Platsen för denna till namnet okända kyrka har i folkmun hetat Kullkyrkan. Kullen har varit ett gemensamt grustag för Hulingeby. Därför är kyrkogård och halva ruinen bortgrävda. Byggnadsresterna kan dateras till 1100 -talet och byggnaden som legat här har troligen varit en gårdskyrka.
Under medeltiden var det möjligt för en privatperson att på sina ägor bygga en kyrka. Som ägare till kyrkan kunde man få in vissa inkomster. I Sverige finns det belägg för privatkyrkor från slutet av 1100 -talet, men systemet utsetts för hård kritik från den Katolska kyrkan. På 1230 -talet skriver biskopen i Skara till Påven, han berättar hur hans folk blir nekade inträde i vissa kyrkor och han söker Påvens stöd i frågan om förbud mot dessa.
Stiftsorganisationens slutgiltiga genomförande i början av 1200 -talet är nog hos oss den starkaste orsaken till att privatkyrkorna försvinner.
Ruiner efter gårdskyrkor finns i Kumla socken - Hörsta, i Vintrosa socken - Granhammar samt i Kräcklinge socken - Skoftesta kapell, inga synliga ruinrester i dag.
Kyrkorna kännetecknas av mycket korta, breda långhus och kor samt västtorn. Deras ringa storlek visar att de inte var avsedda för en stor allmänhet.
Kullkyrkan undersöktes vid en utgrävning 1963. Mer än hälften av kyrkans murar var borta, trots detta kunde man rekonstruera kyrkans plan eftersom delar av långhus, kor och torn fanns kvar. Kyrkan hade uppförts på en grund av kullersten. Väggarna var murade i skalmursteknik, d.v.s. med en kärna av kullersten med avslag från kalk- och sandsten runt om.