Kring år 1750 fick arkitekten Carl Hårleman i uppdrag av kung Adolf Fredrik att upprätta en ny plan för Uppsala slotts trädgård. Den fick då sin ännu bevarade, lite stela men samtidigt eleganta form i sträng barock. Carl Hårlemans originalritning finns fortfarande bevarad i universitetets samlingar (bilden). Barockträdgården ersatte en 100 år äldre anläggning, ritad av Olof Rudbeck den äldre. Kvar från Rudbecks tid är bland annat den norra muren och terrasserna upp mot slottet.
Barockträdgården fungerade som slottsträdgård fram till 1787. Då donerade Gustav III den till Uppsala universitet att använda som botanisk trädgård. Alla växter flyttades över från den gamla botaniska trädgården, nuvarande Linnéträdgården.
Sedan 1935 är barockträdgården kulturminne, vilket innebär att den skall bevaras i sitt ursprungliga skick. En omfattande renovering gjordes 1974, då bl a gamla förvuxna granar ersattes med nya, formklippta exemplar, sticklingsförökade från de gamla 1700-talsträden.
Barockträdgården ger på ytan ett stramt intryck, men bakom de täta granhäckarna döljer sig idag samlingar av gammaldags perenner, ett rosarium och en förnämlig pionsamling. En av rundlarna gjordes om till stenparti på 1870-talet och är sannolikt landets äldsta bevarade stenparti. Längs den norra 1600-talsmuren trivs skuggälskande växter från bl a Nordamerikas skogar.
Botaniska trädgårdens Orangeri byggdes för drygt 200 år sedan och är ett av de få orangerier i Sverige som fortfarande används till sitt ursprungliga ändamål. Orangerierna hade sin storhetstid i Sverige från det sena 1600-talet till början av 1800-talet. Därefter ersattes de av helglasade växthus.
Huset som orangeriet ligger i kallas "Linneanum". Det är uppfört för pengar som Gustav III donerade till Uppsala universitet år 1787. Byggnaden ritades av arkitekten O. S. Tempelman med vissa förändringar av L. J. Despréz i nyklassisk stil. I samma byggnad finns också den pampiga Linnésalen och Thunbergssalen (Naturaliekabinettet). Båda dessa renoverades till Linnéjubileet 2007 och har nu återfått sin ursprungliga prakt.
Linneanum invigdes den 23 maj 1807, till hundraårsminnet av Carl von Linnés födelse. Tre år tidigare hade alla växter flyttats över från det gamla orangeriet i Linnéträdgården. Kvar från Linnés tid är bland annat "Linnélagrarna", fyra av Carl von Linnés lagerträd som odlats i jättebaljor i 250 år.
I orangeriets kalla avdelning, frigidariet, odlas förutom lagrarna många andra typiska orangeriväxter; fikon, apelsin, olivträd, lagerolvon och hundraårig agave. I orangeriet finns också en omfattande kaktussamling med 800 olika arter. Den äldsta kaktusen är en pelarkaktus Cereus hildmannianus som odlats i Uppsala sedan 1720, först av Olof Rudbeck den yngre och senare av Carl von Linné.
Orangeriväxterna flyttas ut i trädgården sommartid och står ute från maj till oktober. Under denna period anordnas utställningar, konserter och fester i orangeriet.
I Tropiska växthuset odlas växter som ursprungligen hör hemma i ett varmare klimat än vårt svenska. Här finns växter från öken, regnskog, stäpp och savann. Du kan strosa runt bland orkidéer, lianer, palmer och insektsätande växter.
I växthuset finns många tropiska kulturväxter som utgör råvaror till produkter vi använder dagligen i Sverige, men som få svenskar har sett levande. Manillahampa ger tepåsar, oljepalm ger tvål och shampo, kakaoträdet ger choklad och den heliga lotusens nötter är ätliga (bild).
En av de största växthusväxterna är jättenäckrosen Victoria. Minst är dvärgandmat Wolffia arrhiza.
Källa: Uppsala Universitet
På senare år har Botaniska trädgården fått ett allt större problem med mördarsniglar – och hela trädgårdens överlevnad är hotad !!!
Cachen sitter på utsidan av trädgården.
OBS!! Ta med egen penna!
