OBS! Detta är ingen vanlig cache, utan en earth-cache. Denna loggas genom att besvara en del frågor. Foto på angiven plats är helt frivilligt, och behöver inte tas, men det är alltid välkommet med ett foto ihop med loggen. Emaila svaren till mig. Lägg ej ut svaren på loggen. Om svaren läggs ut i loggen, då kommer jag att radera loggen. Det är ok att logga innan ni fått svar på emailet.
Från svanödlor till sanitetsporslin
Det numera övergivna kaolin- och kalkbrottet vid Ivö Klack (Blaksudden i äldre litteratur) ligger på den norra spetsen av ön Ivön i Ivösjön. Ivö Klack är en geologisk lokal av världs- klass trots att området är något svåröverskådligt. Längst ner i täkten påträffas kaolinlera och på flera ställen sticker block och hällar fram. Lite högre upp i sekvensen anstår lager av sand och skalgruskalk. Även i dessa lager förekommer en stor mängd urbergsblock, den del med fastsittande skalrester. Ytterligare ett hundratal meter högre upp i sluttningen går en röd granit i dagen.
Sedimenten vid Ivö Klack har en lång och fascinerande historia bakom sig. Under trias och jura djupvittrade berggrunden i området till följd av ett varmt och fuktigt klimat. Detta tog väldigt lång tid. För att bilda sig en uppfattning hur lång tid, så på tusen år vittrade berget ca 1 millimeter. Lerlagret är ju upp till 40 meter tjockt så då kan man ju själv räkna ut hur lång tid det handlar om. Det var vid denna tid kaolinleran bildades. Den bildades som ett 40 meter tjockt täcke över stora delar av Sverige, men det var bara på ett fåtal platser som den täcktes av skalgruskalk och andra sediment och på så sätt blev skyddad. På de allra flesta ställena blev leran liggande och exponerad av vatten och väder, vilket gjorde att den sköldes bort.
Tekn dr Carl-Olof Morfeldt hör till dom som vet mycket om traktens geologi och som kan ge besked. Allteftersom krithavet steg, tvättade det omsporgsfullt bort kaolinen och avsatte den på annan plats. Att Kaolinlagret på Ivö klack klarade sig beror på flera faktorer, bland annat på att det skyddades av kalkavlagringar (skalgrus), som avsatt sig i krithavet. Det var för övrigt dessa kalkförekomster, som man baserade den sedan länge nedlagda cementtillverkningen i Bromölla. Som fossil i kalken hittar man med lätthet s k belemniter, som hör till bläckfiskarna. I östra skåne går de under namnet "Vättaljus".
Under sen krittid steg havet och Ivö Klack kom att utgöra en liten ö i ett skär- gårdslandskap med klippiga och delvís flikiga kuster. I havet simmade bl.a. hajar och stora reptiler (sköldpaddor, svanhalsödlor och mosasaurier), vars fossil man påträffade då kalken bröts i början av 1900-talet. Idag hittar men huvudsakligen rester av olika skalbärande djur, såsom ostron, armfotingar och belemniter (en utdöd form av bläckfisk).
Morfeldt skriver följande;
Den vackra, röda vångagraniten är en symbol för styrka och skönhet. Under tropiska klimatförhållanden omvandlades den för hundratals miljoner år sedan till lerjord = Kaolin.
Även Ivö klack består av denna granit. Kaolinfyndigheten, som industrin i Bromölla under många år byggde sin keramiska tillverkning på, är ett märkligt minnesmärke. den har bevarats som en undangömd rest av ett vittringstäcke, som med minst 40 meters mäktighet täckte Sveriges berggrund.
Granit från Vånga är idag en elegant fasadbeklädnad världen över. Det är få material, som är så resistenta mot vittring som denna granit. Det är en märklig process, att Vångagraniten, som klarar den aggresiva storstadsmiljöns avgaser en gång kunde lösas upp till den vita lerjord, som kaolinfyndigheten på Ivön utgör.
En liknande granit använde för övrigt egyptierna för 5000 år sedan i anslutning till pyramiderna. Denna s k assuangranit har sin fina lyster kvar ännu i våra dagar.
Kaolin
En vit, mycket plastisk lera med flera användningsområden, bestående huvudsakligen av mineralet kaolinit (aluminiumsilikat). Ordet kommer från namnet på byn Gāolǐng, 高岭 (äldre stavning: Kao-ling) i provinsen Jiangxi i Kina (namnet betyder hög kulle). På denna plats hämtade man till den berömda porslinsfabriken i Jingdezhen. Leran kallas även för porslinslera, eftersom dess främsta användningsområde ligger inom tillverkningen av porslin. Andra keramiska produkter, skapade för att likna porslinet, innehåller också kaolin; benporslin, fältspatporslin och flintgods. Man nyttjar också kaolin för tillverkning av finare Murtegel , inom pappersindustrin (för att skapa en vit och jämn yta), inom kosmetikaindustrin och vid tillverkning av gummi och förr även i mediciner, såsom piller och ströpulver.
Materialet används också vid tillverkningen av sanitetsgods. Det var förr en viktig tillgång för det svenska Iföverken i Bromölla, där kaolinet blev lättillgängligt sedan man sjösänkt Ivösjön. Ivösjöns kaolin blev råmaterial till Iföverkens sanitetsgods, eldfasta tegel och isolatorporslin.
Kaolinförekomster finns utöver i Gaoling även i Böhmen, Tyskland, Cornwall, Bornholm, Frankrike och USA. I Sverige finns kaolin på Ivön, och Billinge i Skåne. (källa: Wikipedia)
Om man står och tittar ut över dagbrottet kan man nästan föreställa sig hur det såg ut här när arbetet var i full gång. Numera har träd och sly vuxit upp och förhindrar att man kan se över hela området. Själv minns jag (CO) hur det såg ut när jag var barn, det var magiskt.
Ta gärna er tid att besöka botten av brottet, det är en helt annan upplevelse där nere. Där kan man även känna på strukturen på leran, och man kan gräva sig ner och på så sätt få fram väldigt fin lera som än idag finns kvar i brottet. Leran färgar av sig med sitt kalkrika innehåll och efter en stund är man helt vit om händerna.
Har man tid och om man har verktyg med sig kan man gräva efter fossil, kalkstenen innehåller mängder av fossil. Har du tur finner du något exemplar av "Brattingborgspengar", ett fossil som kommer från snäckor som ser ut som mynt med en döskalle på. Man kan också hitta avlånga fossiler (från en slags bläckfisk) som liknar stearinljus eller trädgrenar,från små 10 millimeter långa upp till väldigt långa, enstaka exemplar hela 20 centimeter långa, dessa har ett speciellt namn,nämligen "Vättaljus", troligen har dom fått det namnet från att de ju nästan ser ut som ljus i sin avlånga form.
Det finns många rester från produktionen och brytningen i form av betongkonstruktioner. Dess är fina att titta på.
Gå försiktigt i rasbranterna.
För att logga denna earthcache ska du klara av följande:
1. Om du står vid waypoint A1, kan du se spår av hur högt upp på sluttningen som leran fanns. Hur tjockt bedömer du att lagret av lera var just här?
2. På vissa ställen sticker berghällar upp och det finns även en del blottlagda block i brottet, varför tror du att dom finns där?
3. Kaolinleran har ju bildats när berggrunden vittrade under väldigt lång tid. Vad menas med vittring?
4. Ta en bild av något du vill dela med dig av (gärna en "selfie"), med kalk eller lerlagret som bakgrund). Det är trevligt med bilder. (inget krav dock).
Skicka mail med svaren till CO, ni behöver inte invänta rätt svar från CO innan ni loggar den, men felaktiga svar och följaktligen logg som visar att ni ej varit på platsen raderas.
Nämn inte något om svaren på frågorna i loggtexten.