Naturstig Surö-Harnäs #Spillkråka" Traditional Cache
Naturstig Surö-Harnäs #Spillkråka"
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(small)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Spillkråka
Spillkråka (Dryocopus martius) är en stor, nästan helsvart fågel inom familjen hackspettar. Det är den enda representanten för släktet Dryocopus i Europa. Den häckar framförallt i grov- och högstammig skog
Spillkråkan är den största av Europas hackspettar med en längd av 40 - 57 cm och ett vingspann på 67-73 cm. Vikten är 300 gram. Dräkten är nästan helt och hållet svart. Den vuxna hanen har röd panna och hjässa, medan honan ända från ungstadiet endast är röd i nacken. Ögonen är ljusa och halsen relativt lång.
Spillkråkan låter sig inte sällan uppmärksammas genom sina ljudliga läten av olika slag:
a) Trumningen, som förekommer på våren, är kraftfull och rullande i en mörk ton och kan höras upp till 4 kilometers håll. Hanens trumningar kan vara upp till tre sekunder, medan honans är betydligt kortare.
b) Även sången hörs om våren och utgörs av ett starkt, genomträngande och gällt klyi-klyi-klyi-klyi-klyi-klyi-klyi-klyi-klyi-klyi (eller kly-kly-kly-kly) i snabb följd, påminnande om gröngölingens läte, men är längre, mer nasalt och klangfullt och ligger helt igenom på samma tonhöjd.
c) Flyktlätet är ett skrikigt och ihärdigt kryck-kryck-kryck…, krri-krri-krri eller pry-pry-pry-pry med rullande r.
d) Efter en landning utstöter den ofta ett ljudligt, visslande och utdraget plyyy eller kly-äh eller kliiyy med betoning på andra stavelsen.
e) Från paret hörs på våren ett kajliknande kjau-kjau-kjau.
Flykten går inte som hos andra hackspettar i bågar utan är rak. Flykten förefaller ostadig med flaxande vingar. Vingslagen är något långsamma
Spillkråkan kan häcka i olika skogstyper, men är vanligast i blandskogar. Den föredrar högstammig, talldominerad gammelskog i bergig terräng, men kan ibland häcka i ren lövskog. Spillkråkan har under senare tid även börjat häcka i närheten av bebyggelse. Revirets storlek är beroende av tillgången på föda och kan därför variera mellan 100 och 1.000 hektar.
Som boträd väljer den oftast ett relativt fristående träd av asp eller tall. Eftersom bohålet gör trädet skörare händer det att starka vindar förvandlar boträdet till en högstubbe.
Bobygget påbörjas inte sällan på hösten, pågår sedan i etapper och slutförs på våren. Men det kan också genomföras under en koncentrerad period på ca en månad. Boet hackas ut ca tio meter över marken och kan vara sex till tio decimeter djupt. Ingångshålet är oval- eller päronformat med den största bredden, 10-11 cm, nedtill och med en höjd av 10-15 cm. Som regel hackar den ut ett nytt bohål inför varje häckningssäsong, men ibland kan den använda samma bohål under två säsonger. Ett flitigt utnyttjat boträd kan hysa upp till 5-6 bokammare om det är en asp, medan en tall oftast inte har fler än två hål. Gamla spillkråkebon övertas gärna av andra fåglar som pärluggla, skogsduva, knipa och storskrake.
Äggen, 3-6 stycken, läggs direkt på den finputsade bottnen. De är rent vita och har en mycket stark glans. Formen är bukigt oval med en tydlig spets. Under de 12-14 dygn ruvningen varar ligger honan hårt på äggen och flyger inte ut förrän t ex en ringmärkare klättrat en bit upp på stammen. Ungarna matas av båda föräldrarna genom uppstötning av föda föräldrarna insamlat. Under den första veckan värms ungarna nästan ständigt, men skulle de lämnas ensamma i boet packar de ihop sig som en ”värmepyramid”, de sitter på sina fötter och lutar sig mot varandra. Formationen hjälper också ungarna att hålla upp sina tunga huvuden till dess föräldrarna kommer med mat. Ungarna håller sig i boet tills de efter 27 dygn kan flyga, men tyr sig till föräldrarna ytterligare en tid då de bl a kan ses förse sig med föda från myrstackar.
Födan består mest av myror, i synnerhet hästmyror som den hackar fram ur angripna träd, stubbar eller liggande stammar. Den äter insekter i såväl larv-, pupp- som imagostadiet. Den födohackar ofta rätt djupt och efterlämnar därför djupa håligheter i veden. Även vedlevande skalbaggar ingår i födan. På sensommaren kan den även äta körsbär och blåbär
Spillkråkan förekommer sparsamt, lokalt tämligen allmänt, i hela Sverige, utom i fjälltrakterna.Enligt vissa bedömningar ser den ut att ha minskat sedan 1940- och 1950-talen, antagligen beroende på det moderna skogsbruket. Beståndet beräknades uppgå till 20.000 – 30.000 par i mitten på 1990-talet. Under tioårsperioden fram till 2007 minskade beståndet med cirka 25 procent.
Arten är fridlyst. Den lever i äldre barr- och lövskog. Arten är huvudsakligen stannfågel, men vissa år förekommer flyttningsrörelser. Då är det mest de gamla hanarna som stannar kvar medan ungfåglarna drar söderut.
Äggläggningen sker normalt i slutet av april eller första halvan av maj
wikipedia
Additional Hints
(Decrypt)
Onxbz