Peder Gyltas grotta
På denna plats har det tidigare legat
en cache. Tyvärr är denna arkiverad. Satellitmottagningen
är på platsen dålig men några exakta
koordinater är inte nödvändiga
Då detta är ett härligt
ställe för en picknick i kvällssolen så tyckte
vi att platsen återigen måste berikas med en cache.
Inte nog med att det är ett härligt ställe det finns
en mycket spännande historia om grottan och dess dåtida
invånare.
Herman Bjursten skrev 1853 romanen "Gyltas
grotta" som utspelar sig i stora delar på exakt denna plats.
Han ska ha utgått från en gammal sägen som han
beskriver enligt nedan:
"Den där
vägen kom en vacker junidag år 1263 tvenne vandrare
höljda i vida pilgrimskåpor, vilkas nedfällda
kapuschonger skylde deras ansikten. De gick med långsamma
steg uppför branten. Det var den unge riddaren Peder Gylta och
hans sköna Katarina. De var på flykt undan mäktiga
fiender. Den väl skyddade grottan skulle för en tid bli
deras bostad. Det är kallt och ruggigt i grottan och
trivsammare hem kunde man tänka sig. Det var bättre
förr innan ett bergras möblerade om och nästan helt
fyllde igen den. Tidigare sträckte sig grottan djupt in i
berget och var på tre sidor omgiven av lodräta
släta väggar och en stor granithäll bildade tak.
På ett ställe i taket fanns en ränna som
släppte in lite ljus och där kunde även röken
från elden finna sin väg ut.
Peder Gylta, herre till Påtorp, hade dödat den
maktfullkomlige Bengt Månsson Liljehöök sedan denne
rövat bort och försökt våldföra sig
på Peders älskade Katarina. Peder hade även satt en
dödande pil i Månssons handgångare, den
lömske munken Anselmo, just när han höll mässa
i Fristads kyrka. Peder blev då förklarad fredlös
och måste fly. Så småningom upptäcktes de i
sitt gömställe och försökte därför
fly i en liten båt över Öresjö. Det
blåste upp och båten tog in vatten och
förföljarna närmade sig allt mer. Jakten slutade med
att den fredlöse Peder och hans brud Katarina kastade sig i
vågorna som, bredde en svepduk av skum över deras
grav."