1768 inträffade ett stort ras i Västerby storgruva. Minst 10 gruvarbetare dödades.
Dagarna innan hade arbetarna observerat att stenar lossnat och ramlat ner där brytningen skedde. Gruvfogden tillkallades men efter en bisiktning förklarade han att gruvan var säker. På kvällen före raset var stämningen tryckt. En del hade onda aningar om vad som skulle ske.
På förmiddagen den 13 april 1768 hördes ett förskräckligt buller från gruvan. En fruktansvärd syn mötte de som rusade till gruvan. Ett 10-tal chockade arbetare irrade runt men mest förtvivlad var gruvfogden som tog på sig skulden för olyckan.
När dom skadade tagits om hand tog man reda på de omkomna man kunde komma åt. Ett 10-tal gruvarbetare var instängda. Några av dem levde fortfarande men inget kunde göras för att rädda dem. Rop på hjälp kunde höras till långt in på natten men sedan blev allt tyst.
Brytningen återupptogs efter 20 år och först då kunde man ta hand om kvarlevorna efter de omkomna. De begravdes i Hammar. Gruvdriften pågick bara i två år och har sedan ett nytt försök på 1850-talet legat nere.
10 miners were killed in an accident at Västerby iron mine in 1768.
There were signs of an imminent tragedy the days before but they were ignored. In the morning of April 13th 1768 suddenly the roof of the mine collapsed and at leased 10 mine workers were trapped with no hope of resque.
When the mine was reopened 20 years later, the remains of the dead were collected and buried in the nearby Hammar church.
The last attempt to mine here was made in the 1850th.