Zimbabwe, officiellt Republiken Zimbabwe är en kustlös stat i södra Afrika som gränsar till Botswana, Moçambique, Sydafrika och Zambia. Huvudstad är Harare.
Den brittiska kolonin Sydrhodesias regering deklarerade 1965 landets självständighet under namnet Rhodesia, som 1980 omvandlades till Zimbabwe.
Namnet Zimbabwe är härlett från dzimba dzemabwe, vilket på språket shona betyder "stenhus". Detta landsnamn, som använts sedan 1980, är en hyllning till stenstaden Stora Zimbabwe, där Monomotaparikets huvudstad var belägen. Vid gränsen mot Zambia finns Victoriafallen, världens största vattenfall, i Zambezifloden.
Storbritannien annekterade dåvarande Sydrhodesia från The South Africa Company 1923. Under åren 1953-1963 ingick Sydrhodesia i Centralafrikanska federationen tillsammans med kolonierna Nyasaland (Malawi) och Nordrhodesia (Zambia).
Sydrhodesias konstitution från år 1961 angav en inkomstgraderad rösträtt, som i praktiken innebar ett fortsatt vitt minoritetsstyre. Sydrhodesia började visa intresse för självständighet under 1950-talet. Storbritannien krävde dock svart majoritetsstyre som villkor för självständighet, vilket inte kunde accepteras av den vita minoriteten i Sydrhodesia.
År 1964 blev Nordrhodesia självständigt som Zambia. År 1965 deklarerade Sydrhodesias regering ensidigt sin självständighet under namnet Rhodesia. Varken självständighetsförklaringen eller namnbytet accepterades dock av Storbritannien, som fortsatte att betrakta landet som en brittisk koloni under namnet Sydrhodesia.
Efter den ensidiga självständighetsförklaringen 1965 införde Förenta nationerna sanktioner mot Rhodesia på initiativ av Storbritannien. Rhodesia erkände först Storbritanniens regent som landets statsöverhuvud, men 1970 utropade premiärministern Ian Smith Rhodesia som en republik.
Portugals tidigare kolonier Angola och Moçambique blev självständiga 1975. Det marxist-leninistiska Zanu-PF under ledning av Robert Mugabe bedrev gerillakrig och kunde särskilt efter 1975 använda det kommunistiska Moçambique som bas. Även Sydafrika började nu pressa Rhodesias ledare att finna en förhandlingslösning.
År 1979 ledde gerillakriget och Rhodesias ökande isolering till att den vita regimen valde att lämna ifrån sig makten. Under 1979 hette landet "Zimbabwe Rhodesia". Det hade därefter återigen namnet Sydrhodesia under en kort tid med förnyat direkt brittiskt styre, innan landet blev formellt självständigt 1980.
År 1980 utropades självständighet under namnet Zimbabwe. Det nya landets första premiärminister blev Robert Mugabe. Han har sedan dess varit landets ende ledare, som president sedan 1987. Massmord och andra övergrepp tvingade tidigt det starkaste oppositionspartiet, ZAPU, att gå ihop med Zimbabwe African National Union - Patriotic Front (ZANU-PF). Marxism-leninismen övergavs officiellt 1991.
En restriktiv politik riktad mot vita farmare infördes vid samma tid, innebärande bland annat att reservdelar till maskiner tullbelades hårt och att all jaktammunition beslagtogs, så när som på två patroner, som fick behållas som skydd mot giftormar. Den rasistiska handelspolitiken med prismanipulationer med mera kompletterades redan då med en propagandakampanj där svarta uppmuntrades att göra livet surt för de vita. Tio år senare, år 2000, genomförde Mugabe och regeringen en kaotisk omfördelning av marken. Allt detta ledde till att vita jordbrukare utvandrade, att ekonomin försvagades betydligt, samt att det blev brist på mat. Det fanns efter detta mycket få personer kvar som kunde upprätthålla jordbruket, så en stor del av marken hamnade genast i träda. Trots omvärldens fördömanden såg Mugabe till att försäkra sig om att bli omvald 2002 med hjälp av omfattande valfusk. Oppositionen och olika arbetargrupper genomförde flera generalstrejker under 2003 för att försöka tvinga Mugabe att avgå. Säkerhetsstyrkor fortsatte att brutalt kväva regimens motståndare.
Parlamentsval hölls 2002, 2005 och 2008. Det största oppositionspartiet är Movement for Democratic Change (MDC) lett av Morgan Tsvangirai. MDC vann parlamentsvalet 2008 och kommer för första gången att ha majoritet i parlamentet.
Den 29 mars 2008 hölls president-, parlaments- och lokalval. Den tidigare finansministern Simba Makoni ställde då upp som oberoende presidentkandidat. Eftersom varken Mugabe eller Tsvangirai fick mer än 50 % av rösterna skulle en andra valomgång genomföras den 27 juni 2008. På grund av utbrett våld mot oppositionen och för att inte förvärra det prekära ekonomiska läget drog Tsvangirai tillbaka sin kandidatur.
Den 14 november 2017 tog militären över tv-stationen Zimbabwe Broadcasting Corporation och satte Mugabe i husarrest. Han avsattes 19 november som ledare för Zanu-PF och ersattes som partiledare av Emmerson Mnangagwa. Efter hot om att ställas inför riksrätt avgick han frivilligt den 21 november. Den 24 november svors Emmerson Mnangagwa in som president. Mnangagwa var landets vicepresident fram till två veckor före Mugabes avgång.
Glöm inte att anteckna ledtråden.