Om diabas
Diabas är en mörk basisk magmatisk bergart, dvs en bergart som bildats genom att magma har stelnat i eller ovanför jordskorpan. Huvudmineralen i diabas är plagioklas och pyroxen, med mindre mängder av olivin, magnetit och illmenit. Den svarta färgen orsakas av pyroxen och ytterst små korn av järn- och titanoxid i den annars ljusa plagioklasen.
Bergarten har bildats genom att den kristalliserat halvvägs upp till jordskorpans övre partier. Diabasens hårdhet orsakas av en relativt hastig avkylning som resulterat i en tät och hård bergart. Då diabas också innehåller en del järn är den relativt tung och en kubikmeter väger cirka 3 ton. Diabas är vanligen massformig, vilket betyder att mineralkornen ligger regellöst orienterade i olika riktningar. Ibland kan dock en del av mineralkornen, i första hand fältspaten, lägga sig mer eller mindre parallellt med varandra längs lavans flytriktning. Denna struktur kallas flytstruktur. Bergartens kornstorlek beror på hur lång tid det har tagit för bergarten att kristallisera. Ju snabbare magmans värme kunnat ledas bort, desto kortare blir kristallisationstiden och därmed blir mineralkornen mindre. Diabas som stelnat nära jordytan är därför i regel mer finkornig än den som stelnat på större djup.
Diabasen förekommer allmänt i Sverige. I Västergötland kallas den diabas som finns på platåbergen lokalt för trapp. Några kända diasbasförekomster är Hälleforsgången och Svarta linjen (aktivt stenbrott i Hägghult). Hälleforsgången är den största i Sverige, hela 40 km lång och har en genomsnittlig bredd på ca 1 km.
Obearbetad är diabasen mattgrå och skrovlig men slipad och polerad är den högblank och djupsvart. Diabasytan är hållbar i minst 300 år. Den är därför utmärkt till bl.a. konstverk, skulpturer, monument, fasader, trappor samt gravvårdar som är dess huvudsakliga användningsområde.
Diabas är inte magnetiskt (förutom i undantagsfall), den är tålig mot korrosion och den leder inte elektricitet.
Intressant att nämna är att stenyxor under förhistorien har bl.a. tillverkats av diabas.
Om Gävlediabasen
Gävlediabasen är gråsvart till färgen och finkornig till tät. På ytorna är den ofta rödviolett av oxiderad hematit. Diabasmagman har stelnat så pass nära jordytan att den liknar basalt (svart, finkorning bergart som bildas av vulkanlava). Inslag av klorider tyder på att den till och med kan ha runnit ut på havsbotten och sedan övertäckts med sand. Magman har varit rik på gaser som drivmedel. När gaserna förflyktigats efter stelningen har gasbubblorna fyllts av annan materia som kristalliserat till kvarts, klorit, kalkspat med mera. Dessa mineralfyllningar har gett bergarten namnet mandelstensdiabas. Motsvarigheten i Dalarna kallas Öjediabas.
En annan typ av diabas uppträder vid Mackmyra bruk i ett närmast cirkulärt område som är ett par km i diameter. Denna typ av diabas är mera grovkristallin än föregående och visar typisk ofitisk textur, dvs en kristallanordning med vita fältspatlister sammanvuxna med pyroxen (liknar kokosflingor). Detta framträder särskilt tydligt på vittrade ytor.
Från Valbo till Inre Fjärden sträcker sig ett smalt stråk av bergarten diabas omgivet av den förhärskande Gävle-
sandstenen. Diabasen är till större delen överlagrad av lösa jordavlagringar men på några ställen går berget i dagen.
Diabasryggen på Brynäs går från Gasklockorna vid Atlasgatan i sydvästlig riktning in mot Brynäs.
Till stor del är den förintad under tomt- och industrimark, men på några ställen kan man se diabasen.
Bergarten är kalkrik vilket ger upphov till en tämligen rik flora.
I korsningen Riggargatan/Lysgatan (WP1-2) bildar diabasryggen en brant på ett par meter. Här kan du se både
små stenar och större brottytor med den rödvioletta tonen.
På nordsidan av Tallgatan kan du se lösa block av diabas. (WP3)
Vid WP4 går diabasryggen i dagen och stupar brant mot Högbergsgården i väster.
Här växer förutom backsmörblomma bland annat den ännu ovanligare småfingerörten.
Vid Atlasgatan (WP5) sticker en liten häll av diabasen fram mellan asfalten och en grusplan. Här står ett bestånd av havtorn som en rest från en tid när hamnen och stranden såg annorlunda ut. Här växer även bland annat sammetsdaggkåpa, vårfingerört och ängshavre samt rariteten backsmörblomma.
Ett annat ställe i Gävle där du kan finna diabas är ett naturområde som ligger som en kil
mellan Kaserngatan och Batterigatan. En mindre kulle som består av äng och träddungar. (WP6)
För att få logga denna cache gäller det att du löser några uppgifter:
WP1
1. Studera de små splittrade stenarna, har diabasen stelnat på ett stort djup eller nära jordytan?
Motivera ditt svar.
WP2
2. Rakt fram ser du en fördjupning i bergväggen. På denna förhållandevis släta lodräta ytan ser du
ett annat ljusare mineral slingra sig vågrätt. Uppskatta längden på detta mineral, i cm.
3. Frivilligt:
Om ni vill fotografera, er själva eller en plats så rekommenderas waypoint 3, Tallgatan,
där utsikten är mycket bättre. (Ca 400 meter)
Om ni väljer WP1-2, tänk på att inte spoliera cachen för nästkommande.
Mejla dina uppgifter till mig. Du behöver inte vänta på svar utan det är
bara att logga cachen, men om du har helt fel uppgifter kommer jag höra av mig.
Liten ordlista:
Bergart = Sammansatt av ett eller flera mineral. Bergarterna indelas efter bildningssätt i magmatiska, sedimentära och metamorfa bergarter.
Magma = Bergartssmälta i manteln eller jordskorpan
Mineral = Naturligt förekommande, oorganiskt, fast ämne med en bestämd kemisk sammansättning
Tänk på att det kan växa en del sällsynta växter på platserna, men WP1 och WP2 tar hänsyn till detta. Så länge du inte hoppar runt alltför mycket ska det inte vara någon fara. Dock är det främst kirskål och brännässlor.
Så, som jag brukar säga i mina andra cacher, var snäll mot naturen!
The english is translated by Google translate, and although I've checked it, it can still be a little rough.
About diabase
Diabase (or dolerite/microgabbro) is a dark alkaline igneous rock, i.e. a rock formed by magma has solidified in or above the earth's crust. The main mineral in diabase are plagioclase and pyroxene, with minor amounts of olivine, magnetite and illmenit. The black color is caused by pyroxene and very small grains of iron and titanium oxide in the otherwise bright plagioclase.
The rock was formed as it crystallized halfway to the upper crustal parties. The diabase's hardness is caused by a relatively rapid cooling, resulting in a dense and hard stone. Then diabase also contains some iron is relatively heavy and one cubic meter weighs about 3 tons. Diabase is usually mass shaped, which means that the mineral grains is usually loosely oriented in different directions. Sometimes, however, a portion of the mineral grains, primarily feldspar, add more or less parallel to each other along the lava flow direction. This structure is called float structure. The rock grain size depends on how long it has taken for the rock to crystallize. The faster magma heat could be conducted away, the shorter the crystallization time and thereby becomes less mineral grains. Diabase solidified near the soil surface is usually more fine-grained than that solidified at greater depths.
The diabase is commonly found in Sweden. In Västergotland the diabase available on the table mountains is locally called staircase. Some famous diabase presence is Hallefors passageway and The Black Line (active quarries in Hägghult). Hallefors passageway is the largest in Sweden, in entire 40 km long and has an average width of about 1 km.
When untreated, the diabase is matt gray and rough, but grinded and polished glossy and deep black. Diabase surface is stable for at least 300 years. It is therefore ideal for artwork, sculptures, monuments, facades, stairs, and tombstones which is its main use.
Diabase is not magnetic (except in exceptional cases), it is resistant to corrosion and does not lead electricity.
Interesting to mention is that stone axes during prehistory has, among other things manufactured by diabase.
About the Gävle diabase
The diabase in Gavle is dark gray/black in color and fine grained dense. On the surfaces is often the magenta oxidized hematite. The diabas magma has solidified so close to the earth's surface that are similar to basalt (black, fine-grained rock formed by volcanic lava). Elements of chlorides suggests that it may even have flowed out onto the sea floor and then covered with sand. The magma has been rich in gas as fuel. When gases volatilized after solidification has gas bubbles filled by another matter that crystallized into quartz, chlorite, calcite and more. These mineral fillings has given rock type the name almond stone diabase. The equivalent in Dalarna called Öjediabas.
Another type of diabase occurs at Mackmyra in an almost circular area which is a few kilometers in diameter. This type of diabase is more coarse crystalline than the previous one and shows a texture, with white feldspar moldings mixed with pyroxene (similar to coconut flakes). This is especially visible on the weathered surfaces.
Om det gröna området säger kartförklaringen: Ultrabasisk, basisk och intermediär vulkanisk bergart (basalt, andesit m.m.). T.ex. diabas.
About the green area map explain: Ultramafic, mafic and intermediate volcanic rock (basalt, andesite, etc.).
For example diabase.
From Valbo to Inner Bay stretches a narrow swath of diabase rock surrounded by the prevailing Gävle
sandstone. Diabase is largely superimposed by loose soil deposits, but in some places comes the rock in the day.
Diabase ridge on Brynäs goes from Gasklockorna at Atlasgatan in a southwesterly direction towards Brynäs. In large part, it is destroyed by industrial land, but in some places you can see the diabase.
Calcareous rock is giving rise to a rather rich flora.
At the crossroads Riggargatan / Lysgatan the diabase form a steep on a few meters.
Here you can see both small stones and large fissure with purplish tone. (WP1-2)
On the north side of Tallgatan, one can see the loose blocks of diabase. (WP3)
At WP4 the diabase ridge goes in the day and dips steeply towards Högbergsgården in the west.
Here are growing apart from Ranunculus polyanthemos including the even
rarer Potentilla tabernaemontani.
At Atlasgatan (WP5), stands a small outcrop of diabase up between the asphalt and gravel. Here are a stock of sea buckthorn as a remnant from a time when the port and the beach looked different. It grows even including Alchemilla glaucescens, Potentilla crantzii and Helictotrichon pratense and Ranunculus polyanthemos.
Another place in Gävle where you can find diabase is a nature area which lies like a wedge
between Kaserngatan and Batterigatan. A small hill consisting of meadow and groves of trees. (WP6)
To log this cache you have to find some information:
WP1
1. Study the small fragmented rocks, diabase has solidified at a great depth or near the earth's surface?
Motivate your answer.
WP2
2. The "wall", on the vertical surface, you will see another lighter mineral meander horizontally. Estimate the length of this mineral, in cm.
3. Optional:
If you want to photograph yourself or a place, I recommended waypoint 3, Tallgatan,
where the view is much better. (About 400 meters)
If you choose WP1-2, be sure not to spoil the cache for others.
Send your information to me. You don't need to wait for an answer, just log the cache,
but if you have the wrong information, I'll contact you.
Remember that it can grow some rare plants on the sites, but WP1 and WP2 takes this into account. As long as you do not jump around too much, it should not be any danger. However, it is mainly ground elder and stinging nettles.
So, as I say in my other caches, be kind to nature!
Källor/sources:
Internet:
gavle.se, sv.wikipedia.org, diabas.n.nu, skanenordost.se, sgu.se
Böcker/books:
Stadens natur av Curt Åberg, Peter Ståhl, Sven Jansson och Göran Sjöberg
Våra stenar av Erik Schou Jensen
Bergarter och mineral av Monica Price och Kevin Walsh