JOHANNES. DAVID. CNEIFF. NATUS HOLMIÆ 1722. EDUCATUS ET.
LITERIS. INSTRUCTUS. WASÆ. CIVIS. ACADEMICUS. ABOÆ. 1740. 41.
CONSTITUS. OPILIO. PROVINCIALIS. IN OSTROBOTNIA 1743. INSULAM.
HANCCE. KASKÖ. DICTAM. SIBI. HABITATIONEM. OBTINEBAT. 1744. REGE.
ADOLPHO. FRIDERICO. CLEMENTISSIMO. SENATUS. CONSUTLTO. DENOMINATUS.
DIRECTOR. 1759. HANC. SUI. MEMOREM. NOTAM. PROPRIA. SCULPSIT. MANU.
1784. OBIIT. 1791.
Johan David Cneiff (1722-1791) toimi Pohjanmaan
lääninlampurina vuosina 1743-1766. Hänelle luovutettiin Herrmansin
kruunutila käyttöön vuonna 1743 ja hän asui siinä aina kuolemaansa
saakka vuonna 1791. Perimätieto kertoo, että Johan David Cneiff
joutui ilman korvausta luopumaan Herrmansin tilasta kun Kaskisten
kaupunki perustettiin. Tästä epäkiitollisuudesta närkästyneenä
Cneiff olisi kaivertanut kivilohkareeseen kirouksensa uudelle
kaupungille. Sen mukaan Kaskisten kaupunki joutuisi 100 vuotta
taistelemaan vaikeuksissa ja täten se ei kehittyisi. Paikkakunnan
väestö antoi kirjoitukselle tällaisen merkityksen, koska se ei
osannut lukea latinan kielellä kirjoitettua kaiverrusta. Cneiff ei
omistanut Herrmansin tilaa, vaan hän oli vuokrannut sen. Kun
Kaskisten kaupunki perustettiin 1785, tila lahjoitettiin
kaupungille. Cneiff sai pitää pihatontin asuinrakennuksen ja puoli
tynnyrinalaa peltoa humalan viljelyä varten. Hän sai asua tilalla
elämänsä loppuun asti ja hänelle maksettiin korvausta
maanviljelyksestä. Tarinan ydin oli, että Cneiff katkeroitui, koska
hän joutui keskeyttämään työn, johon hän oli kouluttautunut ja eikä
kansa Pohjanmaalla ollut ymmärtänyt häntä. Cneiffin kirous ratkesi
vuoden 1860 tienoilla, jolloin saarnaaja Lars Vilhelm Schalin
poisti kivestä jäkälän ja sammaleen ja sai esille 313 kirjainta ja
numeroa. Kysymyksessä ei ollut kirous vaan Cneiffin oma
elämänkerta. Lääninlampuri Cneiff kaiversi oman elämänhistoriansa
latinaksi kiveen 1784. Teksti ”obiit 1791” on jonkun toisen
kaivertama."
Lähde: Kaskisten kaupungin verkkosivut
" Johan David Cneiff (1722-1791) fungerade som Österbottens
provincialschäfer åren 1743-1766. Herrmans kronohemman överläts åt
honom år 1743 och han bodde där fram till sin död 1791. Enligt
folksägen blev Johan David Cneiff tvungen att utan ersättning gå
från Herrmans hemman då Kaskö stad grundades. Förbittrad över denna
otacksamhet, skulle Cneiff i ett stenblock ha huggit en förbannelse
över den nya staden. Enligt denna skulle Kaskö stad i 100 år
ständigt få kämpa i svårigheter och därför inte utvecklas. Eftersom
ortsbefolkningen inte kunde läsa inskriften, som var skriven på
latin, gav de texten denna innebörd. Cneiff ägde inte Herrmans
hemman utan han hade arrenderat det. När Kaskö stad grundades år
1785, donerades hemmanet till staden. Cneiff fick behålla
gårdstomten med boningshus och ett halvt tunnland jord för
humleplantering. Han fick rätt att bo på hemmanet fram till sin död
och han fick ersättning för kostnader i jordbruket. Kärnan i sägnen
är att Cneiff blev bitter för att han var tvungen att avbryta det
arbete han var utbildad för, och folket i Österbotten hade ringa
förståelse för honom. Cneiffs förbannelse löstes omkring 1860, då
predikanten Lars Vilhelm Schalin tog bort laven och mossan från
stenen och fick fram 313 bokstäver och siffror. Det var inte en
förbannelse utan Cneiffs självbiografi. Provincialschäfern Cneiff
högg in sin levnadshistoria på latin i stenen 1784. Texten ”obiit
1791” har någon annan huggit in"
Källa: Kaskö stads webbplats.
To find the final cache you should follow tasks described in
additional waypoints section.
Final cache can be found at location N 62° 22.B4C E 021° 14.AA0