På sextiotalet var det inte självklart att man skulle få skolskjuts, trots att man bara var sju år och hade 3,5 km till skolan i Rångedala. Nej, man fick allt trampa sin lilla cykel, och det gick bra det också. Från mitten av oktober och till mitten av april, så fick de som bodde på mer än 3 km avstånd och mindre än 4 km, s.k. "vinterskjuts". Här var skolskjutsens ändhållplats.