HS12 - Norderstrand EarthCache
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(other)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
SVE: Du kan logga cachen direkt, och sedan maila svaren på följande frågor till cacheägaren:
- 1. Vad är det för typ av kust här?
- 2. Gör en uppskattning av hur långt ut i vattnet "pallen" når.
- 3. Ungefär hur djupt är vattnet där bryggan slutar?
- 4. Vad är orsaken till att det inte finns några raukar här?
ENG: You can log the cache right away, then mail the answers to these questions to the cacheowner:
- 1. What kind of coast is this?
- 2. Estimate how far away from shore the "pallen" reaches.
- 3. Approximately how deep is the water at the end of the bridge?
- 4. What is the reason there are no "rauks" here?
SVE: Sverige har en kustlinje, som är nästan 700 mil lång. Längs denna sträcka finns många olika kusttyper representerade. Vissa är starkt präglade av havets inverkan, s.k. sekundära kuster, medan andra är obetydligt eller nästan inte alls präglade av havet, s.k. primära kuster.
Primära kuster tillhör vår mest välkända kusttyp, skärgårdskusten (i t.ex. Uppland, Sörmland och Bohuslän). En typisk skärgård är bildad under landförhållanden och har sedan dränkts av havet i samband med landsänkning. Bland övriga primära kuster kan nämnas deltakust (Indalsälven) och moränkust (södra Västerbotten, östra Öland).
Sekundära kuster är bildade genom abrasion (havets erosion) eller avlagring. Ofta förekommer medverkan av båda processerna men där den ena är dominerande. De kuster som formats främst genom abrasion är vanligen branta medan avlagringskusterna är flacka. Abrasionen kan ske i såväl det fasta berget som i det lösa jordtäcket. I båda fallen bildas branter, abrasionsbranter, även kallade klintar, innanför ett abrasionsplan.
Abrasionskust eller klintkust, som bildats i berggrunden, finns främst på Hallandsåsen i nordvästra Skåne och på Öland och Gotland. Hallandsåsen är en urbergshorst, där den norra förkastningsbranten genom kraftig abrasion omvandlats till en klint. På Öland och Gotland består kusten på den västra sidan av klintar, som uppkommit i sedimentär berggrund (alunskiffer, lerskiffer och kalksten) med mot öster svagt stupande lager. På Gotland är den högsta klinten 46 meter. På Öland är klintarna som mest 10 15 meter höga (i nordväst). På båda öarna förekommer en mängd pelarformade abrasionsrester, s.k. raukar. På Gotland består de av motståndskraftig revkalksten, rester av de korallrev, som byggdes upp när Gotland låg vid ekvatorn för ca 400 miljoner år sedan. Längs Gotlands västsida åtföljs klinten av ett abrasionsplan, en s.k. abrasionsplattform (kallad "pallen"), som sträcker sig ut väl synlig under vattnet. Pallkanten är lätt att upptäcka vid blåsigt väder, genom vågorna som bryter där.
Avlagringskusterna är främst av typen öppen sandstrandskust och strandutbyggnadskust.
- Sandstrandskusten kännetecknas av en lång och mycket jämn kustlinje. Omfattande transport av material längs kusten, oftast i en bestämd riktning, har gett den jämna kustkonturen. De bästa exemplen på kusttypen finns i östra Skåne (Hanöbukten) och södra Halland (Laholmsbukten). Fårö på Gotland, nordöstra Öland, Skälderviken i Skåne och Piteå området i Norrbotten är andra goda exempel.
- Strandutbyggnadskusten har ett oregelbundet utseende med bl.a. strandvallar, revlar, strandsporrar och tombolobildningar. Materialet är oftast sand och grus. Kusttypens utseende är ett resultat av att riktningen på materialtransporten är växlande. De bästa exemplen i Sverige på strandutbyggnadskust är den västra delen av Falsterbohalvön i sydvästra Skåne och området vid Ölands norra udde.
Källa: Kuster och kustprocesser i Sverige av Karl-Erik Perhans
Kusten här norr om Visby är en klassisk abrasionskust, med höga klintar uppåt land och ett långt, svagt sluttande abrasionsplan ned mot vattnet. Där fortsätter plattformen, även kallad "pallen", långt ut under ytan tills den plötsligt tar slut och det blir bråddjupt. Detta skapar lätt underströmmar och man rekommenderas inte att ge sig ut så långt som till pallkanten. Vattnet på pallen är vid pålandsvind varmt och behagligt, men blir snabbt kallt vid frånlandsvind. När båtarna kommer in så bildas rejäla svall, som byggs på när de når pallkanten.
Härifrån ser man knappt klinten, den är en bra bit upp på land och skyms av träden längs Kärleksstigen, som löper parallellt med klintkanten. Marken mellan kust och klint har alltid varit bördig och rik på flora, vilket utmärker klintkuster med långa abrasionsplan på land.
Andra klintkuster har mycket kortare abrasionsplan på land, som t ex vid Björkume naturreservat GC152GR, där det bara är en kort stenstrand från klinten till vattenbrynet.
ENG: Sweden has a coastline, which is almost 7000 kilometers long. Many different coastal types are represented. Some are heavily influenced by the sea, they are known as Secondary coasts, while others are little or hardly at all influenced by the sea, known as Primary coasts.
Primary coasts includes our best-known coastal type, archipelago coast (eg, Uppland, Södermanland and Bohuslän). A typical archipelago is formed during periods of landconditions and is then drowned by the sea during the subsidence. Other primary coasts include the delta coast (Indalsälven) and moraine coast (southern Västerbotten, eastern Öland).
Secondary coastlines are formed by abrasion (marine erosion) or deposition. Often there is participation of both processes, but usually one is dominant. The coasts formed mainly by abrasion are usually sharp while the deposition coasts are flat. The abrasion can occur both in solid rock and in loose soil cover. It forms steep precipices, abrasion precipices, also known as crags, inside an abrasion plane.
Abrasion coast or crag coast, formed in the bedrock, are mostly found on Hallandsåsen in northwest Skåne and on Öland and Gotland. Hallandsåsen is a bedrock-horst, where the northern escarpment by vigorous abrasion converted into a crag. On Öland and Gotland the coasts on the west side consists of steep crags, generated by sedimentary rock (shale and limestone), slowly dropping down towards the east. Gotland's highest crag is 46 meters. On Öland the crags are not more than 10-15 meters high (to the northwest). Both islands have wide pillar-shaped abrasion residues, known as "rauks". On Gotland, they consist of resistant reef-limestone, remnants of a reef which was built up when Gotland was at the equator about 400 million years ago. Along Gotland's west coast the crag is accompanied by an abrasion plane, known as abrasion platform (called "pallen"), which stretches out visibly under the water. The brink of the "pallen" can quite easily be spotted under windy conditions by waves breaking there.
- Deposition coasts are mainly open sandy coast and beach expansion coast. Sandy coasts are characterized by a long and very flat coastline. Extensive transport of materials along the coast, usually in a definite direction, gives the smooth coastal contour. The best examples of this coastal type is found in eastern Skåne (Hanöbukten) and southern Halland (bay). Fårö on Gotland, northeastern Öland, Skälderviken in Skåne and Piteå area in Norrbotten are other good examples.
- Beach expansion coasts has an irregular appearance, including beach ridges, sandbanks, beach spurs and tombolos. The material is mostly sand and gravel. The coast area's appearance comes from the variation in direction of material movement. The best examples of a beach extension coast in Sweden is the western part of the Falsterbo peninsula in southwest Skåne and the area at the northern tip of Öland.
Source: Kuster och kustprocesser i Sverige (Coasts and coastal processes in Sweden) by Karl-Erik Perhans
The coast here north of Visby is a classic abrasion coast with high crags up country and a long, gently sloping abrasion platform towards the water. The platform, also called "pallen", continues far out under the surface until it suddenly stops and it becomes precipitous. This easily creates undercurrents and it is not advisable to venture out as far as the edge of the "pallen". The water on the "pallen" at onshore winds are warm and pleasant, but quickly becomes cold at offshore winds. When the boats come in they form hefty surges, which are built up when they reach the edge of the "pallen".
From here you can barely see the crag, it is well up on shore and obscured by trees along "Kärleksstigen" (the Path of Love), which extends parallel to the edge of the crag. The land between coast and crag has always been fertile and rich in flora, which is characteristic of crag coastline with long abrasion platforms.
Other crag coasts have a much shorter abrasion plane on shore, like Björkume naturpreserve GC152GR, where there is nothing more than a short stone beach from the crag to the water's edge.
Additional Hints
(No hints available.)