Etthundrafyrtio meter hög. Det är den skorsten som
finns i närheten av denna cache. Det vet en vän till mig
som har tagit sig upp för att utföra ett BASE-hopp!
Olagligt? Javisst! Men inte hoppandet i sig – däremot
intrånget på privat mark.
BASE är en förkortning för Building, Antenna,
Span, Earth, det vill säga byggnader, master och liknande,
brospann (broar) och marken (klippor) och BASE-hoppning
innebär att man hoppar från objekt med markkontakt.
I Sverige finns endast ett fåtal utövare av sporten,
varav några även kontrakteras till stuntprojekt.
Exempelvis var det ett svenskt team som gjorde BASE-hoppet i
Hollywoodfilmen Lara Croft – Tomb Raider II.
När man hoppar BASE har man en specialdesignad
fallskärm som är gjord för att öppna extremt
fort. För hoppar man exempelvis från 140 meters
höjd så har den som hoppar endast ett par sekunder
på sig att lösa ut fallskärmen. Utan fallskärm
skulle det ta fem sekunder att kraschlanda!
Platsen i övrigt...
Värtaverket, tidigare även Värtaelverket, är
ett kraftvärmeverk vid Lidingövägen i stadsdelen
Hjorthagen i Stockholm. Anläggningen invigdes 18 december
1903, för att förse Stockholm med elektricitet.
Många av byggnaderna på området är ritade av
arkitekt Ferdinand Boberg (1860–1946). När
Värtaverket stod färdigt för produktion av
elektricitet användes ångpannor som drev turbiner och
generatorer. Till eldning togs koks från det närliggande
Värtagasverket som ingick i samma bolag. Ångkraftverket
togs ur bruk 1970 då olja blev råvara för el- och
fjärrvärmeproduktion. Numera produceras
fjärrvärme och el i två stora kraftvärmeverk,
ett oljeeldat och ett koleldat. Även biobränslen som
trä, olivkärnor och tallbecksolja används. Till
Värtaverket hör även två stora
värmepumpar som tar värme från Värtans vatten.
Idag drivs anläggningen av Fortum och omfattar produktion av
gas, elektricitet, fjärrvärme, fjärrkyla och
distribution av elektricitet. Värtaverket, Värtagasverket
och värmepumparna vid Ropsten samt ställverket i
Hjorthagen är viktiga delar av anläggningarna för
Stockholms och Lidingös energiförsörjning.
Källa: Wikipedia.org