-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(small)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
If you travel the west coast on the northern part of the island, nature offers wonderful views.You can follow the small, dusty road from Byrum to Äleklinta. Even if the road sometimes is very bad on this long trip, it is strongly recommended for the scenery!
Stenkusten
Stenbrytning har på Öland pågått sedan 500-talet, i större skala sedan 1100-talet. Stenbrytning tillsammans med boskapsskötsel och fiske har varit ölänningens huvudsakliga försörjning.
Man bryter röd och grå kalksten och man må tycka att de gamla stenbrotten skurit ärr i naturen, men de är likväl viktiga spår av en mycket lång tradition på Öland och har stort kulturhistoriskt värde.
Att bryta och ta hand om stenen var ett hårt och slitsamt arbete, det som numera sköts med maskiner, av olika slag, gjordes tidigare för hand, av både män och kvinnor. Männen bröt isär blocken, längs stenens naturliga sprickor, med hjälp av små tunna träkilar av ek som legat och torkat i solen. Därefter slog man på vatten, träkilarna svällde, stenflisan blev fri och på så vis kunde man få loss ganska stora stycken. När man ville klyva grövre, tjockbankade stenflisor stjälpte man över upphettat ister och slog på kallt vatten efteråt för att spränga loss blocket. Stenen vinschades upp med talja och block. Därefter transporterades den på enkel träkälke efter häst. Med klubba och mejsel bearbetade man sedan stenen vidare.
Den första moderniteten man fick var en kran till att vinscha upp stenblock ur brottet. Dynamiten blev ett värdefullt hjälpmedel när den kom. Första lastbilen kom 1933 och dragdjuren, som ofta farit illa av för tunga lass, kunde ersättas för transport av stenblock.
Kvinnornas (och även barnens) uppgift var att ta hand om stenen och slipa den. Man placerade stenarna i en cirkel med en påle i mitten, varifrån en bom utgick. Under bommen satt en löpsten som slipade plattorna. Sand och vatten östes på kontinuerligt medan oxarna började vandra runt cirkeln.
Längre fram i tiden kom de modernare skurkvarnarna som drevs av vinden, med mycket större kapacitet som följd.
Information ang avspärrning: Periodvis finns betande djur i området mellan havet och bilvägen. Avspärrningen/staketet är till för att djurnen inte ska kunna komma till stenbrottet. För vår del gäller att det är fullt möjligt att komma till cachen utan att passera staketet, om man kommer från "rätt" håll. Cahen är en 0,8 lit plastlåda
The Stone Coast
The stone quarries of Öland have been in use since the 6th centry and on a larger scale since the 12th century. The quarries, have been the main source of provision for the people of Öland, along with cattle-breeding and fishing.
The quarries are often compared to scars, but these scars are at the same time of great cultural historical value and are traces of a very long tradition.
To quarry and work the stone was hard labour, made by hand, by both men and women. Today this work is made by machines. The men divided the blocks along natural formations of cracks, by adapting small, thin wedges. These wedges were made of oak and had been left drying in the Sun. When pouring water onto them, they expanded and the cracks enlarged. To divide bigger blocks, hot lard was poured over the stone, directly followed by cold water. The block cracked. The stones were lifted by tackle and then transported by a simple, horse-drawn wooden sledge . Then followed the work with clubs and chisle.
The first modern machine was a crane, used to lift the blocks out of the quarry. Dynamite became a helpful tool, too. The first truck came into use 1933, giving the hardworking draught-animals their freedom.
To polish the stones was the work of women and children. The stones were placed in a circle, with a pole in the middle. From the pole, there was a wooden bar and under the bar a gliding stone doing the actual polishing. A pair of oxen was dragging the bar in a circle, and thus the gliding stone, around. It was necessary to continously pour sand and water on the stone, an important part of the polishing process also conducted by women and children.
By using the power of the wind – a never ending source of energy on this island – this work was modernised and the polishing-mill introduced. This also ment an increase of capacity.
Information regarding fence: Periodically there are grazing animals in the area between the sea and the road. The fence is there to prevent the animals to get to the cuarry. For our part, is entirely possible to get to the cache vithout crossing the fence, if you come from the "right" direction. The cache is a 0.8 litre plastic box.
Additional Hints
(No hints available.)