyngd leder till att jordskorpan pressas ner. När isen smälter börjar jordskorpan att höjas och strävar efter att nå samma nivå som innan nedisningen. Detta kallas för isostatisk landhöjning och tar mycket lång tid. En annan effekt av nedisning är att mycket vatten binds i isen vilket leder till att havsnivån sänks. När isen sedan smälter frigörs detta vatten och havsnivån stiger igen, såkallad eustatisk havsytestigning. Landhöjningen var snabb under tiden närmast efter isens avsmältning, den avtog sedan efterhand. Ett allt varmare klimat gjorde att havets yta åter steg och översvämmade områden som redan höjt sig ur havet.
Vattnets kraft
På djupt vatten påverkas vågorna inte av bottnen och kan inte heller påverka bottnen själva. Vattenpartiklarna rör sig i nästan slutna cirklar.
Vid vågtoppen rör sig vattenpartiklarna i samma riktning som vågornas rörelse och i vågdalarna i motsatt riktning. Diametern på cirkelrörelsen kallas orbitalbana. Den är vid ytan lika stor som våghöjden men minskar ner till ett djup av ca halva våglängden där diametern är obetydlig.
Om det blir grundare än halva våglängden börjar orbitalbanan påverkas. De blir mer tillplattade med djupet.
När orbitalbanorna förändras störs också vågorna. Ju grundare vattnet blir desto mer påverkas vågen eftersom vattenpartiklarna inte kan cirkulera fritt. Den friktion som bottnen orsakar blir större ju grövre partiklar bottnen består av. Om vattnets strömningskraft blir större än de krafter som håller kvar partiklarna kommer de att börja röra sig. Det som bestämmer om partikeln skall ligga kvar eller inte är storleken, vikten, den yta som kan påverkas av strömningen och partikelns friktion mot de partiklar som ligger runt omkring.
I vågtoppen blir det en kort, kraftig framstöt mot stranden och i vågdalen en längre, utåtriktad, låg och jämn strömning. De större stenarna i moränen förflyttas inåt och kan kastas upp till en strandvall. Det finare materialet virvlas upp och transporteras utåt. Dessa processer bildar klapperstensfält.
Fossila klapperstensfält (Stentorg)
Landhöjningen efter den senaste nedisningen pågår än idag i större delen av vårt land. Detta kallas postglacial landhöjning och kommer att på gå i ytterligare ett par tusen år.
Strändernas läge ändras genom landhöjning och kvar finns klapperstensfältet som ett vittne om den tidigare vattennivån, sådana fossila klapperstensfält kallas för stentorg. Landhöjningen i Halland är ca 1 mm/år. På Höga kusten i Ångermanland finns världens högst belägna klapperstensfält, ca 260 meter över havet. Här har landnivån höjts ca 300 meter sedan den senaste istiden. De stora hålrummen som finns mellan stenarna gör också att frön får svårt att gro där då vatten och ljus saknas. Därför är klappern den strandform som bäst bevaras.
Att logga
Koordinaterna leder just till ett litet stentorg som för tusentals år sedan var en klapperstensstrand. På grund av landhöjningen ligger stentorget idag högt över havsytan och vittnar om var havslinjen en gång gått. Nedanför ligger de stora klapperstensfälten och stränderna som fortfarande håller på att bildas.
Kom ihåg att det inte är tillåtet att flytta eller ta med sig någonting från naturreservatet.
Innan du kan logga denna earthcache som hittad måste du besvara följande frågor via e-mail:
1. Hur brett är stentorget från norr till söder?
2. Hur högt över havet ligger stentorg?
3. Räkna ut hur länge sedan det var som detta stentorg låg vid vattenlinjen?
Bifoga gärna ett foto på dig och/eller din GPS vid stentorget, när du loggar.
Lycka till!
ENGLISH
Näsbokrok
At the far end of the peninsula Ölmanäs, west of Asa, is the nature reserve Näsbokrok. The sea, the wind and the glacial age ice have formed this barren but beautiful landscape. The flat rocks, or “hallar” in Swedish, along the coast once upon a time gave this region its name, Halland ~ landscape inside the flat rocks.
Seven monumental bronze age cairns testify that the peninsula has played a big role far back in history. The heather moors have been used by man more than 5000 years. With fire, ax and cattle the forest has been changed to grazing land. But most characteristic of Näsbokrok is the large shingle fields in the south.
The Shingle field
Shingle can be defined as follows: "Shingle consists of bricks and stones, which has been washed free from soil and are accumulated well rounded.".
Shingles can be found in many contemporary beaches and are most often associated with Western Europe, but they are also found in Bahrain, the United States and on the east coast of New Zealand's South Island.
The glacial age ice and post-glacial rebound
Sweden's soil is mostly formed during the last glaciation. The ice picked up material from the bedrock and from the loose sediment that existed. When the later ice melted, it deposited this material as moraine. Where the moraine was deposed and what form it was shaped in to largely depended on the local topography.
The weight of the glacial age ice leads to that the earth's crust is depressed. When the ice melts the crust begins to rise, and strive to achieve the same level as before the glaciation. This is called isostatic uplift and takes a very long time. Another effect of icing is that a lot of water is bound in ice, which leads to that the sea level is lowered. When the ice melts this water is released and the sea level rises again, so-called eustatic sea level change. The uplift was rapid during the time immediately after the ice melted, and then it slowed down afterwards. A warmer climate meant that sea level rose again and flooded areas already raised from the sea.
The power of water
On deep water waves are not affected by the bottom and can not affect the bottom themselves. Water particles move in almost in closed circles.
At the wave tops the water particles are moving in the direction of wave motion and in the troughs in the opposite direction. The diameter of the circle movement is called orbital diameter. It is at the surface equal to the wave height but reduced down to a depth of approximately half the wavelength where the diameter is negligible.
If it is shallower than half the wavelength the orbital diameter will be affected. They become more flattened with depth.
The waves will be disturbed when the orbit diameter is changing hands. The waves becomes more affected at shallower water, since the water particles can’t move freely. The friction that is caused by the bottom is higher if particles at the bottom are larger. If the water flow force becomes greater than the forces which keeps the particles in place, the particals will start moving. What determines whether the particle will remain or not are the size, weight, the surface to be affected by the flow and particle friction on the particles lying around.
At the wave tops it will be a short, sharp thrust against the shore and in a long trough, outgoing, low and constant flow. The major blocks of the moraine will move inwards and can be thrown up to a beach grass. The finer material will be transported outwards. These processes form the shingle fields.
Fossil shingle fields (Stone Squares)
The uplift after the last glaciation is still continuing in most parts of Sweden today. This is called postglacial uplift and will go on for a couple of thousand years. The beaches location are changed by the uplift and remaining shingle fields are witness on the previous water level, such fossil shingle fields are called stone squares. The uplift in Halland is about 1 mm / year. At the High Coast in Ångermanland is the world's highest shingle field located, approximately 260 meters above sea level. Here the country has raised about 300 meters since the last ice age. The large cavities that exist between the blocks also make it difficult for seeds to germinate when there is no water and light. Therefore most shingle fields are very well preserved.
Logging
The coordinates will lead you to a small stone square. Thousands of years ago this was a shingle beach. Because of the uplift this stone square is now high above sea level testifies where the sea once up on a time was. Below is the large shingle fields and beaches that are still being formed.
Remember that it is not allowed to move or take away anything from the nature reserve.
Before you can log this cache as found you must answer the following questions via e-mail:
1. How wide is the stone square from north to south?
2. How high above sea level is the stone square?
3. Calculate how long ago it was that this stone square was a beach at the waterline?
If you want to, please attach a photo of you and/or your GPS at the stone square when you sign.
Good luck!