OBS! Detta är ingen vanlig cache, utan en earth-cache. Denna loggas genom att besvara en del frågor, och foto (frivilligt) på en angiven plats. Emaila svaren till mig. Lägg ej ut svaren på loggen. Om svaren läggs ut i loggen, då kommer jag att radera loggen. Det är ok att logga cachen innan ni fått svar från mig.
Välkomna till Törn. Runt sjön hittar ni många olika slag av geologisk påverkan och jättevacker natur. Här finns badplatser, flyttblockslämningar, rullstensåsar, kärr och mossor.
I Törnområdet finns en unik och mycket artrik natur. Besökaren möter många platser som är ett resultat av olika geologiska processer som ägt rum alltsedan jordens urtid.
Törnområdets geologi
Geografiskt ligger Törnområdet på gränsen mellan det sydsvenska höglandet och kustbygdens slättland. Denna mellanbyggd karaktäriseras av ett småbrutet, svagt böljande landskap med relativt små höjdskillnader - endast några tiotal meter. Den främsta orsaken till detta är berggrundens svaga och jämna lutning mot sydost. Titta man lite noggrannare hittar man platser som skiljer sig morfologiskt från det övriga landskapet.
Berggrunden
Berggrunden inom Törnområdet består av bergater från jordens urtid - graniter, porfyrer och grönstenar. Graniten är en djupbergart som domineras av mineralen kvarts och fältspat. Som sekundära mineral förekommer mörka mineral såsom biotit och hornblände. Flera färgvarianter förekommer från rödbrun till mörkgrå. Beroende på bildningsdjupet är graniten ofta rik på stora kristaller och ger, till skillnad från porfyrerna ett kornigt intryck. Inom området förekommer två varianter utav smålandsgraniten eller växjögraniten som den ibland kallas - nämligen den röda och den grå. Nyligen gjorda radiometriska dateringar har givit en ålder på 1 690 miljoner år. Vid en snabb blick på den blottade hällmarken kan graniten förefalla tämligen homogen. Så är inte alltid fallet.
Detta faktum spelar en inte helt ovesäntlig roll för den övergripande landskapsstrukturen. De mörkare variationerna har nämligen ofta ett relativt sett högre innehåll av basiska mineraler, vilket påverkar växtligheten i gynsam riktning. Den mörkare graniten är också mer vittringsbenägen varvid växttillgängliga näringsämnen lättare frigörs. Denna vittringsprocess som är av fundamental betydelse för näringsomsättningen i marken kan iaktagas på ett flertal hällar runt Törn.
Till skillnad från graniten är smålandsporfyrerna (1 645 miljoner år) vulkaniska ytbergarter. Kännetecknande för dessa är bergartens täta grundmassa med insprängda större korn av kvarts och fältspat. Man brukar säga att porfyr ser ut som en prickig korv. Utmärkande är också dess motståndskraft mot mekanisk nednötning - resultatet blir ofta flisigt och kantigt. Detta höga så kallade malmotstånd i kombination med den låga halten av basiska mineral placerar porfyrbergarterna i de sämsta bonitetsgrupperna (bonitet = skogsmarks bördighet).
En bergartsgrupp av största betydelse för markens bördighet kan sammanfattas under namnet grönstenar. Till denna grupp hör bland annat dioriten och gångbergarten diabas. Dateringar på motsvarande grönbergarter i Oskarshamnsområdet ger en ålder på ca 1 800 - 1 900 miljoner år, det vill säga något äldre än smålandsgraniterna. Dioriten är en svart eller grönsvart finkornig bergart rik på de basiska mineralen kalciumfältspat, botit, hornblände och augit. Kiseldioxidhalten är i regel låg och aldrig högre än 52%. Grönstensgruppens bergarter, främst dioriten, anstår på flera platser runt Törn.
De nämnda bergarterna bildades vid en bergskedjeveckning under så kallade gotisk tid. Under de hundratals miljoner år som förflutit sedan denna händelse har bergskedjan i bland annat Törnområdet brutits ned och försvunnit. Det vi ser idag är endast utjämnade basala delar utav vad som en gång var ett storslaget bergslandskap.
Istiden
Under kvartärtiden har vårt landskap täckts av inlandsisar vid minst fyra olika tillfällen. Vi finner emellertid, med vissa undantag, endast spåren efter den sista nedisningen. Denna började för cirka 100 000 år sedan och tillväxte från ett centrum i fjällkedjan ut över landet likt en väldig deg. Sin maximala utbredning nådde den i trakten av Berlin för cirka 20 000 år sedan. Vid denna tidpunkt skedde en klimatförändring. Klimatet blev varmare och den kilometermäktiga iskakan som mer eller mindre varit på framryckning i 80 000 år började avsmälta. Den exakta tidsställningen, kronologin, för avsmältningsförloppet är svårt att fastställa. Genom olika dateringsmetoder som till exempel kol-14, lervarvsanalys och pollenanalys känner vi emellertid platsvis till det lokala förloppet. Vi vet till exempel att isen avsmälte i Skåne för cirka 13 000 år sedan, i Blekinge och Kalmartrakten för cirka 12 000 år sedan och i Stockholmsområdet för cirka 10 000 år sedan. Avsmältningshastigheten känner vi också lokalt till och den var i Blekinge cirka 100 meter per år.
Vad hände då i Törnområdet vid denna tid?
Ett kargt och öde tundralandskap började växa fram och till största delen täcks marken av morän. Denna jordart är en produkt av isens transporterand och nedkrossande verksamhet. Meterialet är i allmänhet kantigt och osorterat, det vill säga att mer eller mindre alla kornstorleksklasser, från väldiga block till lerpartiklar, finns representerade. Moränen i Törnområdet är av den klassiska "smålandstypen". Utförda analyser visar en dominans av fraktionen grovmo (0,2 - 0,6 mm) men platsvis, särskillt i höjdlägen, blir jordarten något finare. Att de finare kornstorlekarna ökar i höjdlägen kan förklaras med att här kom isen att utöva störst tryck och förmådde härigenom att krossa ned ursprungsmaterialet kraftigare än i de låga, mer skyddade områdena.
Moränen ligger emellertid inte endast som yttäckande jordlager. Platsvis finner vi en orolig, småbruten topografi rik på block i ytan. Så är fallet exempelvis på sydöstra Törnstranden. Landskapstypen benämns dödislandskap och uppkommer då stora isblock brutits loss från huvudisen och blivit kvar i moränmassan. Kullarna uppkommer då moränmaterial rasat ner i sprickor och hålrum i dödisen eller genom att ismassan med sin tyngd pressat morän från underlaget upp i sprickorna. Groparna utgör alltså minnen av kvardröjande isblock. Landskapstypen är relativt vanlig inom Törnområdets södra del.
Efteristiden
Under efteristiden bildades också våra våtmarker. Inom Törnområdet dominerar kärren men på några platser finns också mossar.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Törnområdet är ett ganska typiskt stycke Småland. Flera samordnade geologiska processer har här skapat förutsättningarna för en sjö. De viktigaste är, som nämnts ovan, bergrundens tktoniska ledlinjer, landisens utskulpterande verksamhet samt de kvartära avlagringarna, särskilt då moränen.
Koordinaterna ovan för er till en utav platserna där det finns information att hämta för att kunna svara på frågorna. Besvara följande frågor genom att först läsa texten på sidan som ger dig information och ge dig sedan till platsen för att kunna besvara frågorna komplett.
- WP1 N56°32.765 E015°34.482
- WP2 N56°32.250 E015°33.913
Frågeställning
- I samband med att isen rörde sig över berghällarna ser vi att sidan som vätter mot norr i regel är mer avrundad och slipad än den mer uppbrutna, urplockade sydsidan. Vad kallas nordsidan respektive sydsidan?
- På koordinaten för WP1 syns berggrunden. Vilken av de tre beskrivna bergarter är det som går i dagern här?
- På koordinaten för WP2 syns också berggrunden. Här ser man isräfflor från tiden för inlandsisen. Mät med GPS'en vilken riktning (bäring) dessa har?
- Ta gärna ett foto med något utav de intressanta geologiska fenomen runt sjön du stött på under din vandring (frivilligt).