När ädellövträden invandrade i södra Skandinavien 7000-6700 f.Kr. hade linden, med sina begränsade krav på växtförhållanden, inte svårigheter att konkurrera med den befintliga trädfloran, huvudsakligen asp, björk och tall. Under den varmare period som inträffade 6000-3000 f.Kr. kunde linden sprida sig upp till södra Norrland och blev i de sydligare delarna av landet ett dominerande trädslag. Under det kallare skede som sedan följde drog sig linden tillbaka, men kan idag åter påträffas upp till Norrlandsgränsen. Idag är linden Bohusläns landskapsträd.
Som fristående träd har en fullvuxen lind en vid och rundad krona.
Bladen är 3–6 cm, hjärtformade (därav artepitetet cordata = hjärtformad) och en aning asymmetriska, kala på ovansidan och på undersidan försedda med rostfärgade hårtofsar i nervvinklarna. Färgen på tofsarna skiljer arten från andra lindar. Bladskaften är kala.
Blommorna är grönvita och sitter upp till 10 tillsammans i horisontella till upprätta knippen på ett långt skaft med ett stödblad på mitten. Detta blad fungerar som ett segel vid fröspridningen. Frukten är en nöt, 6–7 mm lång.
"Seglet"
Linden står i blom under ungefär 2 veckor. I Sverige börjar blomningen tredje veckan i juli längs Götalands kustområden. Blomningstiden flyttar efterhand norrut och når lindens nordgräns i augusti.