Klättra INTE upp i båten - Do NOT climb the boat!
En gång i tiden var jag medlem i Sjöscoutkåren af Chapman. Vår största skatt var den gamla kostern Ayesha. Om jag kan rannsaka mitt minne rätt är hon byggd 1929. Någon gång under tiden före mitt minne har hon drabbats av något sorts haveri vilket bl.a. innebar att hennes rigg kortades ned och att det dåvarande peket togs bort. Vi vårdade henne trots ett något rumphugget utseende ömt. Det beslutades att hon skulle återfå något av sin forna glans och peket återställdes men den korta masten behölls. Under åren genomfördes sedvanligt underhåll främst bestående av att byta ut rötskadade bord men även en hel del annat. Att vårda en gammal trädam kräver tid, kunskap och pengar. Till slut tröt dessa resurser för scoutkåren och det fattades beslut om att den gamla damen skulle försäljas. Så skedde och hon fick ytterligare några goda år innan även de nya ägarna så sakteliga tappade intresset eller tiden eller vad det nu var. Sedan ett antal år har hon nu legat här under en långsamt fortskridande degenerering.
Det finns så många minnen förknippade med Ayesha att det gör riktigt ont att se henne ligga så här för fäfot och sakta multna bort. Trots att hon aldrig har varit utrustad med motor, tog hon oss många gånger till Bornholm (Förstår inte att våra föräldrar vågade släppa iväg oss dit i en båt helt utan hjälpmedel. Paddlar, en batteridriven radio som fungerade i bland, batteridrivna lanternor som sög kraften ur bilbatteriet fortare än man kunde tänka sig och som enda extra navigationshjälpmedel en gammal batteridriven transistorradio som hjälpligt kunde fungera som radiopejl. Och detta var ändå på 80-talet. (1980-talet alltså!). Seglade vi inte över öppet hav, höll vi oss i skärgården med utgångspunkt antingen från ordinarie hemmahamn på Stumholmen eller från "vår" underbara ö Östra Råholmen.
Tack för alla minnen kära Ayesha - må du vila i frid!