Förskolan för Döva inrättades 1902 i Göteborg. Undervisningen där bedrevs på det sätt som var vanligast vid denna tidsperiod, d v s via läppavläsningsmetoden, och inte genom teckenspråk. Föreståndarinnan vid Förskolan för Döva hade studerat labiologi i USA, och var således väl utbildad. 1926 handplockade hon en ung lärarinna till en tjänst vid Förskolan för Döva. Den unga lärarinnan visade sig ha god hand med barnen och uppmuntrades därför att ta dövlärarexamen tio år senare.
Trots att lärarinnan skolades in i att undervisa med hjälp av läppavläsning sägs det att hon använde teckenspråk med barnen trots att många (hörande) tyckte att det var fel. Hon kunde nämligen teckenspråk sedan barnsben då hon själv hade döva föräldrar och såg teckenspråket som ett naturligt språk att använda tillsammans med döva barn. Hon lär ha tecknat i alla sammanhang utom när det kom besökande till förskolan och fick därför utstå en hel del kritik, men hon var en mycket älskad och uppskattad lärare. Många elever har vittnat om hur dörren till omvärlden öppnades genom teckenspråket och hur de fick sin föreställningsvärld berikad.
(Källa: Ett något reviderat utdrag ur Wikipedia)
Du kan validera din pussellösning med certitude.