Öppna diken är diken som inte täckts över, i motsats till täckdiken. De är ofta trapetsformade långsträckta anordningar, som lämpar sig väl när större mängder överskottsvatten behöver ledas bort från till exempel en åker eller en skog. Dikning är juridiskt sett en form av markavvattning.
Öppna diken både växer och slammar igen med tiden, var på både funktion och flödeskapacitet försämras avsevärt. Detta medför att omgivande marker lätt försumpas, med åtföljande syrgasbrist och översvämningar. För att kunna återställa både funktion och flödeskapacitet, behöver diket rensas till befintligt djup. En tumregel är att ett öppet dike bör rensas med 5-10 års mellanrum. Växer det träd och buskar längs diket, bör nerfallna grenar tas bort snarast möjligt, då de annars kan dämmer upp diket med 1-2 dm eller mer! Om inte ett öppet dike har rensats på många år (ca 30-50 år eller mer), inträder ett s.k. nytt naturtillstånd, och diket får inte rensas längre.
Notera att öppna diken inte får fördjupas ("rensas lite extra") eller breddas, för då räknas det som en ny markavvattning.