På den tiden så användes måttenheter som vi kanske inte är så familjära med i dag.
Sverige var ända fram till slutet av 1800-talet ett utpräglat bondesamhälle. Ytmåtten var då i första hand ett mått på den yta en given mängd utsäde räckte till.
Utsädesmåtten var främst pundland, tunnland och spannland: 1 pundland = 4 tunnland = 8 spannland.
Eller: 1 tunnland = 2 spannland = 8 fjärdingsland = 32 kappeland = 56 kannland.
Ett tunnland motsvarade ursprungligen den areal som en tunnas utsäde räckte till. I 1630-talets lantmäteriinstruktioner fastställdes tunnlandet till 14.000 svenska kvadratalnar. Med den från 1605 riksgiltiga svenska alnen ( = 0,5938 m) kom ytan att motsvara ca 4.936 kvadratmeter eller nära ett halvt hektar.
Det fanns också ytmått som utgick från markens penningvärde. 1 dalerland motsvarade då 4 markland eller 32 tunnland.
Ett öresland motsvarade 1 tunnland eller 3 örtugesland eller 24 penningland. Ett penningland var 206 kvadratmeter.
Det förekom även måttet plogland - den yta mark som kunde plöjas under en dag.