I Hate Micro Cache´s Traditional Geocache
geomasse: Ny skall läggas ut
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(other)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Erik Räfs stuga.
Erik Räf var ett halvtroll, avkomling effter en kristen och ett troll, som bodde i en liten bergsgrotta på
prästgårdens skogsmark i Långaryds socken. Den mycket anspråksslösa bostaden kallas än i dag för Erik Räfs
stuga.
Han umgicks emellanåt med befolkningen runt omkring och kunde vara till god hjälp vid överhängande fara eller
vid svåra arrbeten. Dels kunde han utföra övernaturliga handlingar, dels var han stark. Det gällde bara att
inte reta upp honom, utan visa vörddnad och respekt, så var han till stor hjälp.
Mellan Norra Nissaryd och M jelleryd finns en stor mosse som det var mycket besvärligt att hålla stängsel
över. Djuren gick på bete på skogar och mossar vid den här tiden. Bondmoran i Norra Nissaryd_hade fått bud
att hon måste se till att stängsla gårdens andel över mossen, vilket gav henne svåra
bekymmer då bonden var ute i "fiendeland". Mor satt och sankade (kärnade) smör i köket och var inte vid bästa
lynne då Erik Räf kom inom och fick ta del av hennes bekymmer. Erik var genast villig att göra anbud på
uppsättningen av stängslet i fråga och begärde endast en smörgås för sitt besvär.
Gummans ansikte ljusnade och från detsamma strålade nu en glättig min under det att en stor smörgås gjordes i
ordning och räcktes åt Erik. Denne lunkade genast iväg till mossen för att sätta "stängsel" över densamma.
Så långt Erik Räf hann gå under det att han åt på smörgåsen har det sedan dess aldrig behövts hållas gärdesgård
för att utestänga kreaturen, vilka instinktivt från ömse sidor aldrig går över rågången.
Vid ett annat tillfälle kom Erik till gården just när moran kom från ladugården bärande sin mjölkstäva.
Han såg henne sätta ner stävan på vägen mellan boningsshuset och ladugården för att gå tillbaks för att hämta
något hon glömt. Under tiden hade Erik kommit fram till stävan och stjälpt densamma. Men nu kom mor och i
häftigheten börjar hon banna honom för detta nidingsdåd. I största lugn upplyste han då den vredgade gumman
att han gjort henne en mycket stor välgärning, ty ett brudfölje av "bergatroll" hade under tiden rest över
mjölkstävan. I sin fiendskap mot de kristna hade de nu kunnat släppt gift i mjölken för att bringa människorna
om livet. För att förhindra en sådan överhängande fara hade han stjälpt omkull stävan. Efter denna förklaring
hade moran ingenting att invända utan med tacksamhet bar hon in sin tomma mjölkstäva. Efter detta iakttog hon
en större försiktighet.
Erik var alltså ingen kvinnohatare utan ville gärna göra dem till lags, samt utföra arbeten som fordrade både
kraft och tid. Ett sådant jättedagsverke skall han ha uttfört i Bökhult (Långaryds socken). Dit kom han en gång
i skördetiden. All säd stod fullmogen och männen var ute i något fälttåg.
Kvinnarna visste sig ingen råd för att i rätt tid kunna bärga skörden. Bondmoran beklagade sig då för Erik
och menade att havren kom att falla i åkern ty hon kunde ej själv utföra skördearbetet. När Erik hört kvinnans
klagolåt till slut frågade han helt enkelt om hon hade gott om kål. Svaret blev jakande. Han bad då att hon
skulle koka en stor kittel full med sådan läckerhet och ställa den i vagnslidret i afton skymningen, varefter
hon inte behövde bry sig mer. Det hela efterkoms med största punktlighet. Kålkitteln ställdes på det anvisade
stället, varefter man tyst och stilla, fortast möjligt gick till vila för att inte störa den kära gästen, utan
åta honom i all sköns ro och frid njuta den serverade välfägnaden. Man hade nu stor förhoppning att få rik
vedergälllning i gengåva, och man blev inte gäckad i denna förhoppning.
Följande morgon, så snart solen gått upp, gick man ut för att se efter om kålen i den stora kitteln hade varit
till lags. Vad fann man då? Jo, att kålen var uppäten så att inte det ringaste fanns kvar. När man sedan vände
blicken mot åkrarna blev man varse att säden inte allenast var avskuren, utan också bunden i kärvar vilka var
upphängda till tork på i jorden nedsatta störar (krakat säden). Enda felet var att alla axen var vända mot norr
i stället för som brukligt var mot söder. Erik var ju av trollsläkt och ville naturligtvis, såsom fiende till
ljuset, inte att solen skulle få kasta sitt strålande sken på de skördade axen.
Ovanstående sägner är hämtade ur Ny Smålands beskrifning.
Det var en som bodde i Nissatorp som de kallade Erik Räf, men det var nog länge sedan.
Han skulle slå av gräset på ett hemman i Norra Nissaryd, men han skulle först ha sju kakor bröd och ett stop
brännvin. Han bara åt, och de trodde att ingenting skulle bli gjort. Men när han ätit och började slå kom det
så mycket smått folk och tog med sig sten och vad som var. Därför är det så slätt i Norra Nissaryd.
Sven Andersson, Sonhult Färgaryd,jödd år 1847 i Långaryds socken berättadejör Maja Ericsson i juli 1933.
Det är intressant att sägnerna går ut på att Erik ville ha mat. Nog kan man misstänka att han drack ur mjölken
i bondmorans bytta och hittade på en liten nödlögn om bröllopsjö/jet.
FRÅN VILLSTADS SOCKEN KOMMER FÖLJANDE SÄGEN OM ERIK RÄF.
Erik Räfs far var kristen. Hans mor var trollkvinna och hörde till den trollsläkt som sedan urminnes tid bott
i Isaberg. Erik själv hade sin bostad i Rävaberget vid Horshaga (Villstad).
En gång kom Erik Räf till Högsberg. Han hade gått långt och dagen var varm.
Därför var han mycket törstig när han steg in i en av gårdarna och bad om något att dricka.
Det kan du väl få, sade mor i huset. Hon hade just den dagen bryggt starkt och gott öl till slåttergillet.
En hel tunna hade hon. Räf lyfte tunnan till munnen och drack ur alltsammans.
Då började bondhustrun att gråta. - Gråt inte, sa Erik, -jag skall slå ert gräs, och då blev kvinnan glad igen.
Hela eftermiddagen använde Räf till att bryna liar. När det började kvällas gick han ut på gårdsplanen och ropade
vispen, så att det blir vasst! Det var pysslingarna, tomtenissarna, som han ropade på. De skulle hjälpa honom
med slåttern. I samma ögonblick hörde man över allt i byn hur det vispades i markerna. Och så började slåttern.
Slåtterarbetet pågick utan avbrott hela natten. På sina gårdsplaner stod bönderna och lyssnade till liarnas
sång i hagar, på gärden och ängar. När solen gick upp fölljande morgon hade slåtterfolket nått Landeryd.
Med de första solstrålarna försvann pysslingarna och Erik Räf stod ensam kvar och såg ut över slåttermarken.
Additional Hints
(Decrypt)
Guvf pnpur vf rnfl gb unaqyr.