Vid Åstjärn, Vallbyheden bodde Per Erik Löv, kallad "Lövivall" i sin stuga. Han kom att bli en diktare ur folkdjupet. Han skrev dikter med underfundigt språk, djupa tankegångar och med en varm känsla. Runt 20-talet började Löv bli känd för sina dikter som publicerades i Norrlandsposten under pseudonymen "Lövivall". Snart spårades poeten till byn Vall i Torsåker.
Dikterna uppskattades för sin folkliga, lättfattliga form. Per Erik Löv föddes i Folkärna 1866 och kom till Torsåker med föräldrarna vid 4 års ålder. Delar av sin poetiska ådra ärvdes från hans mor Sofia som kallades för "Dalapoetissan" känd för sin hyllningsdikt till Oskar II som överlämnades till kungen vid hans besök i Torsåkers kyrka 1875 i samband med invigningen av järnvägen Uppsala-Storvik. Majestätet rördes av dikten och belönade Sofia med 100 kronor.
Efter att varit rotesoldat och senare utbildad till fortifikationssoldat kom Per Erik väl till pass som förman vid kraftverksbygget i Torsåker. Arbete i kalkbrott gruvor och verket i Hofors varvades med rallarliv och agenturer. Behovet att skriva dikter kallade han för "diktarsjuka" något han bekänner i dikten "Bekännelser". 1922 utkom "Lövens visor" 50 dikter under signaturen Lövivall.
Hustruns död år 1919 utlöste dock hans tungsinne. Med åren tog depressionen oroväckande former och det mörker, som han kände alltmer nalkas, men ej kunde värja sig för, sökte han förgäves undkomma genom att uppbåda minnen från en ljusare tid, varmed han avslutar sin diktsamling.
Träden fram, I ljusa minnen från min ungdoms ljuva tid!
Skänken tröst åt mina sinnen, åt mitt hjärta ro och frid!
Och – om bland den ljusa skaran någon mörk och dyster fe
ännu dväljes, är ej faran större, än jag den kan se.
Mörka, som ni en gång voro, ser jag eder dock ej mer;
efter gångna årens oro jag med andra ögon ser.
Eftertankens ljus har mildrat månget hårt och bittert slag
hjärtats röst har också skildrat många sonande små drag.
Träden därför fram i ljuset för min syn ännu en gång!
Lyften mig ur vardagsbruset! Sjungen mig den ljuva sång,
som kan lindra sorg och smärta, göra bunden ande fri –
livets sång, vartill mitt hjärta ständigt söker melodi.
Nervsjuk, intogs Löv i Vall i sextioårsåldern på Hemgården i Torsåker. Därifrån försvann han dock oförmodat den 6 april 1926. Förtegen, och förmodligen sinnesförvirrad. Vid efterspaningarna återfanns han två dagar därefter vid Flughem på Körberget – död – som det antogs för egen hand.
En vän till Löv, plåtslagaregesällen Camén, målade ett litet vitt kors på en jordfast sten på den plats där Löv återfanns.
[Källa: Korpögat, Torsåkers Sockentidning Årgång 2, Juni 2004]
[Källa: Fotohistoriska.se]
I artikeln från tidningen Korpögat står det att läsa
Vid en skogsvandring fann Nora och jag stenen med korset, väl dold under gräs och ris. Vid nästa skogstur förbättrade vi vitheten i det lilla korset, som nu lyser den gamle, trötte skalden till minne".
CO har utfört efterforskningar och kommit fram till att de som funnit korset är artikelförfattaren i tidningen Korpögat,
Ingvar Hårdstedt (1920-2005) samt hans andra fru Nora Ericson (1923-2010). CO har själv vandrat runt i området och kikat på en mängd jordfasta stenar utan att lyckats hitta rätt sten. Kanske är det så att "Vitheten i det lilla korset bleknar i samma takt som minnet av "Lövivall". Så helt plötsligt uppenbarades korset på en sten när jag kom och gick där i skogen.
Bild 1. Vitheten i det lilla korset
Här kan du läsa mer om
Per Erik Löv.
För att hitta den här cachen börjar du vid publicerade koordinater där du andaktsfullt kan begrunda detta livsöde. När du är färdig vid stenen med korset tar du stigen söderut och hoppas på att "Lövivall", Per-Erik Löv kontaktar dig från den andra sidan. Den mediala kraften som stenen förmedlar avtar med avståndet och har du vandrat 150 meter utan kontakt bör du vända tillbaka.
Kuriosa: denna cache placerades den 6/4 2017, på dagen 91 år sedan han avvek från Hemgården. Cachen publicerades den 8/4 2017 också det på dagen 91 år efter det att "Lövivall" hittades död vid korset.
Lycka till.