Enen (Juniperus communis)
En är oftast en upprätt buske, men den kan också vara trädformad eller krypande. Enen är vanlig i hela landet, den växer i skogar, backar, betesmarker och hedar. Den äldsta en som hittats i Sverige var 840 år gammal och påträffades i Sareks nationalpark. Enen kan bli upp till 14 meter hög och få en stamomkrets i brösthöjd på 1,5 meter.
Enens ved är seg, tät, vacker och doftar gott, den har använts såväl till finare slöjd som till gärdsgårdsstörar. Barken användes förr till tåg och mattor och enriset till rökning av kött och fisk.
Barren sitter tre och tre i kransar vilket skiljer den från våra andra vilda barrträd. Enen sprider sitt pollen under våren och under första sommaren är de blivande enbären små och gulgröna. Andra året har de växt till i storlek och blivit mer grönaktiga men först år tre är fröna i de då blåsvarta enbären mogna. Alla de olika åldersstadierna av enbär förekommer samtidigt. Enbär är egentligen inga bär utan så kallade bärkottar bildade av tre sammanväxta köttiga fröfjäll.
"Tyst står han vid stenen,
enig med ljungen.
Bland stickbarren
sitta bären svärmvis
som uppfångade hagelskott.
På honom biter ingenting.
Han brukar borsta nordanvinden.
Hans kvistar är sega som senor.
Med det kargaste härdar han ut,
men doftar ändå, har ändå behag.
Åt gravar och golv gav han ris,
och ett gott öl bryggde han
där han stod, stark och vänlig,
klämd mellan gråa stenar i Thule."
Enbusken av Harry Martinson (Passad, 1945)