Mystiska murklor
Revhaken sticker ut från sandstranden på Äspet och är med Snickarhaken avslutningen på Hanöbuktens milslånga sandstrand mot norr. På udden finns åtskilliga block av sandsten formad i liksom ovanliga mönster. De här blocken omnämndes redan 1827 i vetenskaplig litteratur som märkliga och undersöktes och beskrevs 1894 av geologen A. Henning: ” sandstensblock, hvilkas ytor visar egendomliga erosionsfenomen, i det mjukare partier blifvit bortsköljda, efterlämnande oregelbundna fördjupningar eller t.o.m. hål tvärs igenom blocken, under det att de hårdare kvarstå såsom knölar och kammar”. Han identifierade inte mindre än 58 olika arter av fossil och kunde datera dem till senaste delen av kritatiden.
Varifrån kommer dessa klippblock? En fråga som intresserar. Vid Revhaken finns inga fasta klipphällar, bara lösa stenblock. För att söka en förklaring gjorde 1947-1948 uppsaladocenten Ivar Hessland en kärnborrning i Åhus på lekplatsen mitt i byn ner till fast berggrund, 182 m under jordytan där urberget påträffades. Det är en rödaktig gnejs som bildades för omkring 1500 miljoner år sedan. Ovanpå den ligger ett nio meter tjockt täcke av sand som vi inte vet hur gammalt det är, men den är lika fin och lös som den sand som finns på badstranden i Åhus idag.
Sanden har bildats när en landyta har vittrat och har transporterats ut i havet med floder. Sanden, lera, sandsten och kalksten, är från en gammal havsbotten. Från sådana nerbrytningsperioder bevaras ibland hårda ytor med konglomerat, små rundslipade stenar och bergartsfragment som cementerats ihop under tiden de låg vid havsytans nivå. Ovanför de nio metrarna med sand finns det ett sådant konglomerat som visar att havet dragit sig tillbaka från Åhustrakten.
Ovanpå konglomeratet finns ett sex meter tjockt lager av grön sand vars färg kommer från mineralet glaukonit som är vanligt i hav i ett bottensediment med svag tillgång på syre. Där finns fossila rester av en liten bläckfisk, belemiter, som brukar kallas vätteljus vilket gör det möjligt att bestämma sandens ålder. Den är från den del av kritatiden som kallas cenoman, för ungefär 100 miljoner år sedan.
Sedan sanden lagrats på havsbottnen har någonting hänt. Åhusområdet har snörpts av från öppna havet och på bottnen har lagrats lera. Kanske har landskapet sett ut som det vi i dag ser söder om Åhus hamn. I det åtta meter tjocka lerlagret ser vi nya förändringar. Leran är svart i bottnen och ljusnar uppåt vilket tyder på att vattnet blivit syrehaltigare, friskare och djupare. På vissa nivåer i leran finns det stora mängder av fossila rester av foraminiferer och radiolarier som visar att när de sjönk till botten och bäddades in i leran var det åter hav över Åhustrakten. I leran finns också ansamlingar med bärnsten. Kanske växte ”bärnstensträden” i Revhakens sandjord.
Ovanför det leriga lagret har borrkärnan från Åhus 154 meter med sand, sandsten och kalksten från krittiden. Det som sedan lagrats på havets botten under de följande 70 miljonerna år har också eroderats och transporterats bort. Det finns flera spår av flera olika lager av sedimentsavbrott i borrkärnan innan de översta fem metrarna med sand och jord som har lagrats där efter det att den senaste landisen drog sig tillbaka för 12500 år sedan.
Sandstenen i borrkärnan var mycket dåligt cementerad och innehöll endast kalcit, inte kisel som blocken på Revhaken. Förkisling är en nyckfull process som kan ske i mycket begränsade skikt, framför allt där det är förändringar i pH-värdet i sedimentet. Det kan vara tänkbart att blocken på Revhaken kommer från ett särskilt fast cementerad del av sandsten i Åhus.
De speciella former som stenblocken har på Revhaken, har uppstått genom att vittring från vatten, vind och löst material har löst upp lösare partier av bergarten under de senaste sjuttio miljoner år som gått sedan den bildades. Sandstenen finns som olika tjocka, horisontella lager i sanden och i vissa nivåer är sanden också vattenförande. På omkring 100 meters djup går en kraftig vattenåder som antogs kunna bli tillräcklig för hela samhällets vattenförsörjning.
Sedan det har blivit känt att Åhus-sandstenen på sina ställen går praktiskt taget upp till ytan, och ursprungligen har varit högre än nu, så är det lätt att förstå varifrån sanden kommit till de långa sandstränderna i Hanöbukten och till dynlandskapet där innanför. I sanden på badstränderna vid Åhus går det att finna mikroskopiska fossil från krittiden, från mellan 144 och 65 miljoner år före nu. Den sanden har svämmats ut vid den långsamma nedbrytningen av Åhus-sandstenen.
De berömda blocksamlingarna av Åhus-sandsten i trakten av Åhus är inte transporterade dit av landisen utan de är rester av sandstenens fastare skikt som blivit kvar på sina ursprungliga platser sedan den omgivande sanden transporterats bort av vatten och vind. De märkliga formerna har uppkommit genom vittring av den ojämnt litifierade sandstenen.
Källor:
Carserud, L: Geologiska sevärdheter i Skåne. SGU. Lund 1992. s. 54.
Docent Svenolov Lindgren, blogg. ”Natur-fältbiologi-naturvård” Så ser det ut under marken i Åhus (http:/biologin.wordpress.com/2009/08/17). ”Ivar Hessland borrade sand och sandsten i Åhus.”
Uppgift:
1. När du studerar stenarna på Revhaken närmare ser du att vittringsprocessen gjort murkelspår i de flesta stenarna, men inte i alla. Förklara varför.
2. Koordinaterna leder till en av de största stenarna på Revhaken (35 m i ri 120° från krampan i stenen vid yttersta röda stugan). Tätt intill den stora stenen mot öster, finns en avsevärt mindre sten med flera håligheter på ovansidan. Hur många håligheter finns på ovansidan?
3. Kunde du gå torrskodd till koordinaterna?
Maila mig ditt resultat. Du kan logga utan att vänta på svar från mig. Är det något problem kontaktar jag dig.
4. Tag gärna en närbild av en ”murkelsten” och din gps och bifoga loggen. (Frivillig uppgift.)
Lycka till!
Mysterious morels.
Revhaken protrudes from the sandy beach at Äspet and is with Snickarhaken ending the mile-long sandy beaches of Hanöbukten to the north. At the cape, there are several blocks most of which consists of sandstone shaped in unusual patterns. These blocks was mentioned in 1827 in the scientific literature as strange and examined and described in 1894 by geologist A. Henning: "sandstone blocks,whose surfaces show peculiar erosion phenomena, in the softer parts had been washed away, leaving irregular depressions or empty holes right through the blocks, while the harder persist as nodules and combs." He identified no less than 58 different species of fossils and could date them to the last part of the Cretaceous period. Where are these rocks from? One question that interests. At Revhaken there are no solid rocks, just loose boulders. To seek an explanation Associate Professor Ivar Hessland at Uppsala University made 1947-1948 a core drilling in Åhus on the playground in the middle of the town, down to the bedrock 182 m below the soil surface where bedrock was encountered. It is a reddish gneiss which was formed around 1500 million years ago. On top of it is one nine meters thick blanket of sand which we do not know how old it is, but it is just as nice and loose as the sand which is on the beach in Åhus today. The sand is formed when a land surface has been weathered and transported into the sea by rivers. The sand, as well as clay, sandstone and limestone, is from an ancient seabed. From such deformation periods sometimes hard surfaces are preserved with conglomerates, small round cut stones and rock fragments cemented together while they were at sea level. Above the nine meters of sand, there is such a conglomerate, which shows that the sea receded from the Åhus area.
On top of the conglomerate is a six-meter thick layer of green sand whose color comes from the mineral glauconite, which is common in the sea in the bottom sediments with limited access to oxygen. There are fossil remains of a small octopus, belemnite, making it possible to determine the age of the sand. It is from that part of the Cretaceous called cenoman, for about 100 million years ago. Since the sand was stored on the seabed something happened. The Åhus area has been blocked from the open sea and clay has been stored on the seabed. Perhaps the landscape looked like what we see today south of the port. In the eight-meter-thick clay layer, we see new changes. The clay is black at the bottom, and brightens up which indicates that the water has become more oxygenous, healthier and deeper. On some levels in the mud, there are large amounts of fossil remains of foraminifera and radiolarians showing that when they fell to the ground and were embedded in the mud, there was again sea over the Åhus area. In some places in the mud there is also plenty of amber. Perhaps grew "amber trees" in Revhaken's sandy soil.
Above the clay layer has the drill core, 154 meters of sand, sandstone and limestone from the Cretaceous period. What then was stored on the seabed over the next 70 million years has been eroded and transported away. There are several tracks of several different layers of sediment disruption of the drill core before the top five meters of sand and soil that has been stored there after the last ice retreated 12,500 years ago. The sandstone in the drill core was very poorly cemented and contained only calcite, not silicon as the blocks at Revhaken. The siliciferous process is a capricious process that can be done in very limited layers, especially where there are changes in the pH of the sediment. It may be possible that the blocks at Revhaken come from a particular part of the cemented sandstone in Åhus. The specific forms of the boulders at Revhaken, have been caused by weathering from water, wind, and loose material which have dissolved looser portions of the rock during the last seventy million years that have passed since it was formed. The sandstone exists as of different thickness, horizontal layers of sand, and some levels also have water-bearing sand. At about 100 meters depth is a strong vein of water which was assumed to be sufficient for the entire community's water supply. As it has become known that Åhus sandstone in places goes practically up to the surface, and originally has been higher than now, it is easy to understand from where the sand came to the long sandy beaches of Hanöbukten and to the dune landscape. In the sand on the beaches at Åhus it is possible to find microscopic fossils from the Cretaceous period, from between 144 and 65 million years now. The sand has been swamped out by the slow decomposition of Åhus sandstone.
The famous block collections of Åhus sandstone in the neighborhood of Åhus has not been transported by the ice, but they are remnants of sand stone from the firmer layers that are left in their original locations since the surrounding sand have been transported away by water and wind. The strange forms have been created by the weathering of the unevenly lithificated sandstone.
Sources: Carserud L: Geologiska sevärdheter i Skåne. SGU. Lund 1992 p. 54. Dr Sven Olov Lindgren, blogg. "Natur-fältbiologi-naturvård" Så ser det ut under marken i Åhus. (http:/ biologin.wordpress.com/2009/08/17). "Ivar Hessland borrade sand och sandsten i Åhus."
Tasks
1. When you study the rocks on Revhaken closer, you see that the weathering process made murkelspår in most rocks, but not in all. Explain why.
2.The coordinates leads to one of the largest stones at Revhaken (35 m in direction 120 ° from a cramp-iron in a stone at the extreme red cottage). Close to the great stone to the east, there is a significantly smaller stone with several cavities on the top. How many holes are on the top?
3. Could you walk dry-shod to the coordinates?
Email me your results. You can log without waiting for a response from me. Are there any problems I will contact you.
4. Feel free to get a close up of a "morelstone" and your gps and attach the log. (Optional.)
Good luck!