Rullstensås
En rullstensås eller grusås är en lång rygg av avrundade stenar, grus och sand som storlekssorterats och avlagrats av isälvar vid inlandsisens smältning. I landskap som formats av nedisningar är rullstensåsar markanta inslag, och de kan vara hundratals kilometer långa. Vanligen löper de parallellt med isens avsmältningsriktning, d.v.s. i huvudsak nord–sydligt.
Det finns två grundtyper av rullstensåsar, supraakvatiska rullstensåsar och subakvatiska rullstensåsar, beroende på om isälvstunnlarna mynnar ut i en över- eller undervattensmiljö. En subakvatisk rullstensås bildas när en isälv mynnar ut under vattenytan, och kännetecken för denna är att materialet i åsen saknar de finaste kornfraktionerna i själva åsryggen, då dessa fraktioner transporterats längre ut längs åsens sidor, och avsatts där. En supraakvatisk rullstensås bildas när en isälv mynnar ut på land, denna typ av ås är vanligen sämre sorterad än en subakvatisk.
Den senaste istiden började för ca 115000 år sedan. Under dess maximala utbredning täcktes nästan hela Storbritannien och hela Norden samt delar av det kontinentala Europa av inlandsis. Stora och små stenar, grus och sand drogs med i isälvar som forsade fram i isälvstunnlar mellan isen och marken. Där slipades och rundades stenarna mot varandra. Vid inlandsisens kant strömmade dessa älvar ut genom isälvsmynningar och kom ut i det fria. Strömhastigheten minskade och de stora stenarna sjönk genast till botten. Ju längre ut från mynningen vattnet nådde, desto lugnare blev strömmen och allt finare fraktioner kunde avsättas ovanpå och vid sidan av de grövre. Detta leder till att lagren innehåller grövre material ju längre ned man kommer i rullstensåsen.
En rullstensås har ofta varierande bredd och höjd utefter sin sträckning. Det beror på med vilken hastighet iskanten flyttade sig genom isens rörelse och avsmältning, men även på hur stora mängder vatten och material som isälven transporterade vid varje tidpunkt. Den skandinaviska inlandsisen hade sin största utbredning för ca 20 000 år sedan och under dess avsmältning bildades rullstensåsarna som tydligt visar hur isälvsmynningarna en gång flyttat sig över Sverige.
Getaryggarna
Getaryggarna utgör en två mil lång rullstensås väster om nuvarande väg 27 som går mellan samhällena Bor och Rydaholm. Detta är en gammal kulturbygd med en getryggsås, en fågelsjö samt byar med trähusbebyggelse från 1800-talet och herrgårdsmiljöer. Sträckan är populär bland motorcyklister för sina slingrande kurvor. Om du vill uppleva Getaryggarna på motorcykel kan du klicka på länken så öppnas den i ett nytt fönster.
Det är framför allt den södra delen av vägsträckningen som tydligt visar getryggåsen. Det som utmärker en getrygg är att den har ett smalt krön oftast med ganska branta sluttningar på båda sidor. Många getryggåsar har under lång tid utnyttjats för transporter. Här har man kunnat ta sig fram torrskodd. Man ser tydligt hur Getaryggarna sluttar ner på båda sidor av vägen. Det finns några gamla grustag där man kan se de olika lagren av material i rullstensåsen. På åsen växer det mestadels lövskog med inslag av gran. En ormgran kan ses intill vägen. Vid parkeringskoordinaterna finns mest bokskog. Här finns också Kroppsjöns naturreservat där man kan studera fåglarna som rastar och häckar vid sjön.
Loggningskrav för denna Earthcache
För att få logga denna ska du ta dig till de angivna koordinaterna och besvara några frågor. Vid parkeringskoordinaterna befinner du dig på den långa getaryggen där den gamla landsvägen går. Gå till Earthcachens koordinater väster om getaryggen för att hitta svaren på frågorna.
1. Vad ser du på platsen? Beskriv platsen i jämförelse med getaryggen med vägen. Vad finns för likheter och skillnader?
2. Hur tror du att båda dessa geologiska fenomen har bildats?
Skicka dina svar i ett meddelande till CO via geocaching.com. Om något är oklart eller felaktigt i ditt svar, blir du kontaktad av CO. Du kan logga Earthcachen innan CO har bekräftat att dina svar är korrekta. Bifoga gärna en bild på dig själv vid Getaryggarna i din logg, men det är helt frivilligt.
Lycka till!
In English
Eskers
An esker or ridge is a long spine of rounded stones, gravel and sand sized sorted and deposited by ice rivers during deglaciation. In the landscape formed by the glaciations are eskers striking feature, and can be hundreds of kilometers long. Usually they run parallel to the melting direction of the glacier, ie, mainly north-south.
There are two basic types of eskers, supraaquatic eskers and subaquatic eskers, depending on whether the tunnels under the ice culminates in an over- or under-water environment. A subaquatic ridge formed when a glacier flows into the water, and the characteristic of this is that the material in the ridge lacks the finest grain fractions of the ridge, as these fractions transported further out along the ridge sides and deposited there. A supraaquatic ridge formed when a glacier flows into the ground above sea level, this type of ridge is generally less ordered than a subaquatic.
The last ice age began about 115,000 years ago. During its maximum propagation almost the whole of the UK and Scandinavia and parts of continental Europe was covered by ice. Large and small rocks, gravel and sand was drawn into ice rivers which gushed in tunnels between the ice and the ground. The stones were sanded and rounded together and then came out in the open. Current rate decreased and the big rocks fell immediately to the ground. The further out from the mouth water reached, the current became calmer and finer fractions could be deposited on top and at the side of the rougher.
A ridge often has varying width and height along its route. It depends on the speed at which the ice edge moved by ice movement and ice melting, but also on how large amounts of water and materials that this river was transporting at all times. The Scandinavian inland ice had its greatest extent about 20 000 years ago and during its melting formed ridges that clearly shows how the mouths of the ice rivers once moved over Sweden.
Getaryggarna
Getaryggarna is the name of a 20 kilometers long esker located between the communities Bor and Rydaholm. This is an old cultural countryside with an esker, a bird lake and villages with wooden buildings from the 1800s and manor houses. The route is popular with bikers for its meandering curves. If you would like to view Getaryggarna on motorbike click on the link and it will open in a new window.
It is primarily the southern part of the road section which clearly shows the esker. This type of esker is called goatspine eskers in Swedish. They have a narrow ridge with steep slopes on both sides. You can clearly observe the slopes of the esker on both sides of the road at Getaryggarna. At some places along the esker there are old gravel pits where you can see the different layers of the esker. On the esker are mostly deciduous forests growing with some spruce. At the parking coordinates are mostly beech forests. There you also find the nature reserve at Kroppsjön where you can study the birds.
Logging Requirements for this Earthcache
To log this cache you should go to the coordinates and answer the following questions. At the parking coordinates you will find the long ridge where the old road goes. West of this you find the coordinates for the Earthcache where you also find the answers to the questions.
1. What can you see at this point? Describe the place in comparison to the ridge with the road. What is similar and what is different?
2. How do you think these two geological phenomena have been formed?
Send your answers in a message to CO via geocaching.com. If something is unclear or wrong in your answer, you will be contacted by CO. You can log this Earth cache before the CO has confirmed that your answers are correct. Please enclose a picture of yourself at Getaryggarna in your log, but it is entirely voluntary.
Good luck!