Skip to content

Älvdalsporfyr EarthCache

Hidden : 11/17/2012
Difficulty:
2 out of 5
Terrain:
1.5 out of 5

Size: Size:   other (other)

Join now to view geocache location details. It's free!

Watch

How Geocaching Works

Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions in our disclaimer.

Geocache Description:

OBS! Det finns ingen gömma på koordinaterna för en earthcache!

Besvara frågorna längst ner istället.


I området kring Älvdalen finns en rikhaltig och unik, variation av porfy­rer med olika färger och strukturer. Porfyrerna benämns Dalaporfyrer eller Älvdalsporfyrer och täcker stora områden både i norra Dalarna och södra Härjedalen, de fortsätter även in i Norge där de kallas Trysilporfyrer.

Benämningen porfyr kommer från grekiskans porphyros, som betyder purpurröd och syftar på bergartens färg. Porfyr användes i det egyptiska riket och senare även av romarna och i det bysantinska riket där dess färg blev ett tecken på kejserlig makt. Bland annat använde man porfyr i det gemak där tronföljare föddes. Den som fötts här fick titeln porphyrogennatos (den purpurfödde).

Varför är vägarna och marken röd?

Den vanligaste Porfyren är den röda Bredvadsporfyren vilken är ett utmärkt material för vägbeläggning/asfaltering. Denna och de närbesläktade graniternas röda färger sätter sin prägel även på grus- sand- och moränavlagringar i området. Färgen går därför också igen även på traktens grusvägar, särskilt skogsbilvägarna. Till färgen bidrar också den röda Dalasandstenen, som innehåller material ur porfyrerna och graniterna av den röda Garbergstypen.

Porfyrens ålder

Norra Dalarnas porfyrer är 1 690–1 710 miljoner år gamla. Detta har kunnat fastställas med den så kallade uran-blymetoden som bygger på uranets (som finns i det uranhaltiga mineralet zirkon) radioaktiva sönderfall till bly.  Zirkon innehåller uran i halter kring eller under en procent och finns i de flesta graniter och porfyrer.

Magma

De flesta porfyrer har bildats när kiselrik magma trängt ut på jordytan i vulkaner. När magman stiger mot jordytan genom sprickor och vulkanrör svalnar den, och olika mineral börjar långsamt utkristallisera som strökorn.

Vid ett vulkanutbrott kyls magman extremt snabbt och kristallisationen avbryts tvärt. Den magma som inte hunnit kristallisera blir till ett glas som innesluter de redan tidigare bildade strökornen. I vissa fall kan en vidare kristallisation på jordytan ändå ske i begränsadomfattning till följd av kvardröjande värme, särskilt i tjockare vulkaniska avsättningar.

Vulkanutbrotten kan ske i form av lavaströmmar eller, om inneslutna gaser spränger sönder magman i olika stora bitar, som moln av pimpsten och aska.

Ingimbriter och pyroklastiska flöden

Dalaporfyrerna består till stor del av en vulkanisk bergart som kallas Ignimbrit. Bergarten är då inte en lava utan ett speciellt slag av vulkanisk aska, avsatt vid så hög temperatur att askpartiklarna och pimpstensbitarna i stor utsträckning svetsats ihop till en fast lavaliknande bergart. De vulkanutbrott som ger ignimbriter betecknas som askflöden (pyroklastiska flöden eller pimpstensflöden), och består av moln av het gas (mest vattenånga) som är mättade med glödande och fasta partiklar av aska, pimpsten och bergartsfragment och som rör sig från en krater med hastigheter av flera hundra kilometer i timmen. Flödena har temperaturer på ca 500–900 °C.

Färgteorier

Porfyrernas grundmassor visar intensiva färger och stora färgskiftningar, vanligen i nyanser mellan rött, brunrött och gråviolett. Strökornen och strimmorna varierar mest mellan skära och mörkröda. Sannolikt avgörs färgen till stor del av kornstorleken och mineralogin i det allmänt uppträdande järnoxidpigmentet. Detta pigment kan ge starkt röda. Att vissa porfyrer är svarta skulle möjligen kunna bero på att järnet i dem ännu är löst i fältspatstrukturen eller kanske uppträder i form av en annan oxid (till exempel magnetit), men detta är som sagt ännu inte utrett.

Färgvariationerna i kombination med den omständigheten att bergarterna genom sin hårdhet (i en hårdhetsskala på 1–10 ligger porfyren på 7 och diamant på 10) kan poleras till hög glans är de viktigaste anledningarna till att porfyrerna är attraktiva som dekorativa inslag i byggnader eller föremål.

Varje utbrott hade sin unika sammansättning och därför finns det över hundra varianter av Dalaporfyrer, bland annat Älvdalsporfyr.

Användningsområden för Dalaporfyrer

Man var redan under första hälften av 1700-talet medveten om att i trakten av Älvdalen finns porfyrbergarter och bl.a. Carl von Linné omnämner porfyrerna i sin Dalaresa. På 1780-talet visste man att dessa bergarter liknade den klassiska porfyr ”porfido rosso antico” som bröts i det antika Egypten och som senare användes av romarna och i det bysantinska riket (se ovan).

Efter de nödår som inträffat på 1770-talet startade man 1788 på initiativ av riksrådet greve Nils Adam Bielke och med stöd av kung Gustav III Elfvedals Porphyrverk i syfte att skapa nya arbetstillfällen genom användning av främst olika porfyrtyper från trakten.

En stor del av råmaterialet till porfyrverken togs från lösa block, som så att säga var testade av naturen själv med avseende på sprickfrekvens, och därför inte kunde förväntas spricka under bearbetningen. Andra porfyrer hämtades i stenbrott i fast berg.

Porfyren utnyttjades mest till mindre och medelstora pjäser som vaser, urnor, smöraskar m.m., medan den med porfyrerna närbesläktade Garbergsgraniten med produktnamnet granitell, och liknande graniter på grund av sin glesare sprickighet användes till de flesta stora pjäserna, däribland Karl XIV Johans sarkofag i Riddarholmskyrkan och Rosendalsvasen. Det finns dock även stora pjäser som är gjorda av porfyr (Blybergsporfyr) i hopfogade sektioner, bland dem Jacob Ulfssonmonumentet i Uppsala (en kolonn som är 12 meter hög) och sockeln till Gustav IIIs staty på Skeppsbron i Stockholm.

Idag används glädjande nog porfyrerna på nytt för tillverkning av prydnadsföremål, än så länge dock i liten skala. Däremot finns flera brott i porfyr av Bredvadstyp som används till ballast, huvudsakligen vägmaterial, på grund av bergartens goda egenskaper som vägbeläggning.

Frågor att besvara för att få logga denna earthcache

  1. Hur många porfyrer finns presenterade med namn och prov på skylten vid koordinaterna N61 13.693 E14 02.344 och vad heter de?
  2. Vilken är den ungefärliga volymen på Porfyrblocket vid koordinaterna N 61° 13.651 E 014° 02.408, blocket som urnan står på?
  3. Är blocket tillverkat av typisk Bredvadsporfyr och hur kom du fram till det svaret?

Skicka svaren till cacheägaren och logga gömman, du behöver inte vänta på svar, blir det fel så hör jag/vi av oss så det kan korrigeras.

Additional Hints (No hints available.)