De första julgranarna i Skandinavien var utomhusgranar och så kallade julruskor. Seden med utomhusgran är gammal och hade ursprungligen troligen någon typ av magisk betydelse, som skydd mot onda makter i samband med mörkret kring midvintern. Ofta barkades och kvistades utomhusgranarna nedifrån, så att endast de övre grenarna satt kvar. Därefter kunde de placeras på gårdstunet, på gårdens taknock eller gavel, på en högre stång, eller på vardera sida om gårdens dörr. Överblivna grankvistar lades utanför ingången som en slags dörrmatta, en sed som fortfarande lever kvar i Sverige. Inne i stugan lade man istället halm på golvet. Utomhusgranarna kunde också placeras på en synlig plats i en trefot, vilket fortfarande förekommer i till exempel Dalarna.
Seden med inomhusgran dök upp i Tyskland under 1400-talet. När inomhusgranen först dök upp i Sverige var den bara en i mängden av dekorationer gjorda av levande kvistar, men med tiden kom den tyska nymodigheten att dominera.
Nu är det snart julafton så det kanske är hög tid att klä granen
