Under den senaste istiden täckte en kilometertjock is större delen av norra Europa. Under dess livstid och avsmältning formades vårt svenska landskap. I denna trakt bildades det väldiga isranddelta som idag kallas Brattforsheden.
För ungefär 10 000 år sedan låg iskanten i höjd med Brattforsheden. Det mäktiga istäcket pressade ned marken så att markytan låg något hundratal meter lägre än idag.
Inuti inlandsisen rörde sig ismassan långsamt från centrum och ut mot kanterna. I Värmland rörde sig ismassan huvudsakligen från norr till söder. Isen skrapade och plockade loss stenar och block från markytan. När isen sköt materialet ut mot kanterna maldes det ned till lerpartiklar, sand och grus.
Då klimatet blev varmare började isen försvinna. Detta skedde dels genom att isens kant drog sig tillbaka och dels genom avsmältning på ytan som gjorde att istäcket blev tunnare. Smältvatten rann ned i sprickor och samlades till stora älvar under isens botten, s k isälvar. Det nedmalda materialet sköljdes med isälvarna. Grus och sandkorn slipades till runda former.
Rullstensåsar bildades när isen successivt drog sig tillbaka och isälvsmaterial samlades i en mer eller mindre sammanhängande sträng framför tunnelmynningen.
En stor isälv mynnade mellan Lindfors och Geijersdal. Enorma mängder sand och grus sköljdes ut i havet från ett och samma område.
På grund av ändrade avsmältningsförhållanden när inlandsisen här blev bottenfast, gjorde iskanten ett uppehåll i sin reträtt. Stora mängder isälvsmaterial samlades i mynningsområdet. Deltats botten består av det finaste materialet som höll sig svävande och avsattes längre ut i havet. Ovanpå detta avlagrades sand och grus. Anhopningen växte successivt upp till vattenytan.
På grund av ett isberg framför mynningen bildades två deltan. Lindfors-Fageråsdeltat (L-F) och Gräshöjdsdeltat (G) åtskilda av ett mindre outfyllt område den s k Skeppundsdalen (S).
Söder om iskanten utbredde sig havet där Gräshöjden bildade en ö. Finnhöjden och Skarpåsarna stack upp över isen och bildade s k nunatakker.
När isfronten blev bottenfast fick den en ny form. I den djupa dalen mellan Västra höjden och Hällebergshöjden var isen mäktig och smälte långsamt medan isen uppe på höjderna försvann snabbare.
Isfronten i dalen låg i det närmaste stilla under några decennier. Alltmer smältvatten rann under isen i den djupa dalgången.
Sand- och grusmängderna blev till slut så stora att de kom att bädda in ett stort isstycke i dalens mitt. När detta isstycke smälte uppstod ett stort tomrum i avlagringana. Tomrummet blev sjön Alstern som härigenom blev mycket djup (65 m).
Utfyllningen av sand och landhöjningen medförde att isälven var tvungen att söka andra vägar än tidigare och nya deltan bildades: Koltjärnsdeltat och Stortjärnsdeltat.
Deltana byggdes upp till havsytans nivå vid den tid då marken var mest nedtyngd av inlandsisen. Därför är Brattforsheden en plats som utvisar den s k Högsta Kustlinjen, som idag ligger ca 190 meter över den nuvarande havsytan i detta område.
När isen försvann var landhöjningen kraftig, uppemot en decimeter om året. Höjningen i dag är endast någon millimeter per år.
Landhöjningen gjorde att de blöta deltamarkerna torrlades och övergick till magra hedar.
Efter att isen dragit sig tillbaka höjdes det nedpressade landet. Områden torrlades och sjöar isolerades.
Delar av en rullstensås sticker upp som öar i sjön Alstern. Kullbergsön, Nils-Pettersmanen och Jägarmanen i norra Alstern är vackra delar av rullstensåsen.
I del finaste materialet som avsattes i deltats ytterkanter har kallflöden i senare tid skurit ut rikt förgrenade ravinsystem. Lungälvens ravinsystem är det största inom området
Finnbäcksdeltat bildades då en liten isälv avsatte material vid mynningen. Deltat är som mest en halv kilometer både i bredd och längd. Norr om deltat ligger en mindre rullstensås.
När det stora isstycket mellan Hällebergshöjden och Västra Höjden smälte uppstod ett hålrum i avlagringarna. Hålet fylldes med vatten och blev sjön Alstern. På samma sätt bildades de tjugotalet dödisgropar som finns i Kittelfältet. Hålens djup varierar mellan en till tjugo meter. De djupaste är idag vattenfyllda
Mångens sandstrand i syd-sydost består av det fina materialet som avsattes i ytterkanten av Lindfors - Fageråsdeltat.
Innan växterna vandrade in, efter isens reträtt, hann sanden blåsa ihop till dyner. Av dynernas utseende vet vi att vinden oftast kom från nordväst. Det finaste materialet fördes av vinden högt upp i luften. Så småningom föll det till marken och bildade s k flygmo. Det finns bara fem platser med flygmo i hela Sverige, och två av dessa finns vid Bratttorsheden: Finnhöjden och Gräshöjden.
Sandödlan finns i större delen av Europa. Dess norra utbredningsgräns går genom England och mellersta Sverige under värmeperioden, vars max inträffade för 6 000 - 8 000 år sedan, spred sig sandödlan norrut. Som en rest från denna period finns sandödlan kvar på enstaka platser En av dessa platser är Brattforsheden
Stämpeln som finns i cachen är ingen bytessak. Den stämplar man med i sin personliga letterbox-bok.