[Svenska]

Vad är granit och hur bildas granit?

Granit är en en av de vanligaste bergarterna på den kontinentala jordskorpan. Granit är en magmatisk djupbergart, det vill säga den bildas då magma djupt nere i jorden genomgår en långsam avkylningsprocess. Granit kan ha en grovkornig struktur. Stora delar av Sveriges berggrund utgörs av granit, särskilt i Småland och Norrland.

Granit består av kiseldioxidrika mineral som fältspat och kvarts samt mindre mängder av till exempel glimmer, hornblände och pyroxen. En granit kan ha olika färger alltifrån vit till röd och svart beroende på skillnader i mineralsammansättning och textur. En del mineraler är millimeterstora andra kan bli flera centimeter.

Granit är mycket hård och sprickfri och har ovanligt hög motståndskraft mot tryck, stötar och deformering; den är också okänslig för försurat regn. Eftersom den därtill är vanligt förekommande på många håll i världen har den kommit till rik användning för gatubeläggningar, som byggnadssten, för murverk och i ornament och monument.

Graniten är nästan alltid helt massiv eftersom den vanligen saknar inre struktur. Bandning förekommer inte. Ur ett brytnings- och bearbetningsperspektiv brukar granit kallas för en hårdsten, i motsats till marmor, kalksten och andra mjuka bergarter som benämns lössten. Dess hårdhet och därigenom hållbarhet, har gett graniten ett rykte som en sten med bra egenskaper.

Grovkornig / Finkornig

Grovkorniga har kristalliserat långsamt; med en hög temperatur i omgivningen. Denna miljö återfinns på stort djup i jordskorpan, och ger mineralkristallerna tid att växa sig så stora att de lätt kan ses med blotta ögat. Finkorniga magmatiska bergarter, å andra sidan, har stelnat nära, eller på markytan. På markytan är temperaturskillnaden mot omgivningen stor och avkylningen blir därför så snabb att inga stora mineralkorn hinner utvecklas.

Vittring

I bland kan granit utsättas för vittring. Frostsprängning eller frostvittring är benämningen på den vittring som sker när vatten i bergets sprickor fryser. Vatten expanderar ungefär nio procent vid frysning och denna expansion ger ett uttryck på sprickans sidor som kan vidga den, när vattnet i sprickan tinar är sprickan större, och vid nästa frostcykel kan den åter vattenfyllas och vidgas mer. Efter ett antal frostcykler kan delar av berget brytas loss helt. Detta är en av dessa yttre krafter. När en bergssida under lång tid utsatts för frostsprängningar bildas en taluskon vid bergssidans fot. En talus är en slänt av vittrat material som brutits loss och fallit ned, de partiklar som brutits loss kan variera kraftigt i storlek, från små korn till stora block. Ju större partiklarna är desto längre ned längs slänten rullar de, därför återfinns grövre material i talusens botten, medan finare material finns längre upp.

 

Granit vid Håveruds akvedukt

Akvedukten färdigställdes av Nils Ericson 1868 och över akvedukten går både en landsvägsbro och en järnvägsbro. Tre rederier har passagerartrafik som passerar Håverud. Det är M/S Dalslandia, M/S Storholmen och M/S Omega. På kanalmuseet i Håverud berättas om barn, kvinnor och män samt deras liv vid älvarna, sjöarna och Dalslands kanal, från 1800-talets jordbruk till dagens pappersbruk. På museet har man byggt upp autentiska miljöer som visar livet under de olika epokerna. Järnvägsbron tillhör Dal-Västra Värmlands Järnväg och byggdes klar 1925. Vägbron (Håverudsbron) är från 1987 och ersatte en äldre liknande bro från 1938. Bron fick utmärkelsen "Vackra vägars pris 1992", ett pris från Vägverket för den vackraste nybyggda eller ombyggda vägen. Håverud fick en egen poststation 11 april 1918, först med stavningen Håfverud. Postinrättningen drogs in 30 januari 1971; därefter var det Mellerud 2 i Åsensbruk som var närmaste postanstalt.


Vid koordinaten finns ett föremål som är gjort av röd bohusgranit. Bohusgranit är en lokal variant av bergarten granit som används mycket här i Dalsland. Med en ålder på ca 920 miljoner år är den den yngsta graniten i Sveriges urberg. Den förekommer i norra Bohuslän mellan Gullmarn och Idefjorden samt väster om, grovt betraktat, en linje genom Idefjorden och Bullaresjöarna. I väster, längs kusten och på öarna, övergår berggrunden i bohusgranit till områden med berggrund i gnejs.

Bohusgraniten består precis som granit i huvudsak av kiseldioxidrika mineraler såsom fältspat och kvarts samt mindre mängder av bland annat glimmer.

Färgen varierar från grå till röd, (den vid koordinaten är röd) beroende på skillnader i mineralsammansättning och textur. Vanligen är bohusgraniten jämnt småkornig.

Bohusgraniten har haft stor användning som gatsten och som byggnadssten och ornamentsten i bohuslän, även här i håverud.

[English]

Logging tasks