Gällaryds Kyrka

Nydala kloster betydde mycket för trakten kring Gällaryd, bland annat nya byggnadssätt, tegelbränning, vattenkraft, valvslagning och medicinalväxter.

Medeltid
År 1307 byter en Gudmund Bondesson från Gällaryd bort sina ägor till Nydala kloster.
Det finns inga uppgifter om när den första kyrkan i Gällaryd byggdes. Troligen var det en träkyrka med klockstapel. Man vet att denna kyrka fanns på 1200-talet. Kanske byggdes den redan tidigt på 1100-talet. Vi vet med säkerhet att den fanns på 1200-talet, eftersom de två skadade triumfkrucifixen i ek är från denna tid.
Den första uppgiften om präst i Gällaryd är från 1312. Det var en kyrkoherde vid namn Dom Thorius de Gelleryd.

På 1600-talet blev kyrkan för liten och utvidgades 1664.

I sockenstämmans protokoll från 1776 och 1777 framgår att kyrkan skadats av röta och svamp. Den var dessutom för trång. Vid denna tid uppgick socknen till ungefär 850 innevånare. Vid stämman i maj 1777 beslutades att en ny kyrka skulle byggas. Kyrkan skulle byggas i sten, eftersom Kunglig Förordning av den 31 juli 1776 förbjöd att nya kyrkor byggdes i trä. 
På förslag av majoren David Georg Silfversparre skulle kyrkan vara 40 alnar (24,4m) lång och 20 alnar (12,2 m) bred.

Ar 1781 kom murarmästaren från Laholm till Gällaryd för att förbereda kyrkbygget. Lundström presenterade följande materiallista: 7140 lass sten, 1000 lass lera, 2000 tunnor gråkalk samt 100 lass sand. Sockenborna skulle under vintern 1781 tillsammans köra fram allt material. 
Vid sockenstämman i oktober studerades den av Kungl. Maj:t:s av nåder fastställda ritningen. Stämman fick även ta del av en skrivelse från landshövdingen i Jönköping, vilken uppmanade sockenborna att skynda på med byggnationen.

Träkyrkan revs 1782. Grundstenen för den nuvarande stenkyrkan lades på våren samma år . Exakt hur långt från den gamla kyrka den placerades är okänt, men den nya kyrkan byggdes norr om träkyrkan, troligen ett 40 tal meter norr om den gamla.  Byggnadstiden beräknades till tio år. Kyrkan skulle enligt ritning bestå av storkyrka, tom och sakristia. Kostnaden beräknades till 1400 riksdaler. 1783 byggdes murarna till en höjd av 6 alnar (3,6 m).

Arbetet med murarna och taket fortsatte. För att minska kostnaderna kom sockenstämman överens om att inte omedelbart bygga färdigt tornet. Församlingen behövde samla in ytterligare "några penningar". Tornet beräknades vara klart 1789.

Tornbyggnationen tog längre tid än beräknat. Ar 1793 var det 30 m höga tornet färdigt. l tornet hängdes först bara den stora klockan från tidigt 1500-tal. Klockan fick i folkmun heta "Silverklockan".

Exakt när den lilla klockan flyttades från klockstapeln till tornet är inte känt. Troligen var det någon gång under 1811 till 1812.

Under ledning av A. Lindegren restaurerades kyrkan invändigt. Predikstolen flyttades, färgtonen ändrades till grått-grönt-blått och guld i listverk. Kyrkan fick nytt golv och nya bänkar.

Den gamla uppvärmningen med kamin byttes till el-värme. Västra porten byggdes om och bredare träportar monterades. Kyrkan fick nya slutna bänkar med rödmarmorerade dörrspeglar. 

Tvärgången mellan bänkarna togs bort, så att fyra kvarter blev två. Predikstolen fick ny dekoration. För den nya färgsättningen svarade konstnären Sten Dunér, Stockholm. Nytt el-värmesystem sattes in och golvet slipades. 

1999. 
Görs en utvändig renovering.

Kyrkklocka Gällaryd 

Storklockan, som fortfarande används, är en av de förnämsta i Småland. Enligt inventarieboken från 1828 är den från den ”catolske tiden”, troligen tidigt 1500-tal. Den mäter i diameter 111 cm vid bredden och är kronan oräknad, 85 cm hög, Kläppen är 78 cm lång och är 36 cm i omkrets. Tonen är ”a”. Upptill löper kring klockan 2 rundstavar. Mellan dem är några mynt ingjutna, av vilka ett är som en femkrona. Man kan hjälpligt läsa på myntet: ”GOSTAVUS REX”, dvs. ett Gustav Vasa-mynt. På klockans kropp har gjutits  ett IHS, dvs IHESOS (grek) eller Jesus Hominibys Salvator. (lat. För Jesus, människornas frälsare).
Klockan kallas ”Silverklockan” eftersom den har ett mycket rent och mäktigt ljus. En sägen finns kring dess tillkomst:
Vid gjutningen på en åker söder om kyrkan (Klockareåkern) kastade en flicka silvermynt i smältan med orden: ”Så sant jag är en ärlig mö, skall denna klocka höras till Visingsö”. 
En annan legend kring klockan handlar om Växjöfolket, som blev avundssjuka på Gällarydsborna för sin vackra klockklang. Vid gott väder sades det, att klangen hördes till Växjö. De ville ha den! Då lät Gällarydsborna borra några hål i klockan, så att klangen dämpades något.
En tredje legend berättar om en jätte i Sötåsa, som inte kunde tåla den starka klangen. Han kastade därför en väldig sten mot kyrkan, men den nådde inte riktigt fram och kan nu ses vid den så kallade Hagstugan, ”jättestenen”.

Lillklockan.
Den ursprungliga Lillklockan känner vi inte så mycket till. Vi vet att den var inblandad i den benämda klockuppbörden 1532 som upprörde hela svenska folket. Gustav Vasa ville ta en klocka från varje församling. Gällaryds församling hade dock råd att betala lösen för sin klocka (vars vikt var 26 lispund, dvs 221 kr) med 51 ½ lod silver och 1 mark dansk (idag ca 3.500 kr).

Denna lilla klocka gjöts sedan om 1541. Den omgjöts igen 1740 sedan den hade spruckit. Man återanvände då den gamla dopfuntskitteln, som legat undangömd sen 1724 och smälte samman den med klockan till en ny lillklocka. År 1811 vad det dags igen men lämnades och omgjöts av en omtalad gjutmästare från Jönköping. Omgjutningen kostade 220 riksdaler. Troligen ringde de båda klockorna tillsammans igen för första gången 1812 i Gällaryds nybyggda kyrktorn.

Källa: Svenska kyrkan