Dr Hugo Humbug kom till arbetet som vanligt, och noterade att han skulle arbeta på akuten. Humbug tyckte om akuten, man visste aldrig vad man kunde vänta sig av patienter med olika problem. Alltifrån bekymringar för småsaker till fullt larm och blåljus.
Det började lugnt så Humbug tog en kopp kaffe och diskuterade en tidningsartikel om olika orsaker till förvärvad hemolytisk anemi med en kollega. Sedan tog han hand om en patient med några hudutslag som Humbug tyckte såg ut som psoriasis. Han skickade remiss till hudkliniken. Efter en kort fikarast fick han ta hand om en patient som sökte för strupsmärtor. Det visade sig att han hade varit på fest kvällen innan och glömt bort att det blev lite väl mycket skålande och skrålande.
Humbug suckade och konstaterade att det var lunchdags. Efter lunchen sökte en patient för halsbränna. Han överlät den till en kollega tog och sig en kaffe. Sedan blev det äntligen lite mera spännande saker. Först kom det en patient som hade förvärrats av sin icke-reumatiska tricuspidalklaffsjukdom och sedan en patient med känt Budd-Chiari syndrom. När båda patienterna var inlagda konstaterade Humbug nöjt att dagen var slut.
