Lars Wivallius var en svensk poet som levde på 1600-talet. Han har kallats ”Den svenska litteraturens första verklige skald”.
Lars föddes 1605 och hette då Svensson i efternamn. Familjen var av bondesläkt och ägde gården Vivalla utanför Örebro. Lars och hans bror Johan tog senare efternamnet Wivallius efter gården de var födda på.
Efter några års studerade vid Uppsala universitet drog äventyrslusten ut Wivallius i Europa. Han levde ett vagabondliv och flyttade runt mycket. Han utgav sig ibland för att vara adelsman och kallade sig för Friherre Erik Gyllenstierna. Wivallius dömdes för brott vid flera tillfällen, både för stöld och för bedrägeri. Han lurade till sig ett giftermål med en dansk adelsdam genom att utge sig själv för att vara Friherre Erik Gyllenstierna.
Han tillbringade ett antal år på olika fängelseinrättningar, bland annat i Nürnberg, Tyskland och på Kajaneborg i Finland. Sina poetiska alster skrev Wivallius under sin studenttid i Uppsala och under de år han satt fängslad. Hans första kända poem skrevs 1625 och tillägnades en avliden student. I många av dikterna kom hans frihetslängtan till uttryck och de dikterna blev också de mest populära. Exempel på sådana dikter är "Ack, Liberias, tu ädle ting" och "Varer nu glad, mine fiender all". Wivallius mest kända poem är ”Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr” och den dikten gav honom en plats bland de främsta svenska diktarna från denna tidsperiod. Dikterna Wivallius skrev kännetecknades av värme och en stor poetisk skicklighet men han tog inte sin uppgift som skald på speciellt stort allvar. När han frigetts från fängelset sista gången fann han ingen större anledning till att skriva fler dikter.
Han gifte sig med den sextonåriga Malin Ellertz och fick fyra barn tillsammans med henne. 1645 köpte han loss sin barndomsgård i Vivalla där han tidvis bodde tillsammans med sin hustru, barn och svärfar. 1657 flyttade han tillbaka till Örebrotrakten permanent. Wivallius hade tillägnat sig stora kunskaper i juridik genom sitt leverne och i de olika rättsprocesser han genomgått i samband med sina fängelsestraff. Detta gjorde att han kunde arbeta med att driva juridiska processer i Stockholm, och han tillbringade mycket tid där. Efter en lång tids sjukdom avled Wivallius 1669 i Stockholm.
Lars Wivallius was a Swedish poet who lived in the 1600s. He has been called "the Swedish literature's first real poet."
Lars was born in 1605 as Lars Svensson. The family were farmers and owned the farm Vivalla outside Örebro. Later Lars and his brother Johan took the surname Wivallius after the farm they came from.
After a few years of studying at Uppsala University Wivallius lust for adventure lead him to travels in Europe. He lived as a vagabond and moved around a lot. He sometimes pretended to be the noble Baron Erik Gyllenstierna. Wivallius was convicted of crimes on several occasions for both theft and also for fraud. By pretending to be Baron Erik Gyllenstierna he deceived himself into a marriage with a Danish noblewoman.
He spent a number of years in various prisons, including in Nürnberg, Germany and at the Kajaani Castle in Finland. Wivallius wrote his poetic creations during his years in Uppsala and during his time in prison. He wrote his first known poem in 1625, and it was dedicated to a deceased student. His desire for freedom was expressed in many of the poems, and they were also the most popular ones. Examples of such poems are “Ack, Liberias, tu ädle ting" and "Varer nu glad, mine fiender all". Wivallius most famous poem was "Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr". This poem gave him a place amongst the foremost Swedish poets from this time. Wivallius poems were characterized by warmth and a great poetic skill, but he didn’t take his task as a poet at very seriously. After his last release from prison he didn’t find any reason to write poems anymore.
He married the sixteen year old Malin Ellertz and had four children with her. In 1645 he bought his childhood farm in Vivalla where he sometimes lived with his wife, children and father in law. 1657 he moved back to the Örebro area permanently. Wivallius had acquired great knowledge of the law through his way of living and in the various legal processes he went through during his time in prison. This enabled him to engage in legal proceedings in Stockholm, and he spent much time there. Wivallius died in Stockholm 1669 after a long term illness.