SVE:
En kort och enkel multicache.
Vid startkoordinaterna finns en staty, studera den och ta reda på följande:
A = antal "svarta" tangenter på dragspelet
B = antal strängskruvar på fiolen
C = antal fiolstråkar
"Step 2" ligger mellan två byggnader, ta där reda på följande:
D = antal järngrindar mellan byggnaderna
EF = det lägre husnumret av de nummer som ligger på vardera sidan om "Step 2"
Finalburken finns på N 59 18.ABC E 18 3.(D+5)EF
ENG:
A short and easy multi cache.
At the start coordinates there is a statue, study it and find out the following:
A = number of "ebony" keys on the accordion
B = number string screws on the violin
C = number of violin bows
"Step 2" is located between two buildings, find out the following:
D = number of iron gates between the buildings
EF = the lower house number of the two numbers which are located on each side of the "Step 2"
The final is at N 59 18.ABC E 18 3.(D+5)EF
SVE:
Parken består av planteringar samt en staty, "Efter festen" av Bitte Jonason Åkerlund, rest 1994. Parken är cirka 50x50 meter stor.
Roman var son till hovkapellisten Johan Roman och hans hustru Catharina Margareta von Elswich. Han fick en omsorgsfull uppfostran och uppträdde redan vid sju års ålder inför hovet som violinist. Vid nyåret år 1711 anställdes han i hovkapellet. Han fick år 1712 tillstånd av Karl XII i Bender att med bibehållen lön göra en studieresa till London, vilket dock, på grund av krigstillståndet, inte lät sig göras förrän 1716. Väl i London fick han snabbt anställning i operaorkestern vid King's Theatre, under Georg Friedrich Händels ledning. Under denna tid bedrev Roman samtidigt studier i generalbas och komposition för Johann Christoph Pepusch och Attilio Ariosti. Då Londonoperan år 1717 för någon tid måste upphöra med sin verksamhet, fick han anställning hos den musikälskande hovmarskalken, hertigen av Newcastle, vilket säkrade hans ekonomi och fortsatta umgänge med musiker som kom med nya impulser, inte minst från den italienska operakonsten. Framför allt Händel blev en stor inpirationskälla för Roman. Roman blev år 1721 hemkallad och återinträdde, samtidigt med faderns bortgång, i hovkapellet. Roman ledde orkestern vid Fredrik I:s kröning, och utnämndes år 1721 till vice hovkapellmästare. Från och med år 1729 fungerade han som ordinarie hovkapellmästare. Av hälsoskäl företog Roman år 1735 en tvåårig resa genom England, Frankrike, Italien och Tyskland under vilken han fördjupade sina musikaliska kunskaper och samlade noter till hovkapellet. Efter sin återkomst år 1740 valdes han in i den nyinstiftade Vetenskapsakademien. 1744 uppfördes hans inför eftervärlden mest kända verk, Drottningholmsmusiken, vid arvfursteparet Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas bröllop. Roman utnämndes år 1745 till hovintendent och drog sig samtidigt av hälsoskäl tillbaka till sin egendom Lilla Haraldsmåla i Ryssby socken, strax norr om Kalmar, där han alltjämt sysselsatte sig med komposition. En långvarig sjukdom (cancer i tungan) orsakade hans död 1758. Det väsentliga i Romans skapargärning, såväl kvantitativt som kvalitativt, är den andliga musiken. Denna del av Romans betydelsefulla tonsättargärning var under långa tider mer eller mindre bortglömd. Det var framför allt två svenska musiker har gjort Romans "andliga" produktion på nytt kända. Den ene var organisten i Oscarskyrkan i Stockholm, professor Patrik Vretblad och den andre är organisten i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm Valdemar Söderholm. Vretblads stora Romanbiografi har en förteckning över Romans samtliga kompositioner omfattande 44 sidor. Tonsättaren och musikdirektören Karl-Erik Svedlund har i sin bok "De sågo himlen öppen- Normans Förlag 1966" skrivit ett initierat och faktamässigt tungt porträtt av Johan Helmich Roman.
Roman var en framstående virtuos på violin och oboe, och även dirigent. Han översatte och uppförde många utländska tonsättares verk (Händel, Pergolesi med flera). Han översatte också flera musikteoretiska verk av Gasparini, Pepusch och Keller till svenska. Störst betydelse har emellertid Roman haft som tonsättare. Hans verk omfattar så gott som alla grenar av tonkonsten, med undantag av operan. Roman drogs särskilt till den andliga musiken, och det är här hans inspiration klarast framträder. 1752 uruppförde han den "Svenska mässan".
ENG:
The park consists of plantations as well as a statue, "After the party" by Bitte Jonasson Akerlund, erected in 1994. The park is about 50x50 meters large.
Roman was born in Stockholm into the family of Johan Roman, member of the Swedish royal chapel. The family name "Roman" may be derived from the Finnish place name Rauma, since Johan's ancestors lived in Finland. The boy probably received his first music lessons from his father. He joined the royal chapel in 1711 as violinist and oboist. Around 1715 the King granted Roman permission to study abroad, and the young composer spent some six years in London. He almost certainly studied under Johann Christoph Pepusch, met Francesco Geminiani, Giovanni Bononcini, and, most importantly, George Frideric Handel, whose music made a lasting impression on Roman. Roman returned to Sweden in 1721. He was soon appointed deputy master of the royal chapel, and six years later he became Chief Master of the Swedish Royal Orchestra. Roman's life during the 1720s was full of organisational activity which led to much improved standards at the chapel, and, in 1731, the first public concerts in Sweden. Roman's only work published during his lifetime, a collection of 12 sonatas for flute, violone and harpsichord, appeared in 1727. In 1730 Roman married, but his wife died just four years later. In 1734 the composer left Sweden to visit several European countries—Austria, England, France, Germany, and Italy. He returned to Stockholm in 1737, bringing back a wealth of music by various composers for the royal chapel to perform. In 1738 Roman married again. In 1740 he was elected a member of the newly established Royal Academy of Sciences. Roman's successful career took a turn for the worse in early 1740s. The composer's greatest patron, Queen Ulrika Eleonora of Sweden, died in late 1741. In 1742 Roman's activity was greatly hindered by health problems. In 1744 Roman composed one of his finest works, Drottningholmsmusique: a large orchestral suite for the wedding of the Crown Prince Adolf Frederick of Sweden and Louisa Ulrika of Prussia. Ironically, it was due to Adolf Frederick's and Louisa Ulrika's efforts that Roman's career suffered. The new crown princess had different tastes in music, and her husband set up a very strong competing chapel. Finally, Roman's second wife died in 1744, leaving the composer with five children. In 1745 Roman retired from his post as leader of the royal chapel due to deafness, which had progressed rapidly during the previous years. He settled in the parish of Ryssby, on the estate Lilla Haraldsmåla, near the city of Kalmar in south-east Sweden. Apart from a single visit to Stockholm in 1751–52 to direct the funeral and coronation music on the accession of Adolph Frederik, Roman's last years were dedicated to translating European theoretical treatises into Swedish, and adaptation of sacred texts into Swedish language. He died at Haraldsmåla in 1758. His work has never been forgotten, for already nine years after his death the Royal Academy of Sciences held a commemorative ceremony, where Roman's achievements were documented; copies of Roman's works are found in manuscripts from as late as 1810.
One of Roman's best-known compositions is the "Drottningholm Music", or "Music for a Royal Wedding". It consists of a collection of 24 short pieces ranging in length from about one to six minutes. Roman wrote this music for the wedding in August 1744 of the Crown Prince Adolf Frederick of Sweden and his bride Louisa Ulrika of Prussia. Their wedding took place at the palace of Drottningholm (hence the modern title). The festivities lasted four days. The pieces of the "Drottningholm Music" were apparently selected and arranged as befitted the occasion. Roman also kept eight pieces in reserve. These pieces are known as the Suite in D major, sometimes referred to as the Little Drottningholm Music, or Shorter Drottningholm Music. Both are modern terms invented by Swedish conductor and musician Claude Génetay. Other pieces written by Roman include the suite of "Sjukmans Musiquen" and the Italian-inspired cantata Piante amiche. In manuscript there remains a Mass, motets, more than 80 psalms, 21 symphonies,6 overtures, more than 20 violin sonatas and various other works.