Skip to content

Axel Brunskogs Renhållningsverk Traditional Geocache

Hidden : 6/5/2011
Difficulty:
1 out of 5
Terrain:
1.5 out of 5

Size: Size:   small (small)

Join now to view geocache location details. It's free!

Watch

How Geocaching Works

Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions in our disclaimer.

Geocache Description:

Åren före första världskriget vidtogs en imponerande rad av förbättringar i Linköping. Ett exempel på detta är anläggandet av renhållningsverket, vilket togs i drift den 1 april 1911.

Löjtnant Pontus Reuterswärd var den drivande bakom tillkomsten, men det var doktor Carl Schough som initierade verksamheten. För att minimera risken att stadsborna skulle drabbas av obehaglig lukt från renhållningsverket placerades det, eftersom nordliga vindar är ovanliga, norr om staden. Anläggningens huvudbyggnad hade två avdelningar. I den ena maldes och kokades matrester för att kunna användas som svinmat. I den andra avdelningen framställdes puderett, ett pulverformigt gödningsmedel tillverkat av latrin och torvströ. Dessutom uppfördes ett stall som en stor vagnbod som även innehöll en smedja och ett snickeri. Vidare iordningställdes en arbetsbod för sex familjer. Anläggningen i sin helhet var ritad av arkitekt Axel Brunskog och kostade 200.000 kronor. Verkets första föreståndare, Eric Sandstedt, anställde elva kuskar och hämntningskarlar samt tre arbetare till pudrettfabriken. 1911 års renhållningsstadga föreskrev att hushållen skulle sopsortera. Svinmat i ett kärl. I ett annat kärl skulle sopor lämpliga för kompostering, exemplifierat med trädgårdsavfall och kaffesump, lämnas. En tredje kategori kallades helt enkelt för skräp. Dessutom togs latrin omhand. Hämtningen skedde efter budning, fastighetsägarna var således tvugna att begära servicen. Alla var inte entusiastiska till nyordningen utan såg sophämtningen endast som en ny pålaga. Åstkilliga gårdsägare bötfälldes redan första året för brott mot den nya stadgan. Det gällde de som utfodrat sina egna grisar med sitt matavfall liksom de som använt sina hästars spillning som gödsel. Stora Hotellets innehavare, Otto Böhr, slutade för sin del med att sälja hotellets matrester till svinägare först efter att verkets styrelse stämt honom. Böhr klagade högeligen över att hotellet fick betala för att bli av med det som tidigare hade gett rörelsen en inkomst. Stadens fäder däremot gladdes över att antalet råtter minskade på de fastigheter som hade sopkärl. Råttornas antal ökade däremot på de mer senfärdiga fastighetsägarnas gårdar. Under de första åren sålde verket svinmaten till en bonde. Efter några år startade staden en egen svingård vid Karleby. Stadsfullmäktige beslöt 1938 emellertid att avveckla den kommunala svingården. Därmed upphörde även sopsorteringen. ((Ovanstående text är skriven av den verklige auktoriteten när det gäller Linköping förr i tiden - Gunnar Elfström. Hans texter rekommenderas varmt för de som är intresserad av lokalhistoria. Renhållningsverket placerades strax intill det som idag är småbåtshamnen. Idag kvarstår endast vagnboden och stallet.))

Additional Hints (Decrypt)

Uäatnaqr v geäqxyhatn / Unatvat va gerr tebhc

Decryption Key

A|B|C|D|E|F|G|H|I|J|K|L|M
-------------------------
N|O|P|Q|R|S|T|U|V|W|X|Y|Z

(letter above equals below, and vice versa)