SWE - Detta är en virtuell, det finns ingen behållare på de angivna koordinater!
För att logga den måste du svara på frågorna nedan i ett mail till mig (på Svenska eller Engelska)
This is a virtual cache, there's no canister at the given coordinates!
To log it you will have to answer the questions below in a mail to me (in Swedish or english)
Lunds domkyrka
Byggnadsmatrial: Sandsten
Färg: Ofta vit till grå, gul, röd eller brun, påverkas av vilka metaller, mineraler, fossiler mm som finns i stenen.
Beroende på vilket stenbrott eller t.om. var i ett stenbrott stenen kommer ifrån har den olika färg och vilken färg den efterhand får på utsidan när den har brutits och kommer i kontakt med yttre elemet som luft, regnvatten, luftföroreningar mm
Stenen till Lunds domkyrka kommer till största delen från stenbrott i Stenskogen, Höör men det kommer även en del från Helsingborgsområdet.
Sandsten är en sedimentär bergart som har ett matrix (fyllnadsmassa som omger mineralkorn, fossil och liknande i en bergart) bestående av sand (dvs "sandkorn" med storleken 0,06-2 mm).
En sandsten kan ha olika sorters bindemedel som binder samman sandkornen och får då olika egenskaper, till exempel kvarts (kvartssandsten, som är vanligast), kalkspat (kalcit-kalksandsten), limonit (järnsandsten) eller lera (lersandsten).
Sandsten bildas genom hop-cementering av sandkorn (främst av kvarts), som kan ha avsatts i ett floddelta eller nära en strand.
Materialet i sedimenten utgörs av mineralkorn och fragment från äldre bergarter som vittrat och eroderats.
Genom kemisk och mekanisk vittring, till exempel frostsprängning, frigörs enskilda korn och fragment ur berggrunden.
Erosion från vind, vatten och is (glaciärer) bryter ytterligare ned berggrunden och transporterar ut materialet i sjöar och hav där det sedimenterar, det grövsta närmare stranden, det finkornigare materialet längre ut från land.
Här kan också skalrester och andra lämningar från djur och växter införlivas i sedimentet och bevaras som fossil.
Undersökning av olika sedimentära strukturer i sandstenen (korsskiktning, böljeslagsmärken, torksprickor, regndroppsmärken, stora dynstrukturer, etc.) ger information om sandstenens avsättningsmiljö.
Den brunröda färgen hos många sandstenar beror på oxidering av mikroskopiska järnpartiklar i sedimentet, dvs järn utsätts för syre och helt enkelt rostar.
Allt eftersom sedimentet begravs allt djupare under yngre sedimentlager pressas det ihop och kompakteras, och kvarts, kalcit eller olika lermineral fälls ut i porutrymmena mellan sedimentkornen så att dessa cementeras samman och en fast bergart bildas.
Organiskt material, det vill säga döda växter och djur, som begravs i sedimenten kan ge upphov till förekomster av kol, olja och naturgas.
Sandsten är generellt vittringsbeständig, även om selektiv vittring och missfärgning förekommer.
Speciellt den senare typen, i form av svarta hinnor har varit besvärande, t.ex. här på Lunds domkyrka.
Försök att avlägsna den svarta hinnan medelst nedhuggning på domkyrkan har misslyckats.
Hinnan återkom efter några år och är troligen bunden till järninnehållet i stenen.
De svarta hinnorna är kemiskt relativt svåra att karakterisera, de innehåller som nämnts järn och även svavel.
Andra utfällningar är lättare att klargöra orsaken till.
De två vanligaste är gul- eller brunfärgning genom rostbildning, dvs. utfällning av oxiderat järn.
Järnet kan komma från i stenen ingående järnmineral, oftast svavelkis.
Vid oxidation löses detta mineral upp.
Medan svavel transporteras bort, utfälls den svårlösliga järnjonen Fe3+ som rost eller liknande.
I många fall kommer järnet också från tak, avtäckningar, dubbar eller spikar av järn.
Gröna och blågröna kopparutfällningar bestående av mineralen malakit, azurit och brochantit är också vanliga.
Deras ursprung är vanligen bronsstatyer, koppartak eller kopparavtäckningar på byggnaderna.
Även en del andra metaller, t.ex. bly, ger sekundära utfällningar.
Det intressanta är att många av dessa metallelement hämmar den kemiska nedbrytningen i stenen.
Nordvästskånsk sandsten har också använts till kyrkan.
Den har brutits i Helsingborgsområdet och kallas även Helsingborgssandsten.
Stenen är en ljusgrå oren relativt svagt konsoliderad sandsten med kvarts och fältspater delvis bundna med kalcit och siderit.
Det senare järnförande mineralet gör stenen gulaktig när stenen vittrar.
Denna sandsten har, liksom Höörsandstenen, en ålder av ca 180 miljoner år.
Som lite kuriosa finns i Lunds Domkyrka ytterligare en färg på Sandsten, det är inne i kyrkan.
Första pelaren på vänster sida är svagt rosafärgad, en missfärgning efter den stora branden år 1234.
Exempel på sandsten - Sampels of sandstone
Sandsten
 |
Dalasandsten med böljslagmärken
 |
Scolithossandsten
 |
Orsasandsten
 |
Övedssandsten
Grand Hotel i Lund |
Sandsten
 |
För att logga denna earthcachen:
1, Gå till Stage 2, runt dörren här, jämför stenarna mot stenarna på absidens väggar (ej grund o valv)
Från vilket stenbrott den stenen ifrån?
Förklara varför.
2, Gå till Stage 3, här finns en grundsten till en pelare i marknivå som inte är sandsten, vad är det för sten?
3, Foto uppskattas men såklart inget krav!
Wikipedia, Lunds domkyrka, Swe
Wikipedia, Lund Cathedral, Eng
Wikipedia, Dom zu Lund, Ger
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
English:
Lund Cathedral
Building material: Sandstone
Colour: Often white to gray, yellow, red or brown, are influenced by the metals, minerals, fossils, etc. that are in the stone.
Depending on the quarry or where in a quarry the stone came from the different color and what color it gradually gets on the outside when it is broken and comes into contact with the outer elemet as air, rainwater, air pollution etc.
Stone of the cathedral in Lund comes mostly from quarries in the Stone Forest, Hoor (Stenskogen, Höör) there are also parts of the Helsingborg area.
Sandstone is a sedimentary rock that has a matrix (filler mass surrounding mineral grains, fossils and the like in a rock) consisting of sand (ie "grain of sand" with the size of 0.06 to 2 mm).
A sandstone may have various kinds of adhesive binding the sand and then get different characteristics, such as quartz (quartz sandstone, the most common), calcite (calcite sand-lime), limonite (iron sandstone) or clay (lersandsten).
Sandstone formed by cementing of grains of sand (mainly silica), which can be deposited in a river delta or near a beach.
The material in the sediments consist of mineral grains and fragments of older rocks weathered and eroded.
By mechanical and chemical weathering, such as frost, liberated individual grains and fragments from the bedrock.
Erosion from wind, water and ice (glaciers) breaks further down the bedrock and transports the material in the lakes and oceans, where it settles, the larger parts closer to the beach, the fine-grained material further out from shore.
You can also find peels and other remains of animals and plants incorporated in the sediment and preserved as fossils.
Investigation of different sedimentary structures in sandstone (cross-stratification, waves in the surface, cracks, rain drip marks etc.) provide information about sand stone deposition environment.
The brown-red color of many sandstones depends on the oxidation of microscopic iron particles in the sediment, ie iron is exposed to oxygen and simply rust.
As sediments buried deeper and deeper under younger sediments, it is pressed together and compacted, and quartz, calcite or different clay minerals precipitated in the pore spaces between sediment grains so that they are cemented together, and a solid rock forms.
Organic material, such as dead plants and animals, which are buried in the sediment can cause deposits of coal, oil and natural gas.
Sandstone is generally weathering resistance, although selective weathering and discolouration occurs.
Especially the latter type, in the form of black membranes have been troublesome, e.g. here at Lund Cathedral.
Attempts to remove the black membrane by cutting down on the Cathedral has failed.
The membrane returns after a few years and is probably bound to the iron content of the stone.
The black membranes are chemically relatively difficult to characterize, they contain iron and also sulfur.
Other deposits are easier to clarify the reason why.
The two most common are yellow or brown staining by rusting, ie precipitation of oxidized iron.
The iron can come from the stone detail iron minerals, mostly pyrite.
In oxidation dissolves the minerals up.
While the sulfur transported away, precipitating the sparingly soluble iron ion Fe 3+ as rust or the like.
In many cases, also from the iron ceiling coverings, studs or spikes of iron.
Green and blue-green copper deposits comprising the mineral malachite, azurite and brochantite are also common.
Their origin is usually bronze statues, copper or copper roofs on the buildings.
Some other metals, e.g. Lead, gives the secondary precipitates.
What is interesting is that many of these metal elements inhibits the chemical decomposition of the stone.
Sandstone from Northwest Skåne has also been used to the church.
It has been mined in the Helsingborg region and also called Helsingborg Sandstone.
The stone is a light gray unclean relatively weakly consolidated sandstone with quartz and feldspars partially bound with calcite and siderite.
The latter iron-bearing mineral makes yellowish stone when the stone crumbles.
This sandstone, like Hoor sandstone, aged about 180 million years.
As little curiosities here in Lund Cathedral there is an additional color on the sandstone, it is inside the church.
The first column on the left side is slightly pink colored, a discoloration after the great fire year 1234.
To log this Eartcache:
1, Go to Stage 2, around the door here, compare the stones against the stones on the vestibule walls (not the foundation or vault)
From which quarry does the stone come from?
Explain why.
2, Go to Stage 3, here is a foundation stone for a pillar in the ground that is not sandstone, what kind of stone is it?
3, Photo is appreciated but of course no requirement!