Sedimentära bergarter på Visingsö
Berggrund Visingsö. Gult (501) är sandsten, konglomerat, siltsten, lerskiffer. Källa: SGU.
Visingsö är Vätterns största ö. Ön består av sedimentära bergarter som bildades under neoproterozoikum, för mellan 850 och 700 miljoner år sedan. Dessa sedimentära bergarter finns på andra ställen i Sverige, men förekommer mest på Visingsö och runtomkring Vättern. Koordinaterna tar dig till en liten udde, inte långt bort från Näs, där man kan se flera sedimentära lager i klipporna. Dessa består främst av skiffer och sandsten och har flera olika färger.
Vad som gör den här lokalen så intressant är att trots en genomskärning blotta 2/3 meter så kan man skillnader, bergväggen är inte enhetlig. Färgerna är grå, brun/beige, mörkt röd och lite vitt/grått. Både sandsten och skiffer förekommer, med olika tjocklekar på sedimentlagren. Allt detta tyder på att sedimentationsmiljön här är särskilt intressant då faktorerna och miljön har ändrats många gånger.
Visingsögruppen
Göta hovrätt vid Hovrättstorget i Jönköping är byggd med trånghallasandsten, del av Visingsöformationen. Källa: Wikipedia.
Visingsögruppen är en grupp av sedimentära bergarter som främst förekommer på Visingsö och kring Vättern. Bergartslagren är totalt ca 1 000 m tjocka och består av bergarterna sandsten, konglomerat, slamsten, arkos, lerskiffer och dolomit. I bergarterna förekommer fossila algstrukturer, s.k. stromatoliter, samt mikrofossil tillhörande gruppen acritarcher. Visingsögruppens bergarter avsattes under neoproterozoikum, vilket var en geologisk tidsperiod för mellan 1000 miljoner och 542 miljoner år sedan. Avlagringarna bildades för cirka 850–700 miljoner år sedan.
Visingsösandsten
Röd sandsten från Dalarna.
Visingsösandsten är ett samlingsnamn för de sedimentära bergarterna som förekommer på Visingsö och runtom Gränna bland annat. Sandsten i Visingsögruppen har brutits på flera olika ställen runtomkring Vättern. Inte sällan så har sandstenen fått namn efter vart den har brutits. Exempelvis kan man nämna lemundasandsten, trånghallasandsten och grännasandsten, där de två sista tillsammans med sandsten från Visingsö kallas för visingsösandsten. Sandstenen har färgats av olika mineral, bland annat: fältspat, som har gett en gulaktig färg; kvarts, som har gett en grå färg samt järnoxid som har gett en rödaktig färg.
Vätterns geologi
Vätterns geologiska historia börjar med de geologiska processer, som involverade kontinentalplattornas rörelser, som gjorde att superkontinenten Rodinia sprack upp för cirka en miljard år sedan. Alla kontinenter låg då samlade tillsammans huvudsakligen på södra halvklotet. Baltika (nuvarande Sverige, Finland, Västra Ryssland) kolliderade med Amazonia (nuvarande Venezuela) och en hög bergskedja bildades i sydvästra Sverige och södra Norge samt i norra Venezuela. Tabergs basaltvulkan söder om Vättern bildades vid den här tiden. Genom erosion av den omgivande bergskedjan avsattes de sediment som kallas Visingsögruppen. Först bildades en över 1 000 meter tjock serie av kontinentala sandstenar och sedan marina sediment (lerskiffrar och kalkstenar med stromatoliter). Dessa sediment förekommer både i Sverige och i Venezuela.
För 650 miljoner år sedan riftade kratonen Baltika loss från Rodinia varvid Vätterns gravsänka bildades. I samband med denna händelse sänktes Visingsögruppens sediment ned och bevarades tack vare denna förkastningsbildning. Höjdskillnaden från den högst belägna berggrunden till den lägsta i Vätternsänkan är över 600 meter trots 650 miljoner års erosion. Motsvarande skillnader i berggrunden förekommer annars endast i alpina områden.
Under de senaste miljoner åren har återkommande istider inneburit att inlandsisar periodvis har täckt norra Europa. När en inlandsis blir flera kilometer tjock trycker den ned jordskorpan och när isen smälter strävar jordskorpan efter att återgå till ursprungsläge. Fenomenet kallas för landhöjning och den har avtagit med tiden. För cirka 10 000 år sedan tog den senaste nedisningen slut. Vätternsänkan blev så småningom en del av Yoldiahavet. För cirka 8 000 år sedan låg sjöns utlopp till Ancylussjön (tidigare stadie av Östersjön) i trakten av Askersund och inte som idag i Motala ström. Landhöjningen bedöms i dag vara cirka 3,5 mm i Motala och i Jönköping cirka 2,6 mm. Det innebär att Vättern kantrar söderut mot Huskvarna och Jönköping med cirka 1 mm per år.
EarthCachen
För att få logga denna EarthCache så måste du besöka de ovanstående koordinaterna samt skicka in svar på frågorna nedan till mig. Du behöver inte vänta på svar från mig, utan det är bara att skicka iväg din logg när du har skickat svaren till mig. Om ni är flera som loggar EarthCachen så räcker det om en person skickar in svar, men skriv vilka nick som är med och loggar. Om inte dessa kravs följs så kan din logg raderas av mig.
Fråga:
1. Vid startkoordinaterna finner du sandsten och skiffer som har färgats av tre olika material: fältspat (gul), kvarts (grå) och röd (järnoxid). Vilket eller vilka material har påverkat bergarterna mest?
2. Undersök de sedimentära bergarterna och titta efter vilken av de tre färgerna som ser ut att klara sig bäst från erosion? Vilken färg på bergarten klarar sig sämst? Vad beror det på?
3. Vad tror du är anledningen till att de sedimentära lagren skiljer sig så pass mycket från varandra?
4. Obs! Frivilligt: Ladda upp en bild på dig och/eller din GPS vid platsen till din logg. Detta är helt frivilligt och är inget krav för att få logga.